INSÄNDARE. Mer än ord-profilen Tobias Malvå delar än en gång med sig av sina erfarenheter om torplivet i Dalarna.

Foto: Privat

Insändare

Det här är en insändare. Åsikterna som framförs i insändaren behöver inte nödvändigtvis fullt ut delas av Nordfront eller Motståndsrörelsen.

Vill du som läsare av Nordfront tycka till om något i en insändare? Skicka då insändaren till redaktionen@nordfront.se

Jag har under vintern varit ganska frekvent i torpet, det är något som drar med den miljön, med skogens oändliga djup och tystnaden!

Min första vistelse var i januari, strax efter Aktivistdagarna.

Vägen ner till torpet var fylld med snö, jag fick hjälp av en bybo, som brukar bistå med sin hjullastare. Cirka 70 cm låg det över gårdsplanen, det var som taget ur en film, eller för den delen en tavla från förr. Snabbt fick vi skotta gångar från torpet till uthus, vedskjul, WC, brunnen etc. Och sen var det dags att resa stegen och börja skotta fram skorstenen, inte helt lätt då taket var täkt med snö, så man knappt såg skorstenen.

Efter detta var det dags att tända upp i både kamin och vedspis, och tända upp ljus. Medan brasorna sakta började att värma upp torpet, var det dags att börja tillaga mat, då klockan var mycket. Efter detta spelade vi spel på gammalt vis, kort, UNO, Fia med knuff m.m. Ett nyttigt och välbehövligt avbrott för ungarna från dagens hets med shopping, WiFi överallt och annan indoktrinering m.m.

Foto: Privat

Dagen efter var det dags att packa ryggsäcken med proviant och tändstål för att bege oss ut till en vacker skog i närheten. Där tillbringade vi dagen i fantastiska pulkabackar och gjorde upp eld, grillade och gjorde varm choklad/kaffe och bara njöt av tystnaden och den helt storslagna naturen.

Foto: Privat

Nu kommer vi till min reflektion och samtidigt undran över hur långt människan är beredd att gå för att tjäna snabba pengar, utan någon som helst hänsyn till varken sig själv, skog eller djur!

Jag hade sett på avstånd från vägen hur stora lyktor lös upp skogarna på olika platser. När vi anlände andra gången till torpet såg jag dem en bit från torpet mitt i natten. Jag hastade genom skogen och kom fram till vad som kan likna en slakt! Man hade gjort kalhygge i närheten av mitt torp, man hade kört med stora maskiner och fullständigt förstört både mark och natur.

Foto: Privat

Jag stod ett slag och lyssnade, och nu tror säkert somliga att jag är en fullständig dåre, men faktum var att ljudet från skog som blev slaktad på det här viset, det hördes hur naturen vred sig i plågor, och för att inte tala om de meterdjupa fåror som dessa maskiner gjorde runt om i skogen.

Jag kan inte förstå, och blir samtidigt bestört över, hur man kan våldföra sig på naturen på detta makabra sätt! Jag anser att det får ALDRIG vara vinstintresse som skall styra när det kommer till naturen, för om vi fortsätter på detta viset kommer naturen att slå tillbaka skoningslöst. Och det måste väl ändå, och detta vet jag för jag har själv arbetat på det viset en tid i mitt liv, vara bäst att man arbetar i lag och gallrar skog, och då använder sig av hästar och andra metoder för att dra ut timret från skogen. På så vis skonar man marken där det finns ett stort djurliv, och en massa levande organismer. Men för att få människor att förstå detta behövs en helt ny era, ett tankesätt där man alltid utgår från balansen mellan natur och folk, och dess behov, och att alltid se till att det finns en bra återväxt där man varit och fällt o.s.v.

Som det ser ut idag handlar det om snabba pengar, hög tillväxt och att aktieägarna får sin beskärda del. De bryr sig inte ifall naturen får stryka på foten, det viktigaste är ändå att pengarna finns!

Kampen för ett nytt styre, och för att få till ett folkligt uppvaknande är av högsta prioritet!

Men nog om skövling och övergrepp på moder natur.

Nu kommer vi till en annan utflykt vi gjorde under vår vistelse där.

Det var till en liten by i närheten av Snöå by. Där har man återbyggt, eller restaurerat, ett litet samhälle som det såg ut förr, Snöå arbetarby. Vad jag kunde läsa mig till och förstå av den information som fanns, så var deras primära arbetsuppgifter att framställa kol, då det fanns både kolmila, kolarekojor/stugor etc.

Foto: Privat

Foto: Privat

Foto: Privat

Foto: Privat

/Tobias Malvå

  • Publicerad:
    2019-05-15 09:00