I Sveriges skolor lär sig elever att skepticism mot invandring är en åsikt som leder till massmord. En ung kvinna berättar till Nordfront om klassresan till Auschwitz som fick motvänd effekt.

Det var i nionde klass som hennes skola anordnade en ”toleransresa” till Polen. Vid den tidpunkten hade kvinnan jag intervjuar inte hunnit reflektera så mycket över hur samhället fungerar och tagit ställning till invandringsfrågan. Skolans indoktrineringsförsök att ”vaccinera” eleverna ”mot rasism och främlingsfientlighet” triggade istället fram hennes nyfikenhet och kritiska tänkande. Detta var förstås inte tanken…

 

Skolan skulle lära eleverna att tänka rätt genom att anordna en ”toleransresa” till Polen. En av dem som var med på resan berättar hur detta väckte hennes nyfikenhet till att se alternativa förklaringar.

 

Din skola anordnade en toleransresa, hur gick det till?
Det var frivilligt, de som ville fick chansen att åka ner till Polen för att besöka Auschwitz. Mina vänner ville åka ner och då tyckte jag att det skulle vara kul att följa med. Vi fick samla in pengar själva genom att göra fika, jobba på idrottsevenemang och leta sponsorer bland företag.

Var det helt enkelt spännande att få möjligheten att komma iväg?
Ja, det var det. Nere i Polen fick man tatuera sig och pierca sig. De flesta åkte för att det är kul att resa med vänner och kanske även för att de är lite intresserade av Auschwitz.

Blev ni uppläxade i tolerans inför resan?
Det kallades för en toleransresa. Vi fick veta att alla som tycker illa om invandrare, eller som är mot invandringen, kan göra att samma sak händer i Sverige som i Auschwitz. Då började jag titta på nätet för att se vad olika personer tycker och hamnade av en slump på SMR:s sida. I början trodde jag inte riktigt på det jag läste. Sedan började jag titta upp olika påståenden och det visade sig att mycket verkade stämma. Jag funderade på hur vill jag ha det i framtiden och hur jag vill att mina barn ska växa upp.

Pratade du med andra om det som du upptäckte?
I början berättade jag för min mamma. Hon gav mig en riktig utskällning när jag hade tittat runt på olika internetsidor och sa att jag förstår varför man kan vara mot invandring. Hon tyckte att det var bra att jag skulle åka iväg på toleransresan. Hon sa att ”det kommer förändra dig helt när du kommer tillbaka. Då kommer du inte ha några såna åsikter mera”.

Så även hemifrån har du uppfostrats att vara välkomnande mot invandrare?
Jag har många i min släkt som är gifta med utlänningar. Mamma har alltid visat en välkomnande inställning. En sak jag minns är till exempel att min mamma gav mig en negerbabydocka. Jag tror inte jag känner någon annan som fått en sådan.

Hur var det i Auschwitz?
En guide visade oss runt. Vi fick bland annat se en gaskammare och högar med hår och kläder. Många av de andra gick runt och storgrät medan jag var kluven. Jag visste inte vad jag skulle tro eller inte tro på.

Sa du något till kompisarna?
Jag berättade inte något om min kluvenhet för andra. Jag kände heller ingen som var kritisk till invandring.

Hur påverkade resan dig och de andra?
Vissa tyckte det var jättehemskt och kunde grina i efterhand när de tänkte på saken.

Men du blev ingen ny människa?
Jag blev ju inte det.

Vad hände efter resan?
Vi satt i grupper och pratade om resan. Vi hade fått i uppgift att skriva dagböcker som vi gick igenom. Själva finalen var utställningen vi gjorde där vi även spelade teater. Vi spelade ett rollspel där vissa fick bli judarna som skulle gå in i gaskammaren. Teatern spelades av den grupp som var mest engagerad och blödig. Det råkade vara så att just den gruppen var mina vänner. Jag fick spela en biroll fast det kändes lite motvilligt. Lokaltidningen var där och gav utställningen stor uppmärksamhet.

Hur är det idag med dig och dina gamla vänner från toleransresan?
Några vänner har jag vuxit ifrån, de närmaste har jag kvar och de vet var jag står. De har accepterar vad jag tycker och tänker. Även om inte alla håller med mig, men vissa gör det. Vissa håller med om vissa saker men inte allt.

Har du upplevt problem med invandrarelever?
De var så få när jag gick på högstadiet. Men nu i gymnasiet är det skillnad. Nu finns det många fler och jag märker av problem även fast det inte alltid är så allvarliga saker som händer. Att till exempel behöva gå förbi ett gäng invandrare som står i korridoren och glor känns obehagligt. Det blir en otrevlig stämning bara av signalerna som dessa skickar ut.

Jag säger lite skämtsamt att ”det verkar som att du har haft alla möjligheter att bli god men ändå blev du ond!”
Då skrattar hon först och förklarar sedan: Jag har alltid varit kritisk till saker och ting. Jag vill gärna titta upp saker, speciellt om jag tycker att det låter konstigt.


  • Publicerad:
    2012-11-18 17:56