Stadsdelen Hägersten i Stockholm skall tvingas ta emot ännu fler invandrare under 1998. En enig stadsdelsnämnd, med den socialdemokratiska ordföranden Ann-Marie Furumark i spetsen, har beslutat att öka antalet främlingar i stadsdelen.

Var dessa skall få plats är det ingen som vet. Det råder stor bostadsbrist i Hägersten, där kötider för en lägenhet är upp till femton år. Detta bekymrar dock inte Ann-Marie Furumark, som tycker att det viktigaste är att ”…ungarna på gården har olika färger” och att det är synd att man inte kan tvinga svenskar att flytta för att bereda plats för fler invandrare. Det sistnämnda menar hon är bostadsförmedlingens ansvar. Den bör verka aktivt för integration och leta efter lägenheter åt invandrare i områden som fortfarande är övervägande svenska.

Ann-Marie Furumark är väl medveten om att det finns ett starkt motstånd mot en fortsatt massinvandring, men ändå arbetar hon för att trycka undan sitt eget folk till förmån för främlingar. Främlingar som överhuvudtaget inte borde ha släppts in i vårt land.
Det hon och de andra politikerna i Hägersten sysslar med är inget annat än högförräderi, något som för inte alltför länge sedan var belagt med dödsstraff.

I grannstadsdelen Skärholmen är politiker och folkförrädare mycket glada över Furumarks initiativ. Främlingen Lambrini Giatropoulos är socialdemokrat och ordförande i Skärholmens stadsdelsnämnd. Han är givetvis mycket nöjd med beslutet och vill se liknande initiativ i andra stadsdelar.
Hans agerande är inte förvånade eftersom han som främling naturligtvis verkar för andra främlingars intressen. Men att det finns svenskar som arbetar för sitt eget folks undergång är svårare att förstå.

Folkförräderskan Karin Sjöblom, fritidskonsulent på Gyllene rattens flyktingbostäder i Fruängen, förklarar att man måste ta det lugnt och istället smyga på svenskarna fler främlingar. En snabbt ökande koncentration av invandrare skulle, enligt hennes mening, leda till segregation.
Även Gyllene rattens föreståndare, främlingen Nestor Perez, har insett detta och påpekar att ”Det är naturligt att vilja bo bland sina likar”. Invandrarna skall sålunda få bo tillsammans men svenskarna skall splittras och tvångsförflyttas.

Trots att man är medveten om att den påtvingade integrationen är både ovälkommen och onaturlig så fortsätter man alltså att arbeta för den. Slutsatsen kan bara bli den att det är fråga om ett medvetet angrepp på vårt folk.

• Publicerad:
  1998-03-10 00:00