SAMHÄLLE. Ibland kan det vara bra att försöka se saker från andras perspektiv. Här uppmanas feminister som vill förbjuda ”nazism” att göra detta.

Föreställ dig att du verkligen lever i ett patriarkat. Ett samhälle där media och populärkultur systematiskt sprider tankar och föreställningar som gör att de flesta kvinnor inte ser sig själva som feminister och inte ser något värde i långtgående jämställdhet mellan könen.

Du kämpar för att förändra det här samhället, men möter ständigt motstånd. Det påstås att det patriarkala samhället är en demokrati med yttrandefrihet, men tidningen som din grupp driver döms hela tiden för ”könshets” – ett brott som är luddigt definierat och hela tiden utvidgas till att innefatta uttalanden som tidigare var lagliga. På grund av att ni döms för dessa brott målas ni i media upp som en kriminell organisation.

När ni feminister går ut och håller mindre torgmöten blir ni regelbundet antastade och misshandlade av de mest rabiata anhängarna av det patriarkala samhället. De här mörkermännen attackerar också era bostäder, eldar upp era bilar och försöker få er avskedade från era jobb. De försöker kort och gott förstöra era liv och lyckas i viss mån med det. På grund av detta börjar ni feminister träna självförsvar och beväpnar er med knivar för att kunna skydda er själva, vilket leder till att ni målas ut som våldsamma och samhällsfarliga i media.

Inte får ni heller någon hjälp från polis och rättsväsende. När ni utsatts för brott föreslår poliserna som ska utreda brottet att ni borde sluta vara feminister. Brotten ni utsätts för leder aldrig till att anhängarna av patriarkatet som utförde brotten blir gripna och dömda.

Tack vare att ni feminister levt med en stark hotbild mot er och lärt er att stå ut med ett kraftigt socialt förtryck blir ni till slut väldigt härdade och starka, både som individer och rörelse. När ni blir attackerade händer det därför ofta att ni besegrar angriparna, men i media heter det då att ni startade bråket och rättsväsendet dömer er ofta för dessa bråk trots att ni endast utnyttjade er rätt till självförsvar.

Polisen förföljer även er feminister i ert vardagsliv på order av politiskt tillsatta chefer och när ni ska arrangera demonstrationer ser polisen till att sabotera planeringen så att ni inte kan genomföra en lyckad demonstration på samma villkor som andra politiska grupper.

Det är inte heller bara staten som diskriminerar er. Kapitalet bestämmer att ni inte ska få bedriva affärsverksamhet efter att konkurrerande tidningar påpekat att den feministiska rörelsen blivit för professionell och ekonomiskt framgångsrik. Bankerna stänger därför ner alla era konton så att ni inte kan ta emot donationer och inte kan bedriva någon affärsverksamhet. Ni stängs också ute från de största och viktigaste sociala medierna, så även om kvinnor skulle vilja ta del av ert budskap blir det väldigt svårt för er att nå dem.

Som svar på detta säger feministrörelsen att samhället som behandlar dem på det här viset inte är en riktig demokrati, utan ett sjukt politiskt system som genom en revolution måste förändras i grunden. Feministrörelsen säger också att de politiker och övriga makthavare som har störst ansvar i det orättvisa förtryck som feministerna utsatts för måste straffas då de faktiskt har blod på sina händer.

I det här läget börjar massmedia förespråka att feminism helt ska kriminaliseras. Att vara feminist är inte rumsrent. Även om det är omöjligt för staten att på individnivå styra vilka åsikter enskilda personer har, så borde samhället sätta alla personer som öppet förespråkar feminism och rekryterar människor till en feministisk organisation i fängelse. Som en följd av medias hets sprider den här uppfattningen sig i samhället och många vanliga människor tycker också på det här viset: ”Ja, vi ska ha demokrati, men feminism är inte en åsikt – feminism är ett brott. Feminister är bara våldsamma och vill göra illa andra människor. De vill ha en revolution och förändra det här samhället, därför måste de etablerade partierna som är mer moraliska förbjuda feminismen innan feministerna tar makten och förbjuder de etablerade partierna.”

Allt som står i den här artikeln är helt sant. Men vi lever inte i ett patriarkalt samhälle där feminister förtrycks. Vi lever i ett svenskfientligt samhälle där nationalsocialister och andra nationalister utsätts för ett omfattande politiskt förtryck. Och Feministiskt initiativ och andra feminister är ofta de mest högljudda förespråkarna av organisationsförbud och mer långtgående censurlagar i det här samhället.

Ur ren rättvisesynpunkt bör alla som tycker att feministerna i tankeexperimentet här ovan behandlades orättvist förespråka att även vi nationella behandlas mer rättvist i dagens samhälle.

”Skillnaden är att feminister är goda och för jämställdhet medan nazister är onda och vill döda andra människor”, vet jag att vissa feminister och andra anhängare av politiskt korrekt förtryck kommer att påstå som invändning mot att alla politiska grupper borde behandlas lika. Det finns flera svar på det:

1) Att feminism skulle vara av godo är en helt subjektiv uppfattning som jag inte delar. Sverige är idag mer feministiskt än någonsin tidigare, och ändå är den psykiska ohälsan mer utbredd än någonsin tidigare. Jag är övertygad om att det är mångkultur, feminism och annan normlöshet som är tre av huvudfaktorerna till detta. Att feminism och antirasism skapar ett lyckligt och trevligt samhälle är helt enkelt en obevisad myt. Snarare är det som så att ju mer mångfald det finns i ett samhälle, desto mer konflikter och rasism uppstår också.

2) Det finns feminister som sprider hatiska åsikter om män som hade varit olagliga om de hade riktats mot någon annan samhällsgrupp. Feminism är i stor utsträckning en egocentrisk, missnöjesrörelse som legitimerar hat mot samhället och de män som inte beter sig som feministerna vill. Feminismen är också ett ekonomiskt plundringståg där vissa kvinnor på artificiell väg kan höja sin lön på andra ekonomiska aktörers bekostnad. Att anta att jämställdhet är något positivt/naturligt och att den feministiska rörelsen endast motiveras av nobla och allmännyttiga motiv är både naivt och okunnigt.

3) Nationalsocialismen handlar inte om ondska, hat och dödande. Vissa nationalsocialister kan känna hat, precis som vissa feminister gör det, men de flesta nationalsocialister tror helt enkelt att ett samhälle organiserat utifrån nationalsocialistiska principer skulle vara ett mer harmoniskt, lyckligt och progressivt samhälle än det vi lever i idag. Att tro att andra världskriget endast handlade om att den nationalsocialistiska ideologin drev Tredje riket till att på egen hand skapa ett världskrig är extremt naivt. Andra världskriget var ett komplext historiskt skeende och saker som den misslyckade Versaillesfreden, hotet från kommunismen samt Storbritanniens geopolitiska intressen låg bakom kriget. Att många under efterkrigstiden gått på den banala förklaringen att hela kriget handlade om den tyska statens ondska och rasism beror på krigspropaganda. Många är blinda för denna propaganda och tänker inte på att i princip alla filmer som skildrar andra världskriget produceras i USA, en av de krigförande parterna som efter kriget har haft ett intresse att elda på den inhemska befolkningens patriotism och omvärldens respekt för landets roll som världspolis.

4) Om nationalsocialism verkligen är en så dålig ideologi som ni ”goda demokrater” påstår, så är den inget hot mot samhället. Vi nationalsocialister borde tillåtas ha partier, driva medier, delta på sociala medier och så vidare på lika villkor som alla andra. För om våra idéer verkligen är undermåliga och det demokratiska systemet är rationellt kommer väljarna att avfärda oss. Att förespråka ett förbud är att erkänna att nationalsocialismen är en konkurrent och att demokratin inte är ett så fulländat politiskt system som det påstås.

Ett annat vanligt argument feminister använder sig av är att yttrande- och mötesfrihet för ”rasister” kränker och begränsar andra människors frihet. Tanken är att invandrare, feminister, homosexuella och andra privilegierade grupper känner sig ”hotade” och trängs undan från offentligheten. Detta är ett icke-argument. Riktiga hot är olagliga och beivras av polisen. Inbillade hot är däremot inte ett brott som ligger på polisens bord. Om man låter känslor styra här skulle likaväl jag kunna påstå att feministiska åsikter kränker och provocerar mig och att de därför inte borde få framföras offentligt. En företagare skulle också kunna påstå att han känner sig hotad av en kommunistisk rörelse som agiterar för förstatligande av företag. Om det demokratiska samhället verkligen ska vara pluralistiskt kan man inte låta de med störst offerkofta tränga undan alla som de ogillar. Känner någon sig hotad i en specifik situation bör denne kontakta polisen, inte ringa politikerna och föreslå att en hel ideologi förbjuds.

Det sista argumentet som de feministiska förbudsivrarna brukar använda är att ”nazister” är emot demokrati och tänker ta makten med våld. Den enda anledningen till att nationella öppet eller i tysthet begrundar möjligheterna att använda våld är för att vi lever i ett samhälle som ser ut att vara på väg att förbjuda oss och strypa våra möjligheter att via lagliga metoder påverka samhällsutvecklingen. Vi har nämligen långt minne och minns hur Vlaams Blok förbjöds 2004. Vi har senare sett hur Gyllene gryning behandlas rättsvidrigt i Grekland och ett organisationsförbud av Nordiska motståndsrörelsen har redan klubbats i Finland, även om det beslutet är överklagat. Om en politisk strömning blir kriminaliserad finns det tre alternativ för anhängarna: Agera på olika sätt utan hänsyn till lagen, omgruppera under annan ideologisk och organisatorisk flagg eller ge upp. Att ge upp är inte ett alternativ för människor som är övertygade och ju mer totalitär dagens demokratur blir, desto mindre tilltalande är det att omgruppera då även en ny rörelse förmodligen kommer att förbjudas. Kriminalitet och våld är alltså inget vi önskar eller eftersträvar, men ett förbud av en ideologi tvingar generellt sett ideologins anhängare i den riktningen.

Vad gäller att vi i Motståndsrörelsen är emot demokrati och därför inte borde få ta del av dagens demokrati har jag redan bemött det synsättet i en tidigare artikel. I korthet kan man om detta säga att vi nationalsocialister inte förespråkar ett förtryckande samhälle utan hade kunnat skapa ett samhälle med mer genuin frihet än vad vi har i dagens Sverige. För att vår samhällsordning skall vara långsiktigt hållbar så måste den även stödjas och accepteras av en tillräckligt stor del av folket, vilket i kombination med andra demokratiska inslag gör vårt samhälle till ett folkstyre på sitt eget sätt. Vi vill alltså inte ha en polisstat där en liten och hatad minoritet förtrycker det egna folket. Därför arbetar vi idag främst med folkbildning och vi använder oss inte av offensivt våld eller hot då det inte för oss närmare vårt mål.

  • Publicerad:
    2018-03-01 09:55