Under gårdagen, lördagen den 9 februari, genomförde Motståndsrörelsen en större flygbladsutdelning i Linköping. Förutom utdelning av flygblad hölls även tal med jämna mellanrum under de timmar aktivisterna fanns i staden.

Aktivister från Svenska motståndsrörelsen ställde upp sig centralt i Linköping under lördagen. Fanor och sköldar med organisationens propaganda visades upp på torget medan övriga aktivister placerade sig runt i kring för att dela ut organisationens flygblad och för att finnas tillgängliga för Linköpingsbor som ville veta mer om organisationens arbete och vad vi egentligen står för. Organisationen hade inte förvarnat om sin närvaro i staden så polisnärvaron var mycket liten till en början även om ytterligare patruller kallades in efter hand. Sammanlagt fanns dock bara fyra patruller på plats, men det var tillräckligt många för att väcka ytterligare uppmärksamhet bland befolkningen. Tyvärr valde många att snarare fråga poliserna om vad vi stod för och vilka vi var, så det blev mycket att göra för de aktivister som såg till att följa upp alla diskussioner som uppstod. Polisens syfte med sin närvaro, att skrämma bort folk, fungerar till viss del. Men organisationens aktivister ser alltid till att själva närma sig dem som verkar intresserade vilket till stor del avväpnar denna taktik.

Aktivisterna gick i samlad trupp fram till det torg där man beslutat sig för att genomföra aktiviteten. Under vägen stannade många nyfiket upp, undrande vilka som besökte dem denna lördag. Väl framme på torget ställde fan- och sköldbärare upp sig. Magnus Söderman från Motståndsrörelsen tog kort där efter till orda och höll genom megafon ett kort tal som dels förklarade vilka vi var samt vad vi står för. Söderman påpekade för dem som lyssnade att nu var ett lysande tillfälle att ta reda på vad vi på riktigt står för och inte bara tro på vad systemets media säger. Folk stannade upp och lyssnade medan Söderman talade, och efteråt kom en del fram till aktivisterna för att göra just det som Söderman uppmanat dem. En del åsiktsmotståndare fanns på plats, men tyvärr gick deras ”motstånd” ut på att riva sönder ett flygblad eller att spotta i marken och väsa något innan de skyndsamt tog sig från platsen. En antagonist morskade dock upp sig litet och betedde sig förolämpande, men då en av aktivisterna snabbt rörde sig mot den yngre mannen för att lära honom att veta hut, ropade denne snabbt på polisen för att få skydd. Ytterligare en annan politisk motståndare fick den idiotiska idén att börja riva ner en affisch. Man förklarade dock för denne att man inte skulle acceptera detta – affischen blev kvar. Natten innan aktiviteten hade en kampgrupp ägnat sig åt att affischera staden samt sätta upp banderoller.

Magnus Söderman höll ytterligare tal under dagen, men även Henrik Pihlström tog megafonen vid ett tillfälle. Han inbjöd då till diskussion men ingen av dem som väst ut sitt missnöje tidigare hade mod nog att framföra sina åsikter.

Efter ett par timmar beslutades det att aktionen skulle avslutas. Aktivisterna gick tillbaka på samma sätt som de kommit, med fanor och sköldar. Man passade även på att ropa slagord så att Linköpingsborna inte i första taget skulle glömma dem. Sammantaget vad aktionen lyckad. Motståndsrörelsen kunde obehindrat nå ut med sitt livsviktiga budskap – dels genom flygblad och tal, men även genom blotta närvaron av dedikerade aktivister.

I samband med aktiviteten passade vår reporter på att fråga Magnus Söderman om folk verkar lyssna under talen?
– Jo visst gör de det. De flesta ställer sig på tryggt avstånd så man får ibland känslan av att det är folktomt framför en. Men sedan börjar man titta sig omkring och då ser man att många stannat upp, och inte nog med det, de lyssnar på vad man säger. Man ser också om det man säger går hem eller inte eftersom de flesta utan att tänka på det genom kroppsrörelser signalerar vad de tycker.

Vi frågar även Pär Öberg, en av nästescheferna på plats, om nyttan med denna och liknande aktioner.
– Vi når ut med tryckt material samtidigt som vi genom talen även påverkar dem som inte tar bladen. Samtidigt är det bra för svenskar att se att det faktiskt finns många som utan att bekymra sig ställer sig rakryggade och kort sagt säger, ge fan i Sverige, det är svenskarnas land och skall så förbli!


Magnus Söderman talar

Henrik Pihlström talar

Polisnärvaron var för en gång skull låg

Sammanbiten aktivist

Riksrunefanor på Stora torget

Linköpings stadskärna var dagen till ära prytt med motståndspropaganda

Många intressanta diskussioner fördes med Linköpingsborna

De enda rödingar som sågs till var de i fiskdisken på torget

  • Publicerad:
    2008-02-10 00:00