ANTIKVARISKT • Två artiklar från Den Svenske Nationalsocialisten. Den första från den 1 november 1934, den andra från den 27 februari 1935.

Asch.

Aschberg blev som bekant mycket illa skadad i somras. Han råkade bli träffad på en mycket ömtålig punkt, och det blev veklagan. Ett plåster på det onda behövdes, och den gode Aschen visste genast hurudant det plåstret skulle vara beskaffat. 10,000 kronor krävde bankiren av Lindholm, som hade utdelat det obehagliga slaget. 10,000 kalla i skadestånd för Den Svenske Nationalsocialistens gruvliga avslöjande om Sparbankssvindeln.

Men Obadja Asch visste att det var farliga saker som han gav sig in på. Det fordrades vissa säkerheter för att affären skulle kunna vågas. Och de säkerheterna blevo Engberg, Lindberg och ABF. ”Ecklesiastikminister Engberg”, sade juden, ”han skall vara mitt moraliska stöd vid min rättegång mot den fräcke Lindholm, då kan spekulationen knappast misslyckas. Och som juridiskt stöd engagerar jag advokat Hugo Lindberg, ty för formens skull behövs det ju även en jurist”. Och ganska trygg och väl stödd av de bägge demokratiska herrarna anklagade judebankiren och bolsjevikbankiren Olof Aschberg nationalsocialisternas ledare för ärekränkning. Ja, affären såg verkligen upplagd ut, här borde man passa på och göra ett extra schackdrag , menade Moses son, och så fick ABF sig sin roll tilldelad. Lindholm skulle betala skadestånd menade Asch, och detta skadestånd, minst 10,000 kr. för välgörande ändamål. Gott anseende bland de breda lagren kan vara bra att ha, ifall någon ny herr Sparbankssvensson skulle börja verka. Det är ju känt att man kan tjäna bra på luftpengar.

Det gick inte precis så, men Aschberg fick sin vilja igenom så långt att han blev nöjd iaf. Plåstret, de 10,000, inskränktes till blott 1,000 kronor, men den oefterhärmliga gesten hade dock säkert gjort god verkan. Så mycket större var den moraliska seger herr Aschberg vann – med det moraliska stödets hjälp?

Målet blev först behandlat vid Göteborgs Rådhusrätt, och Lindholm fälldes. Något annat var ju inte att vänta, han är inte den första sanningssägaren i Sverige som blivit dömd. Men Asch var inte nöjd. I Hovrätten har man litet bättre förbindelser, om man är god vän med Engberg, och till Hovrätten skulle alltså målet. Och där föll domen häromdagen: Lindholm skall i fängelse! Lindholm skall berövas friheten, betala skadestånd och rättegångsomkostnader, förklaras brottslig – men Olof Aschberg, alias Obadja Asch, får papper på att han åtnjuter samhällets aktning! Olof Aschberg, bekant från Nya Banken, Svenska Ekonomibolaget, Folkets Dagblad Politiken, m.fl. liknande företag, och ”nämnd i samband med Allmänna Sparbanken” (är det brottsligt att uttrycka saken så?) trycker vännen Engbergs hand och triumferar, han är en fri man och en moraliskt högtstående individ, han har ”vunnit” mot nationalsocialisten Lindholm, juden har ”besegrat” nordmannen.

Men har juden verkligen segrat? Har stenen från Davids slungat träffat enligt beräkning? Jag tror det knappast, och den lille CENSUR är nog inte heller så säker på sin sak. Det kan kanske hända, att moraliska stöd av Engbergs kvalitet i längden inte bringa framgång. Var inte för säker, Asch. Lindholm är kanske inte slagen, nationalsocialismen är kanske inte krossad. Det kommer nog en gång att bli ett annat domslut i Aschbergsaffären än det Hovrätten fällt. Det finns något som heter Folkets dom.

Sveriges lagar.

Högsta domstolen har ogillat de besvär Partiledare Lindholm anfört över Göta Hovrätts utslag att i judebankirens Aschbergs tryckfrihetsmål mot honom utmäta två månaders fängelse för brott mot tryckfrihetsförordningen samt att tillerkänna bemälde Aschberg 1,000 kronor som skadestånd.

Lindholm har såsom ansvarig utgivare för DSN dömts för artikeln ”När häktas Aschberg?”, som stod införd den 14 juni 1934. Denna artikel skrevs med anledning av att Aschberg just då passerade Göteborg på resa Frankrike – Stockholm. Artikeln påpekade egentligen endast att det finns en offentlig skrift som gör Aschberg ansvarig för Allmänna Sparbankssvindlerierna, och den uttalade en undran över att inte myndigheterna hyser något intresse för denna skrift – Per Granskares ”Allmänna Sparbanken och Olof Aschberg” – och de anklagelser som göras i den.

Denna undran var emellertid tillräcklig för att Aschberg skulle känna sig träffad och så föranstaltade den illustre juden åtal mot Lindholm! Hans försvarsadvokat blev Hugo Lindberg och vid ett tillfälle yttrade juden: ”Engberg är mitt moraliska stöd och advokat Lindberg mitt juridiska!” Med dessa resurser gick juden till anfall. Varje i förhållandena insatt människa tog för givet att Lindholm skulle frikännas, och spänningen var därför inte så stor när målet första gången förekom vid Göteborgs Rådhusrätt den 5 juli. Att notera är att Aschberg var så fräck att han begärde 10,000 kronor i skadestånd och tillät sig gesten att donera detta eventuella skadestånd till ABF!

Under rättegången fick inte Aschbergs moraliska skuld till Sparbankssvindeln diskuteras, formaljuridiken regerade och resultatet blev därför att juryn förklarade Lindholm skyldig och att han den 30 aug. dömdes till 1,000 kronors böter och lika stort skadestånd. Målet gick därefter till Göta Hovrätt, som ändrade straffet så tillvida, att Lindholm dömdes till 2 månaders fängelse. Det var mot denna dom som Lindholm anförde besvär hos Högsta domstolen och det är detta besvär domstolen nu ogillat.

Sveriges högsta rättvisa har talat. Fast står det skandalösa faktum att vi i vårt land har lagar som skyddar en inhysing men är hinder för det som varje svensk anser vara heder och rätt.

Redaktionellt tillägg: Artikeln publiceras som ett intressant tidsdokument över svensk samtidshistoria och familjen Aschbergs påstådda förehavanden.