POLITIK • Annika Strandhäll gästade SVT:s ”30 minuter” och uttalade sig på ett sätt som kan tolkas som att hon ser lagen om hets mot folkgrupp som rättsosäker, orimlig och luddigt formulerad.

Under kvällen gästade den avgående klimat- och miljöministern Annika Strandhäll (S) SVT:s program ”30 minuter” och fick frågor om bland annat den nya regeringen och hur lämpligt det är att i egenskap av minister konstant ägna sig åt utspel på sociala medier.

En intressant diskussion uppstod när den avgående ministern fick möjlighet att kommentera den nya regeringens tuffare lagstiftning gällande visitationszoner, anonyma vittnen, att straffrabatten för alla över 18 år tas bort och så vidare.

Strandhäll var mycket skeptisk till Tidöavtalet från den nya regeringen där hon varnar för att lagförslagen, om de röstas igenom, kan leda till ”parallell rättsskipning” och att man inte kan utvisa folk utan brottslig grund.

Strandhäll fick även frågor om specifika formuleringar kring Tidöavtalet. I Tidöavtalet finns ett stycke som säger att den som befinner sig i Sverige ska respektera grundläggande svenska värderingar och inte missakta befolkningen. Regeringen vill också enligt samma avtal utvärdera möjligheten att utvisa utlänningar på grund av bristande vandel.

Vad menas egentligen med "missaktning"?

När Strandhäll kommenterar formuleringar om bland annat ”missaktning” och ”vandel” inleder hon med att antyda att det är ett luddigt begrepp som man inte riktigt vet vad det betyder.

— I det här avtalet finns formuleringar om att man ska kunna utvisa folk av vandelsskäl. Det är uttryck som att det ska kunna handla om levnadssätt som ska kunna ligga till grund för detta, men också om man har agerat på ett sätt som missaktar befolkningen, säger Strandhäll.

— Vad innebär då detta? frågar hon sedan retoriskt då hon tycks mena att ”missaktning” är ett för luddigt begrepp för att kunna förstå.

Inte förenligt med en rättsstats grundprinciper

Att straffa någon för att ”missakta” en folkgrupp är heller inte förenligt med en rättstats grundprinciper, menar Strandhäll.

— Vi har ju under lång tid arbetat med att skärpa kriminalpolitiken kraftfullt, under de här åtta åren, men vi måste ju på något sätt hålla oss till det som anses vara grundprinciperna för en rättsstat. Nu säger jag inte att det inte är det de menar, men i utgångspunkt från det som står i det här mångordiga avtalet finns det en anledning att visa stor vaksamhet. Inte minst på grundval av de här formuleringarna, säger hon.

Vad Strandhäll alltså förmedlar är att lagen om hets mot folkgrupp, som drabbar många invandringskritiska svenskar, är alldeles för luddigt formulerad och går emot en rättstats grundprinciper eftersom det enligt lagen räcker med att man ”uttrycker missaktning för folkgrupp” för att straffas av staten. Strandhäll anser att det är ”rättosäkert och orimligt” att ha sådana lagar.

— Vi kommer inte ställa upp något som är rättsosäkert eller orimligt. Vi vill inte ha en situation som innebär att vi har ett rätssystem som skapar ett A- och B-lag i Sverige, där människor som befinner sig här som är invandrade, har asylskäl eller har en annan etnisk bakgrund ska drabbas av en repressiv rättspolitik.

Det återstår att se om Strandhäll nu kommer arbeta för att skrota eller skriva om lagen om hets mot folkgrupp, eller om hon anser att vaga rekvisit om ”missaktning” bara är dåligt när det drabbat människor med ”annan etnisk bakgrund”.

Ur Tidöavtalet

”Den som befinner sig i Sverige och åtnjuter svensk gästfrihet har en skyldighet att uppvisa respekt i förhållande till grundläggande svenska värderingar och inte i handling missakta befolkningen. En utredning ska därför uppdras att analysera förutsättningarna att återinföra möjligheten att utvisa utlänningar av bristande vandel. 

Med bristande vandel avses förhållanden såsom bristande regelefterlevnad, association med kriminell organisation, nätverk eller klan, prostitution, missbruk, deltagande i våldsbejakande eller extremistiska organisationer eller miljöer som hotar grundläggande svenska värden eller om det i övrigt föreligger otvetydigt konstaterade anmärkningar i fråga om levnadssättet.”