FEMINISM. ”Till skillnad mot vad en del jurister tycks tro så handlar det här inte om att sänka beviskraven för ett av lagens grövsta brott utan om att höja kraven på de misstänkta männen.”
Behövs det en samtyckeslag för att skydda personer från att utsättas för våldtäkt? Det anser stora delar av det vi kan benämna som den feministiska rörelsen i Sverige. En nyligen uppmärksammad dom från Lunds tingsrätt där en våldtäktsåtalad man friades har lyfts fram som exempel till varför.
Tidningarna har om domen i Lunds tingsrätt levererat rubriker som ”Man frias från våldtäkt – trots kvinnans desperata protester” (Metro), ”Frias från våldtäkt trots protester” (DN), ”Kvinnan skrek – mannen frias ändå för våldtäkt” (Aftonbladet).
Birgitta Ohlsson var en av flera som deltog på manifestationen på Medborgarplatsen med krav på samtyckeslagstiftning. I bakgrunden syns bland andra Gudrun Schyman.
Lördagen den 18 december anordnades en stor manifestation på Medborgarplatsen i Stockholm där kravet på en samtyckeslag fördes fram till åskådarna jubel. En av talarna, Katarina Wennstam, gjorde ett uttalande som borde väcka en viss förundran:
”Till skillnad mot vad en del jurister tycks tro så handlar det här inte om att sänka beviskraven för ett av lagens grövsta brott utan om att om att höja kraven på de misstänkta männen.”
Vid läsning av domen från Lunds tingsrätt (B 5865-13) står det klart att det handlar om en situation där ord står mot ord. Det är omöjligt att veta vad som egentligen har hänt. Det går att gissa, tro och spekulera. Feministerna däremot, verkar veta mer än vad som framkommit i tingsrätten. Det passar in i agendan där ett mål är att införa en samtyckeslagstiftning.
Hur denna samtyckeslag skulle se ut och fungera är det svårt att veta i nuläget. Om rabiata feminister får bestämma går det att föreställa sig en situation där varje misstänkt person hellre döms än frias ”för att vara på den säkra sidan”. Ideologi och politik skulle gå före rättssäkerheten.
En sådan rättskipning skulle fungera utmärkt i en utopisk värld där varje målsägare besitter en övermänsklig objektiv förmåga och aldrig skulle fara med osanning. I verkligheten så händer det att folk ljuger.
Kvinnor som anmäler män för våldtäkt kan ljuga och har också ljugit. Hur vanligt det är varierar mellan vad olika studier kommit fram till. Eugene J. Kanin kom i sin studie ”False Rape Allegations” fram till att falska anmälningar om våldtäkt var vanliga (41 av 109 undersökta anmälningar). Andra studier har visat betydligt lägre men även högre siffror. I Sverige skulle en omfattande undersökning i detta välkomnas.
Att på falska grunder anklaga någon för våldtäkt är mycket allvarligt. Eugene J. Kanin anger tre huvudmotiv till falska anklagelser: att man vill ha ett alibi; att man vill hämnas; att man söker uppmärksamhet och bekräftelse. Även om falska anklagelser om våldtäkt skulle utgöra en procent eller en promille av alla anmälningar så är det allvarligt nog.
Tron på att vi lever i en rättsstat i Sverige verkar vara viktigare än att skydda personer från att dömas när de är oskyldiga. Idag är det nog inte många som tror att Thomas Quick varit en seriemördare. När det begav sig såg bilden annorlunda ut.
Journalisten Hannes Råstam som bidrog till att Quick-härvan omprövades hjälpte också till att få resning för Bo Larsson som dömts för att ha våldtagit sin dotter och suttit oskyldigt fängslad i tre år.
I de rabiata feministernas Sverige är det kanske rekommenderat att upprätta ett skriftligt kontrakt vid sängkammaren som undertecknas av oberoende vittnen. Ljud- och videoupptagningar kan ytterligare dokumentera att det som sker mellan sängkamraterna är överenskommet.
Att inta en skeptisk hållning gentemot de rabiata feministerna behöver inte alls vara samma sak som att acceptera status quo. Kvinnor ska inte vara några villebråd för godtyckligt sexuellt våld utan juridiskt skydd. För att förstärka kvinnors situation och säkerhet finns det en rad områden där det går att göra mycket.
Sverige har, till skillnad mot vad feminister kan hävda, länge varit anmärkningsvärt jämställt i jämförelse till andra länder och samhällen. Det är mer aktuellt att tala om patriarkala förtryck i länder som Somalia och Saudiarabien.
Under de senaste decennierna har en gradvis försämring skett för den svenska kvinnans situation. Klimatet har hårdnat, respekt och bemötande attityder har förändrats. Förklaringen till denna nedgång hittas inte minst i begrepp som ”det mångkulturella samhället”.
Av någon outgrundlig anledning har dock denna mångkulturella parameter ivrigt nonchalerats av våra makthavare på bekostnad av att kvinnorna fått lida ännu mer. Alla framträdande feminister är förstås medskyldiga till denna mörkläggning.
Hoppa till huvudinnehåll
