Söndagen den 22 mars attackerades en representant för Rättvisepartiet socialisterna i Stockholmsförorten Jordbro. Snabbt har ”nazister” pekats ut som förövare, men det finns ett annat spår som inte fått någon som helst uppmärksamhet.

Mattias Bernhardsson är ledamot i Haninge kommun och representerar Rättvisepartiet socialisterna (RS). Enligt egen uppgift, i Sveriges radio, attackerades han i närheten av sitt hem i Jordbro av ett antal ”skinheads” varav en av dem bar en så kallad ”bombarjacka”. Han har från uttalande ett hävdat att det är ”nazister” som ligger bakom angreppet under vilket Bernhardsson fick mottaga ett antal slag samt blev rispad i ansiktet av en ”hemmagjord kniv, litet blad och skaft tejpat med svart tejp.” Samme person angreps även den 21 mars i anknytning till en demonstration i Stockholm.

Massmedia tog tillfället i akt att överexponera händelsen och man förde då vidare påståendet att ”nazister” låg bakom det hela. Märk väl skillnaden i medierapportering då Nationaldemokraten Vavra Suk överfölls av AFA för några veckor sedan. RS-politikerna intervjuades i flera olika program på radio och händelsen fick stort utrymme i riksmedia, i förhållande till den faktiska händelsen. Attacken mot ND-politikern fick ett visst utrymme men skillnaden hur de båda snarlika fallen behandlades är flagrant uppenbara.

”Nazispåret” och dess konsekvenser
RS har under den senaste tiden försökt att profilera sig som den antifascistiska rörelsens förtrupp genom några uppmärksammade störningsförsök mot Motståndsrörelsens aktiviteter i Göteborg. Man har där använt taktiken att först ringa polisen och sedan, när polisen kommit till platsen, försökt störa aktivisterna samt hetsa främlingar och annat löst folk. Detta har naturligtvis fått sina konsekvenser då organisationens aktivister, vid flera tillfällen, jagat bort RS-medlemmar och sympatisörer. Vid några tillfällen har viss fysisk konfrontation uppstått.

RS har då, sin vana trogen, vänt sig till media för att få sympati och tillfälle att brösta upp sig ordentligt. Men när SVT Debatt ville ha en representant för Motståndsrörelsen i samma program som representanter från RS vägrade de sistnämnda att medverka om Motståndsrörelsens representant fanns i studion.

Att man nu från RS sida för fram att det skulle vara ”nazister” som överfallit Bernhardsson, trots att inget i nuläget tyder på det annat än offrets egna ord, har naturligtvis en bakomliggande orsak – man vill få en del av den mediala exponering som de ökade spänningarna inom svensk politik ger upphov till; och det utan att själva behöver göra något.

Det autonoma spåret, ett alternativ i utredningen
Rättvisepartiet socialisterna är ett trotskistiskt parti som befinner sig i marginalen av den vänsterextrema rörelsen. Partiet har genom åren arbetat idogt på trotskistiskt manér enligt principen att växa genom infiltration och övertagande. Förutom att deras medlemmar även återfinns inom andra vänsterextrema partier, organisationer och projekt, har de vid flera tillfällen försökt att i efterhand påskina att antifascistiska och/eller vänsterfokuserade evenemang och aktioner helt eller delvis organiserats och genomförts av partiet.

Detta beteende har naturligtvis väckt en del ont blod inom de vänsterextrema nätverken, och i synnerhet bland de autonoma grupperingarna. RS har länge försökt balansera mellan den mer militanta vänsterfalangen och den parlamentariska dito. Beroende på hur opinionen som sådan varit har RS pendel svängt för och emot exempelvis AFA med flera liknande organisationer. AFA med flera har hittills varit generösa med sitt bistånd och tillåtit RS att svänga än hit, än dit – så eftersom de ändå alla är vänster och antifascister, vilket har varit resonemanget.

Kan det vara att man nu fått nog av RS velande? Frågan är inte orimligt ställd, speciellt med tanke på de senaste händelserna i Malmö. I samband med demonstrationen ”Stoppa matchen” den 7 mars, attackerades polis av de autonoma. Men istället för att mangrant sluta upp bakom detta försök att faktiskt stoppa matchen valde arrangörerna att samarbeta med polisen och hindra de autonoma. Demonstrationsvakter ingrep till och med fysiskt mot sina egna militanta deltagare. På en videoupptagning ser man exempelvis hur en demonstrationsvakt försöker att hindra en av de autonoma i sin förstörelselusta, varpå denne helt sonika sparkar till demonstrationsvakten i ansiktet. RS med flera oberoende bloggare vittnar även om att de autonomas våld också riktades mot de mer ”fredliga” demonstranterna som inte ville ta del i upploppet.

RS gick i efterhand ut och fördömde de autonomas våld, som man så många gånger tidigare gjort och man skriver att ”massan buade ut våldsverkarna”. Man fördömer alltså här samma personer som man sökt hjälp av tidigare, exempelvis då man sökte konfrontation med Motståndsrörelsen i Göteborg. RS vill både ha kakan och äta upp den.

Enligt vad Nationellt Motstånd erfar har irritationen gentemot RS växt i samband med deras agerande efter händelsen i Malmö, och då framförallt bland vissa autonoma grupper i Stockholm vilka inte alls uppskattar responsen på deras deltagande i Malmö. Man känner sig helt enkelt svikna. Problemet för våldsvänstern är att den senaste tidens hämningslösa och ostrukturerade attacker (mot Kristdemokraterna, Nationaldemokraterna, Sverigedemokraterna samt att man sammankopplas med mordbränderna i Södertälje med mera) som delar av deras nätverk genomfört fått alltfler inom den parlamentariska extremvänstern att dra tillbaka sitt stöd. De autonoma står alltmer ensamma.

RS svek blir då symbolisk för det som händer och enligt uppgifter har röster höjts för att markera mot dem och andra delar av den parlamentariska vänsterrörelsen. Budskapet är att om man inte stödjer AFA, RF med flera autonoma nätverk så är man deras fiender. Precis som inom många andra liknande miljöer har AFA och RF skapat sig rykten om våldspotential och beredvillighet att använda sådana metoder, och som ett sista försök att inte hamna i kylan vill man genom våld och hot om våld tvinga andra till underkastelse. Man utövar helt enkelt utpressning.

Det kan ha varit så att attacken mot Mattias Bernhardsson just var denna markering, och inget säger att flera sådana inte kan följa. Frågan blir ju då om de autonomas hot kommer att löna sig, eller om det slår tillbaka på dem själva. I grunden handlar det mycket om att medan RS med flera partier och grupper äger en ideologisk grund, så saknas denna av AFA och RF vilka, förutom några skribenter på sina Internetsidor, enkom ser möjligheten till att få bedriva ett ”berättigat” våld.

Men visst, det kan ju även ha varit några ”nazister” som gav sig på RS-politikern i Haninge och att de autonomas markering fortfarande är att vänta. Detta får framtiden utvisa.

• Publicerad:
  2009-03-24 00:00