Att förbundet för ”sexuellt likaberättigande”, RFSL, hyser element vilka mer än gärna skulle vilja se en radikal attitydförändring gentemot sexuella relationer mellan minderåriga och vuxna i det svenska samhället, är ingen välförborgad hemlighet. Detta är dock ingenting som hindrar sossarnas gamla partiräv Ingela Thalén, vilken numera innehar posten som förbundsordförande för Barnens rätt i samhället, från att offentligt göra gemensam sak med RFSL och dess förbundsordförande Sören Juvas.

Måndagen den femte november lät Bonniertidningen Sydsvenskan publicera en insändare av Thalén och Juvas, vilken bar den alarmerande rubriken ”Vi har ett gemensamt ansvar för att barn inte diskrimineras”. I insändaren kungörs att Bris nu inleder ett samarbete med RFSL för en ömsesidig ”berikning” utav kunskaper. Detta då det anses att bägge organisationerna citat har: ” […]erfarenheter om hur man kan stödja barn och ungdomar till en uppväxt i trygga och fördomsfria miljöer.”

Den pedofila verksamheten inom RFSL

Att flera av RFSL:s ledande personligheter har handgripliga erfarenheter av av samröre med barn, är i och för sig sant. Dock är det inte av det slag som borde anses som lämpliga för Bris vidkommande. Ty bland annat har förra ordföranden för RFSL ungdom, Mattias Helander, dömts för sexuellt utnyttjande av minderårig så sent som 2003. Till detta ska också läggas det mycket väsentliga faktum att två av RFSL:s tidigare ordföranden, Stig-Åke Petersson och Kjell Rindar, öppet har verkat för en normalisering av pedofili. Detta gjorde de bland annat genom att aktivt ta ställning för att en avdelning inom RFSL skulle bildas, vilken enbart ska vara öppen för pedofiler.

I en artikel i Göteborgsposten 1999 skrev bland annat den för den ”fria sexualiteten” så begeistrade Rindar över detta ämne citat: ”Jag tycker att det vore bra om man hade ett klimat som möjliggjorde att det fortfarande fanns en pedofil arbetsgrupp[inom RFSL]som förde fram de här argumenten helt öppet…”. Detta ställningstagande var inget enskilt utspel från ledande håll inom RFSL. 1983 yttrade samma nämnda herrar å förbundets vägnar i ett remissförslag till justitiedepartementet, i ett tydligt försök till att normalisera pedofili, bland annat följande: ”Vem är förbrytaren? Pedofilen som skänker ömhet och kärlek och främjar en naturlig sexual- och personlighetsutveckling eller så kallade normala människor som orsakar förvirring och med tabuterror hindrar den naturliga köns- och personlighetsutvecklingen? Pedofilen är inte sjuk. Han är ensidig i sin sexuella fixering. Men det är bara hans problem. Det skadar ingen annan.”

Osmakligt och upprörande

Det är således ingen överraskning att RFSL – i sin egenskap som den s.k. homolobbyns främsta verktyg i Sverige – har hyst och alltjämt hyser inflytelserika pedofila strömningar. Det upprörande och ytterst osmakliga är däremot att fru Ingela Thalén, i sin arvoderade och officiella roll som ”barnens språkrör” i Sverige, väljer att gå samman och skriva en debattartikel i Sydsvenskan (5/11-07) tillsammans med RFSL:s ordförande, om just barn. Och detta gör hon således trots RFSL:s skamfilade förflutna: trots att ledande personer inom RFSL blivit dömda för grova sexuella övergrepp mot barn, och trots att två av deras mångåriga ordföranden öppet försvarat och försökt normalisera pedofili!

Det är egentligen inte min sak att här offentligt spekulera kring exakt vilka motiv som sossarnas för detta partisekreterare har i detta fall. Kan dock inte låta bli att tänka mig in i följande möjliga scenario: Skulle det månne vara möjligt för den till åren komna Thalén att hon skulle överlåta sina eventuella barnbarn, till två ”snälla farbröder” som Petersson och Rinder? Eller, skulle hon verkligen kunna tänka sig att låta den pedofildömde Helander vagga någon annan farmors eller mormors barnbarn till sömns, en kväll? I ärlighetens namn tror jag inte det. Likväl förespråkar hon indirekt en avdramatisering och i slutändan en normalisering av pedofili, när hon väljer att göra offentlig sak med en organisation vars klara kopplingar till pedomorfism otvetydigt slagits fast. Det man då enbart kan konstatera är att Thalén går i samma opportuna fotspår som hennes ideologiska åskådning marxismen förespråkar, och det oavsett på vems – i detta fall barnens – bekostnad, det är.


  • Publicerad:
    2007-11-19 00:00