Mediaväldet förlöjligar traditionella svenska hjältar och försöker få våra förfäder att framstå som så primitiva och barbariska som möjligt, som ett led i deras psykologiska krigföring som syftar till att bryta ned vårt folks identitet och motståndsvilja.

Under många, många år nu har våra fiender ägnat mycken möda åt att dra allting som skulle kunna väcka svenska nationalistiska stämningar i smutsen. En del i denna desinformationskampanj har varit att förlöjliga traditionella hjältar ur den svenska historien, och att försöka få våra förfäder att framstå som så primitiva och barbariska som möjligt. En annan teknik som har kommit till användning mer och mer på senare år, är att förneka att vi överhuvudtaget existerar som folk. Hur många gånger har vi inte fått höra de numera välbekanta fraserna: ”Det finns inga svenskar”, ”Sverige har alltid varit mångkulturellt”, ”vi är alla invandrare” o s v? Målsättningen är att göra den enskilde svensken osäker på sin svenska identitet och därigenom förhindra honom att göra motstånd mot det framväxande främlingsväldet och främlingsinvasionen. Idén är att han ska förvirras av tankar som ”eftersom mina förfäder invandrade hit en gång i tiden, har jag ingen rätt att ifrågasätta varför Sverige ska invaderas av miljontals främlingar idag”. Metoden att förneka ett folks existens är beprövad, och användes t ex mot balterna under sovjetisk ockupation. Även palestinierna har otaliga gånger fått höra att de inte existerar, liksom kurderna. En närbesläktad metod är att ifrågasätta och relativisera begreppet nation och nationalstat. Budskapet är att idén om att ett folk har rätt att styra och befolka sitt eget territorium är en idé bland andra, som hade sin relevans under 1800-talet, men den tiden är nu passé; idag behöver vi inte någon nation. ”Globaliseringen” – som gärna framställs som det ödesbestämda resultatet av en naturlag, inte som resultatet av en mängd samordnade politiska beslut – har gjort att nationalstaten har spelat ut sin roll. En underförstådd premiss i resonemanget är att något sådant som ett svenskt folk har det aldrig funnits; det är bara en abstrakt konstruktion.

Nationalstaten onaturlig
Jag tänkte här kommentera två exempel som nyligen publicerats i regimtrogna tidningar. Först ut är Helle Klein för tidningen Aftonbladet, som brukar spela rollen som vänsterflygelns försvarare:

”Faktum är att nationen som idé inte alls är särskilt gammal. Inte heller är det ”naturligt” att människor vill leva bland sin egen ”sort”. Nationalstaten är en politisk konstruktion.”

Så bra! Om det inte är naturligt att människor vill leva bland sin egen sort, så borde väl problemen med ”segregation” vara blott illusoriska? Samma sak med ”diskrimineringen”. Det innebär bl a att Ulrica Messing kan lägga ner sin verksamhet som integrationsminister.

En mångetnisk buffert
Med lite vilja kan man ana ett visst vankelmod i Helle Kleins ledare. Det märks att hon i själva verket är väl medveten om folkens realitet. Anledningen till att hon ändå ägnar så mycket energi åt att förmedla budskapet att nationen bara är en politisk konstruktion och att det inte finns några svenskar, är inte att hon har kommit till en filosofisk insikt som hon känner att det är hennes plikt att förmedla till Aftonbladets läsare; hon vet mycket väl att det finns svenskar – lika väl som hon vet att inte hon är en av dessa – och det skrämmer henne. Faktumet att det finns svenskar är ett problem som pockar på att åtgärdas. I väntan på en mer definitiv lösning tvingas hon nöja sig med att undergräva svenskarnas folkmedvetande och grupplojalitet, genom att problematisera begreppet nation, och propagera för föreställningen att vi inte existerar som folk. Strategin går ut på att försena svenskarnas reaktion på förstörelsen och främlingsinvasionen såpass länge att den är för sen när den väl kommer; att vi då är en minoritet i vårt eget land. Hon hinner på så sätt skaffa sig en mångetnisk buffert, som kan skydda henne och hennes gelikar från det svenska folkets rättmätiga vrede; och samtidigt bidra till att förverkliga hennes vision om en värld utan svenskar.

Håller sig inom ägarnas ”värdegrund”
Som nästa exempel har jag valt en av högerflygelns försvarare, P M Nilsson, som skriver för Expressen. Beteckningarna ”höger” och ”vänster” bör för övrigt tas med en nypa salt. Alla tyckare i samtliga etablerade medier får hållas för att de delar samma ”värdegrund”, varför det endast är nyansskillnader – främst beträffande hur ekonomin ska organiseras – mellan höger och vänsterdebattörer. Under rubriken MENINGSLÖST ATT VARA SVENSK skriver Nilsson:

”Att medvetet stärka den svenska eller danska eller tyska identiteten är meningslöst. En stark nationell identitet är oanvändbar i dag. Vad svenskhet är går till exempel inte ens att definiera.”

P M Nilsson är av en lite annorlunda karaktär än Helle Klein. Medan Helle Klein använder sig av förnekelse av nationens realitet av taktiska skäl, tror troligen Nilsson på vad han skriver, d v s han är mer av en renodlad nyttig idiot. Det har gått bra för honom i livet tycker han, och han har även möjlighet att påverka den allmänna opinionen via sitt arbete som skribent på Expressen. Han får tycka till om vilka frågor han vill, och han får tycka precis vad han vill. Det är i och för sig sant, men vad han inte tänker på är att han tillåts skriva vad han vill av det enkla skälet att han är djupt indoktrinerad i en politiskt korrekt ideologi. Om man rent hypotetiskt antog att han skulle förändra sin världsåskådning, och började ta för vana att förmedla politiskt inkorrekta reflektioner till Expressens läsare, så skulle han snart stå utan jobb. Han är alltså fri att skriva vad han vill så länge han håller sig inom de outtalade politiskt korrekta ramar som Expressens chefredaktör har satt upp, vilken i sin tur är fri att sätta upp vilka ramar han vill, så länge han håller sig inom ramen för ägarnas ”värdegrund”. Man kan m a o se det som att P M Nilsson omedvetet springer andras ärenden när han kommer med sina andefattiga kommentarer. Det är han för övrigt inte ensam om; alla journalister på de flesta etablerade tidningar springer exakt samma personers ärenden.

Svenskarna skall göras försvarslösa
Nåväl, om man antar att Nilsson lyckas i sin ambition att atomisera varje svensk individ, att få denne att släppa all lojalitet med andra svenskar, förutom möjligen de allra närmaste. Vad skulle då hända med dessa ”befriade” individer? Svaret är att de skulle bli trälar under de etniska grupper som har lyckats bibehålla sin interna lojalitet, däribland Helle Kleins och Nilssons arbetsgivares folk. De blir helt utlämnade till dessa folks godtycke. För Nilsson spelar inte det någon större roll, eftersom han redan är en träl, och trivs bra med det. Men för oss andra, som har en gnutta stolthet kvar i kroppen, är det ett dystert framtidsperspektiv. Fenomenet kan lite förenklat ses som ett specialfall av en militärstrategisk princip: koncentrationsprincipen. Antag att vi har en trupp på 10 röda soldater som är samövade, och en trupp på 10 blåa individer. De röda bestämmer sig för att driva bort de blåa från det område där de befinner sig. Det ligger givetvis i de blåas intresse att försvara sig. Men eftersom de inte är samövade och saknar inbördes lojalitet, kan de röda angripa de blåa en och en, hela tiden med ett kraftigt numerärt övertag, varför de rödas operation blir en barnlek att genomföra; trots att de båda trupperna var numerärt likvärdiga från början. En likartad situation uppstår för oss svenskar när vi saknar organisation och inbördes lojalitet. Vi blir helt oförmögna att ta tillvara våra gemensamma intressen och stå emot yttre aggression.

Svenskhet är allt annat än meningslöst!
Delvis har detta redan hänt. Vi är idag i hög grad atomiserade eller kanske snarare fragmentiserade. Det hör till vanligheten att även vuxna män inte bryr sig om annat än sig själv och sina närmaste. Alltför få orkar bry sig om vart hela vårt folk är på väg. De båda nämnda journalisterna ser detta som en positiv utveckling och vill helst accelerera den processen. De vill allra helst tro att processen redan är fullbordad; att det svenska folket har upphört att existera; att det inte längre finns några svenskar.
Men jag tror att både Helle Klein och P M Nilsson förhastar sig. Jag tror nämligen att det fortfarande finns en och annan svensk därute, som bryr sig föga om eventuella problem med att åstadkomma en otvetydig definition av begreppet. Om Du är en av dem, kan jag rekommendera Dig att ta kontakt med Svenska motståndsrörelsen, och höra Dig för om vad Du kan göra för att hjälpa till. Så kommer nog så småningom både Helle Klein och P M Nilsson bli varse att svenskhet är allt annat än meningslöst, och att det svenska folket i allra högsta grad existerar fortfarande; deras idoga ansträngningar till trots.


  • Publicerad:
    2000-04-02 00:00