SPRÅK. Mikael Karlsson frågar sig här vad en nazist är, varför media och politiker slänger sig med uttrycket jämt och ständigt och vad man kan göra åt saken.

Vad är en nazist?

Nazism från Hollywood

Nazism från Hollywood.

Det politiska etablissemanget tycker om att tala om nazister. Det mediala etablissemanget, som omväxlande leder och leds av det föregående, gillar att skriva om nazister. Bilder på Adolf Hitler pryder ständigt veckomagasinens framsidor. Nazism mytologiseras som en ondskefull, obegriplig kraft av likväl giganiska, fientligt inställda filmstudior i Hollywood som Bonnierpressens skribenter. Det finns tungt vägande skäl för de som har politisk, ekonomisk och medial makt i dagens samhälle att koppla den mytologiska nazismen till inte bara nationalsocialism, utan även nationalism, traditionalism, identitärism och, i vissa fall, den typ av pappersnationalism som Sverigedemokraterna och motsvarande partier i Europa förespråkar.

Nazismen och ondskan

Det finns flera tänkbara anledningar till att fortsätta använda ordet nazism i de etablissemangets kretsar som nämnts ovan. En är givetvis pengar, då filmbolag, författare och serietecknare bland andra lever på att skapa berättelser. En gripande berättelse behöver en antagonist som protagonisten ska besegra för att nå sitt mål. Nazismen, som den uppmålas i sin omänskliga ondska, utgör en källa till antagonister för hjältar som Indiana Jones och Captain America. Den underhållning som säljer bäst till den stora massan har en moralisk axel som saknar gråzoner. Gott och ont ska vara så absoluta som möjligt. I en värld som efter 1945 haft ett kraftigt vänstervridet kulturliv utgjorde kommunisterna dåliga antagonister, då exempelvis många Hollywoodjudar sympatiserade med kommunismen. Filmer som Red Dawn, där kommunister utgör antagonisterna, är undantag från normen som ofta marginaliseras och hånas.

Politiska och personliga hänsyn spelar givetvis också in, kanske mer än rent finansiella. Många judar anser sig ha skäl att hata nationalsocialismen. Detsamma gäller vänsteraktivister av olika slag, liberaler, sexuellt avvikande och andra i vita länder verkande minoriteter. De tjänar alla på att bygga upp och underhålla nazismen som ett monster, det politiska spöket i garderoben. De har definierat nazism som den ultimata ondskan. Detta är en allmänt accepterad definition, om än kanske inte i den mån som de mest extrema PK-människorna skulle önska. Nazismen går att använda som en etikett för att misskreditera och svartmåla politiska motståndare som i någon mån utmanar den världsbild som gjorts gällande i efterkrigstidens västvärld.

Att definiera begrepp

Den definition av ett ord som finner störst antal anhängare blir giltig, i alla fall i dagens demokratiska samhälle. Det innebär oftast att media definierar de ord vi använder oss av. Makten att definiera begrepp är oerhört allvarlig. Redan under antiken fastlog Platon att en filosof måste definiera sina begrepp för att argumentera. Om man ska förespråka någonting måste man kunna förklara vad det innebär, själva kärnan i vad man pratar om. Den aboslut största delen av debatten mellan olika världsåskådningars förespråkare idag handlar om begreppsdefinition. Ett enkelt exempel kan se ut så här:

A: Jag anser att svenskar har rätt att existera som folk.
B: Vad är en svensk?

Debatten glider in på att definiera begreppet svensk. Människor som uppmanar till massinvandring, mångkultur och globalisering vill sällan medvetet utrota svenskar eller andra vita folk. Dessa människor känner sig betydligt säkrare på sin sak när de kan debattera hur man ska definiera en svensk i stället för huruvida svenskar ska existera. Det finns ett fåtal som skulle tillstå att svenskar och andra vita ska förintas, exempelvis den judiske professorn Noel Ignatiev. Att ha klara definitioner kan avväpna frågan och vinna åhörares sympatier, även om motståndaren sällan låter sig övertygas då den som aktivt tar debatten ofta har en fast förankrad världsbild som inte tillåter nya definitioner av inlärda begrepp.

Nazister.

Nazister.

Ett annat exempel kommer från gatuaktivism. Det är inte ovanligt att människor på gatan tillstår att en stat är till för sitt folk, att massinvandringen är skadlig, att etablerad media ljuger om hur världen ser ut, att det nuvarande ekonomiska systemet inte tillgodoser folkets intressen och andra poänger man som ansluten till Nordiska motståndsrörelsen kan föra fram. Det problem som uppstår i dessa diskussioner handlar i stället om etiketter. Det kan låta så här:

A: Vi är nationalsocialister.
B: Va? Är ni nazister?

Vi återkommer till att det artificiella begreppet nazism tillåts definiera oss, snarare än det faktiska innehållet i vår politik. I många fall avfärdas det som tidigare sagts när medias mentala dimridå glider på plats och medborgaren vandrar vidare. Det är många gånger enkelt att komma fram till rätt svar, eller det minst dåliga alternativet, när de begrepp som används i en diskussion har definitioner som alla accepterar. Vi kan förenkla för att tydliggöra vad som menas.

Vi kan rationellt komma överens om att en bro under vissa förutsättningar är bättre än en tunnel för att övervinna ett hinder när en väg ska byggas. Alla känner till vad en bro och en tunnel är, att säkerhet är bra, kostnader är dåliga och så vidare. Genomlyser man frågan framträder till sist ett av alternativen som det bättre. Det kan dock finnas de som av andra skäl än de som anses relevanta vill gräva en tunnel ändå. Kanske har de affärskontakter som är intresserade av grävarbeten. Dessa kan då försöka definiera bron som en nazistbro, det vill säga en ondskefull och omoralisk bro. Genom att omdefiniera begrepp i stället för att diskutera sakfrågor kan de vinna stöd för sin sak.

Vägen framåt

Nationalsocialister.

Nationalsocialister.

Som Pär Öberg skrev om försökte Joseph Goebbels äga begreppet nazist, att omdefiniera det och ge det en positiv innebörd med boken Der Nazi-Sozi. Så kan man arbeta och det finns fördelar om man lyckas med detta. Begreppet rasist har tappat mycket av sin slagkraft då det har använts för brett och det har gått så långt att man med glimten i ögat kan säga ”rasist, javisst” i vissa sammanhang. Det finns tecken på att detta håller på att ske med ordet nazism också, då det all oftare i kommentarsfält och facebookdiskussioner menas att allt som inte är hundraprocentigt stöd för mångkulturen utpekas som nazism. Det är dock en lång och svår väg att vandra för att kunna ta över begreppet nazism från mediaeliten. Bland andra Andrew Anglin driver denna linje via The Daily Stormer.

Den andra vägen man kan gå är att ta avstånd från nazism. Som Henrik Pihlström skrivit tidigare finns inte de människor som av etablissemanget kallas nazister – definitivt inte inom Nordiska motståndsrörelsen. Den bild av nazism som målats upp stämmer inte överens med nationalsocialism och de frågor Nordiska motståndsrörelsen driver. Det är ett i grunden propagandistiskt uttryck. Det kan mycket väl vara så att vi enklare kan sprida den korrekta uppfattningen av vår politiks sakinnehåll genom att konsekvent påtala att vi inte är nazister, utan nationalsocialister.


  • Publicerad:
    2016-02-26 18:00