Kravaller har åter brutit ut i Malmöförorten Rosengård. Stenkastning, anlagda bränder, molotovcocktails och kravallpolis. Främlingsghettot är ett tydligt exempel – inte för en ”misslyckad integrationspolitik” – utan varthän mångkultur ovillkorligen leder.

Under de senaste fyra åren har främlingsghettot Rosengård, där drygt 14 000 invandrare bor, kännetecknats av mordbränder och våldsamma upplopp. Sommaren 2007 trappades konflikten mellan främlingarna och det svenska samhället dramatiskt upp. De kriminella gäng, vilka helt dominerar stadsdelen sedan massinvandringen av utomeuropéer tog fart kring 1990-talets början, har gått från ”beskedliga små pojkstreck” som knivrån och våldtäkter till organiserade sammanstötningar med tungt beväpnad kravallpolis.

Skenet bedrog
Om man bortser ifrån vissa mindre skärmyttringar och en och annan misslyckad AFA-demonstration, har det på det hela taget varit relativt lugnt i Rosengård under cirka ett års tid. Vissa politiker, framförallt de styrande socialdemokraterna i stadsdelsnämnden, var självfallet snabba med att dra slutsatsen att situationen var på väg att normaliseras. Att ”integrationsarbetet” lyckats. Men ack vad skenet bedrog.

Helvetet bröt lös
Under eftermiddagen den 28:e april kom larm till polisen om stenkastning vid Ramels väg i Rosengård. Enligt skräckslagna boende gick stora grupper av ”ungdomar” runt i området och skapade en allmän oro. Vid 21-tiden kom så det första larmet. Ett ”ungdomsgäng” hade tänt eld på en bil och en större brand var under utveckling vid en Shell-mack. Snart efter det bröt helvetet lös; larm på larm kom in om allt fler bränder. Rökutvecklingen var snabb.

Räddningstjänsten hade svårt att lokalisera brandkällorna och i vilket fall som helst vägrade brandmännen att rycka in i det eldhärjade området. ”Vi var först tvungna att vänta på en lägesrapport från polisen”, sa inre befälet på räddningstjänsten Syd till Skånska Dagbladets reporter. Enligt befälet var det ”inte läge att gå fram”, hotbilden var för stor och räddningstjänsten gjorde bedömningen att släckningen av bränderna inte kunde genomföras säkert för sin personal.

Inom en halvtimme var tjugotalet polispatruller på plats tillsammans med brandkåren. Men istället för att direkt gå in, kväsa och anhålla främlingsmobben, valde polisen att avvakta. Med tiden anlades allt fler bränder. Stämningen blev allt stökigare och hetsigare.

Flera av de ”ungdomar” som bildat mobb och systematiskt tände på bilar, byggbodar och träd var maskerade. De hade också börjat barrikadera sig. Gatstenar och molotovcocktails kastades mot polisen. Skånskans reporter, Mats G Svensson, beskrev situationen som en krigszon. Vid sidan ett 30-tal polisbilar, ställde sig ett 60-tal poliser upp på led med full kravallutrustning. ”Vi förbereder oss för en särskild insats, vi vet inte vad som väntar oss på andra sidan gatan” yttrade ett polisbefäl.

Inga gripanden
Till sist marscherade polisleden in och omringade området kring Ramels väg. De skapade, enligt Skånskan, en ”gata” in mot några av de farligaste bränderna så att en brandbil kunde påbörja släckningsarbetet. Men så fort den värsta elden var släckt lämnade brandkåren platsen. ”Vissa av dessa ungdomar triggas igång när de ser våra bilar, därför kör vi in bara när läget är akut, sedan kör vi ut till en plats där vi inte syns”, rapporterade en brandman.

Vid midnatt brann det fortfarande en del mindre bränder i Rosengård. Polisen valde dock att inte bilda några nya ”brandgator” utan avvaktade. ”Vad vi gör nu är att frysa läget”, meddelade ett polisbefäl. Inga gripanden eller omhändertaganden gjordes. Bara någon timme efter det att polisen utlyst ”fryst läge” utbröt nya bränder på Rosengård. Denna gång i en Minilivs butik och vid en skola.

Två versioner
De två dagstidningarna i Malmö, Skånska Dagbladet och Bonnierägda Sydsvenska Dagbladet, ger i sina reportage dagen efter två olika versioner om vad som hänt.

Medan Skånskan sätter en helt rättvisande rubrik, Krigszon runt Rosengård, valde Sydsvenskan att klä upploppen, med inslag som organiserade mordbränder, molotovcocktails och gatsten kastade mot polis som Nya bränder på Rosengård.

Den krassa verkligheten
Till skillnad från vad det besuttna etablissemanget hävdar, så är de våldsamma upploppen som ständigt blossar upp i främlingsghetton som Rosengård, inte uttryck för vare sig ”sociala oroligheter”, ”utanförskap” eller en ”misslyckad integrationspolitik”. Skrapas den fernissa av, som fabulerande kriminologer (med en viss jude vid namn Jerzy Sarnecki i spetsen) smetat på nyhetsrapporteringarna, så träder en väldigt krass verklighet fram. Krass, eftersom den är så enkel att ett barn förstår:

All sammanbladning av människor, vilka kommer från väsensolika kulturer och, ännu viktigare, vilka stammar från helt olika raser, har aldrig någonsin under längre perioder klarat dela samma geografiska rum utan att blodiga konflikter uppstår.

Rosengård 2010 förebådar vad som väntar hela Sverige inom en inte allt för fjärran framtid. Med över en miljon rasfrämlingar inom landets gränser kan utgången, om inte någon drastiskt görs inom denna generation, inte bli någon annan än en. En öppen och snabbt accelererande etnisk konflikt.

  • Publicerad:
    2010-05-03 00:00