JUDISK MAKT. Det judiska samfundet i Sverige går nu i valets efterdyningar till attack mot ”ökande populism” i politiken, Sverigedemokraterna och Nordiska motståndsrörelsen med påståendet: ”Det är vi som har byggt upp Sverige”.

Eftervalsdebatten och analyserna fortsätter, så även i tidskriften Judisk krönika, där frilansjournalisten Sarah Schulman förfasar sig över hur ”mörker och populism” har tagit över i den politiska debatten:

”Det har skett en förändring i det svenska samhällsklimatet där renodlade nazistorganisationer som NMR får tillstånd att demonstrera, judenäsor klistras på valaffischer och Sverigedemokraterna bjuds in att delta i debatter precis som vilket parti som helst.”

Att Sverigedemokraterna idag stöds av över en miljon väljare i landet och att Nordiska motståndsrörelsen är en laglig organisation som åtnjuter yttrande- och mötesfrihet verkar förbigå Schulman fullständigt. Istället kräver hon större uppskattning av det judiska inflytandet i samhället från makthavarna.

För att ge belägg för sina krav citerar Schulman den judiska författaren Staffan Lamm, som i en paneldebatt arrangerad av Judisk Kultur i Sverige nyligen utbrast:

”Jag blir galen på Sverigedemokraterna. De tycker att vi borde vara tacksamma för att vi får vara en del av det svenska när det i själva verket är vi som byggt upp Sverige. Utan oss skulle varken Nationalmuseum, kvarteren kring Hamngatan eller Sachsska barnsjukhuset funnits.”

Att vulgärkapitalisterna på Östermalm eller en liten barn- och ungdomsklinik i Stockholm skulle utgöra ryggraden i det svenska samhällsbygget är en tämligen extrem etnocentrisk uppfattning.

Men Schulman stannar inte med detta utan citerar också den socialdemokratiske politikern Olle Burell som deltog i en paneldebatt inför valet som Judiska församlingen i Stockholm anordnade:

 ”Judiska institutioner och skolor utgör en viktig del av det svenska kulturutbudet. Om politiker inte inser detta, den viktiga roll som judiska kulturinstitutioner spelar för det svenska kulturarvet, då spelar det ingen roll hur många imaginära miljoner eller miljarder de olika partierna vill lägga på säkerhet.”

Frågan om judarnas säkerhet i Sverige idag är en kärnfråga för det judiska samfundet, och Schulman frågar indignerat varför inte ”politikerna ställdes till svars för att Judiska föreningen i Umeå fick lägga ner sin verksamhet”.

Före detta andre vice talmannen Björn Söders uttalande om att man bara kan ha en etnicitet, att det etniskt sett inte går att vara både jude och svensk, tar Schulman också för ett bevis på hur antisemitismen i Sverige vinner allt större acceptans.

I slutet av artikeln lägger Schulman all form av spelad blygsamhet åt sidan och dundrar ut det judiska samfundets krav:

”Vi har historiskt sett spelat en viktig roll för detta land, och vi har efter flera års kamp blivit en erkänd nationell minoritet. Med detta tillkommer också ett ansvar från vår sida att avkräva politiker våra rättigheter. Politiker i Sverige ska säkerställa vår säkerhet, de ska möjliggöra för oss att utöva ett judiskt liv och de ska vara tacksamma för allt vi har byggt för Sverige. Vi ska inte tysta vänta på att vallöften infrias.”

Kravet på att politiker i Sverige ska lyda diktat från en extrem, folkfientlig lobbygrupp som totalt utgör 0,2 procent av landets befolkning måste anses som ett betydligt mörkare hot mot det svenska samhället än lagliga partiers rätt att demonstrera och delta i val.

Källa:
Ett val olikt andra

  • Publicerad:
    2018-09-25 11:05