ANTIKVARISKT • Artikel från Den Svenske Folksocialisten, den 19 augusti 1949. Skribenten är okänd.

Den orädde antisemiten Einar Åberg håller alltjämt på åsiktsfriheten – om det är någon som minns vad det ordet betyder. Han hävdar envist, att svenska medborgare bör ha rätt att t.ex. varna för judarna.

Som man minns, lyckades det icke för myndigheterna att förra sommaren få Åberg inspärrad och förklarad för sinnesrubbad. Nu går man istället fram på åtalsvägen. Han har nu två åtal samtidigt att klara av.

Det första gäller utresa ur Sverige utan pass. Åberg hade i vederbörlig ordning ansökt hos Länsstyrelsen i Stockholms län om pass men blivit nekad. Ett överklagande hjälpte icke. Åberg anser att Konungen icke har rätt att förvägra pass åt svenska medborgare på grund av dennes politiska åsikter. Det anser emellertid demokratin. Nu hävdar Åberg, att det icke är hans fel, att utlandsresan måste företagas utan pass, utan myndigheternas.

Det andra åtalet gäller ”rashets”. I stämningen till Sthlms Rådhusrätt angives brottets art sålunda:

Hets mot folkgrupp

Åberg har sedan någon dag i april 1949 tillställt bl.a. privatpersoner, föreningar, sällskap och politiska partier brevkort med påskrift:

”Kommunism är landsförräderi. Bakom kommunismen står – Juden! Därför: För Fosterlandet – Mot Judendomen!”

Härigenom har Åberg offentligen riktat kränkande beskyllningar mot judarna såsom folkgrupp.

Punkt och slut. Nästa akt utspelas alltså inför Rättvisans bord. Vi skall få ännu ett talande exempel på, vilka det är som regera i det demokratiska Sverige. Läsaren torde observera, att åklagaren icke anser det kränkande mot ”folkgrupp” att benämna kommunisterna – liksom i tidigare fall ”nazisterna” för landsförrädare. Men väl judarna. Det skall bli intressant att se, i vilken grad lagen – med nuvarande rättsuppfattning – skyddar sistnämnda heliga folkgrupps privilegier. Vi återkomma.

”Uppfordran” till justitieministern

Aktionen mot Åberg kanske bör ses mot bakgrund av följande notis i tidningen Jödisk Samfund i Danmark (nr 7, juli 1949):

”En delegation från WJC (World Jewish Congress), bestående av Hillel Stoch, Berman och S. Aronzon, har uppsökt den svenske justitieministern dr Herman Zetterberg och med honom dryftat den antisemitiska propaganda, som Einar Åberg på senaste tiden har spritt i Italien

Ifjol fick han böta för sin verksamhet, längre har svensk lagstiftning icke kunnat gå, men delegationen fäste ministerns uppmärksamhet på, att Einar Åbergs fortsatta propaganda väl är beklaglig från judisk synpunkt men samtidigt tillfogar Sveriges goodwill i utlandet stor skada. Man uppfordrade ministern (!) att sätta stopp för Åbergs verksamhet och undersöka varifrån hans medel härstamma.

Hr Zetterberg svarade, att saken ingående dryftats i svenska riksdagen och att resultatet av debatten hade blivit en ny lag om pressens frihet, som skall träda i kraft den 1 januari 1950. Detta utesluter att några vidare åtgärder kan vidtagas dessförinnan. - Man torde alltså kunna förmoda, att det skall lyckas få munnen tystad på honom, änskönt räven ju har många utvägar.”

En ny lag om ”pressens frihet” – som tystar munnen på folk – ha vi alltså att förvänta.

Redaktionell anmärkning: Artikeln publiceras som ett intressant tidsdokument över yttrandefrihetens avveckling i Sverige. Syftet med publiceringen är inte att kränka någon juridiskt priviligierad folkgrupp.