HBT-galenskaperna sprider sig som en löpeld genom samhället. Det senaste stora ”problemet” som nu måste lösas är hur man inom idrottsvärlden definierar män och kvinnor. Debatten har blossat upp inför de kommande Olympiska Spelen i London i år. Bakgrunden är att man inom nästan alla idrotter låter män tävla mot män och kvinnor mot kvinnor. Därför måste idrottarna könsbestämmas.
Caster Semenya, kvinnlig idrottare som år 2009 misstänktes vara man
Efter ett uppmärksammat fall 2009, där en kvinnlig idrottare misstänktes vara en man, infördes nya regler för hur man ska ta reda på om en idrottare är man eller kvinna. Uppgiften att ta fram dessa nya regler anförtroddes åt svensken Martin Ritzén.
Att Ritzén fick det jobbet kan framstå som konstigt med tanke på att Ritzén tydligen inte vet hur man tar reda på om en person är en man eller kvinna. ”Det finns inte något test eller prov som avgör om du är en man eller kvinna. Könsidentiteten kan bara personen själv avgöra. Den finns inom en”, säger Ritzén till DN.
Eftersom Ritzén tycker att medicinska undersökningar är förnedrande för idrottaren som utsätts för dem, funderade han på hur han skulle kunna kringgå detta. DN skriver:
”Martin Ritzén fick då idén att könet, egentligen, är ointressant. Det som har betydelse är nivåerna av manliga könshormoner, androgener, där testosteron är det viktigaste.”
Därför antogs i maj förra året nya regler som förbjöd kvinnor med för höga nivåer testosteron från att tävla som kvinnor. Bland annat Katrina Karkazis vid Stanford Center for Biomedical Ethics är dock kritisk till de nya reglerna och menar att det ändå inte finns någon ”rättvisa” bland elitidrottare. Istället menar Karkazis och hennes kollegor att alla som enligt lagen klassas som kvinnor bör få tävla mot varandra.
Hoppa till huvudinnehåll
