ANTIKVARISKT • Artikel från Den svenske nationalsocialisten, den 25 januari 1934. Författad av pseudonymen Eg.

Arbetare av hjärna och hand!
Nationalsocialismen ger frihet och bröd!

Remmar och hjul rasslade, maskinerna sjungo. I masugnen rann stålfloden, behärskad av seniga män. Hammarna dånade och malmklangen steg högt i rymden. Vi hörde ångvisslor tjuta, vinscharna lyfte sina armar vid hamnen. Vi sågo plogar i jorden och lyssnade till tröskverken och skördemaskinerna. Det var i arbetets tid.

Vi voro arbetare. I fabrikerna och ritkontoren, på fälten och haven, i gruvorna och lärosalarna utförde vi vår gärning, där skapade vi med våra armars kraft och våra tankars klarhet. Så stredo vi, så uppfyllde vi våra förpliktelser mot hem och folk.

Vi trodde, vi voro fria män, men en dag sågo vi, att vi voro slavar. När vi ville ha frukterna av vårt arbete, stängdes vi ute på gatan. Våra herrar stannade maskinerna och stängde kontoren, bonden drevs från sin gård, och bokens män fingo följa oss i armodet. Våra hem skövlades och våra barn kastades i svält. Penningmännen hade gjort oss till slavar, och vi hade ej kraft att resa oss. Kapitalismen behärskade oss, drev in sitt gift i våra led, delade oss i klasser och partier, ställde kroppsarbetare mot tankearbetare, svensk mot svensk. Vi lamslogos i vår egen splittring, drevos mot undergången, och under tiden växte finansväldet och slog oss i bojor.

Nu ha vi kommit till slutet. Idag står vi inför avgörandet. Skall vårt nordiska blod till sist utsina, skall vårt härliga folk nu förintas, eller kunna vi ännu resa oss och skaka av förtrycket? Kunna vi ännu spränga bojorna och skapa vår egen framtid?

Vi kunna. Vi ha friskt blod i våra ådror och tro i våra hjärtan. Och vi ha sett fienden.

Vi ha varit förblindade. Marxistagitatorn sade till kroppsarbetaren: Du skall bekämpa alla, som icke stå vid en maskin, du skall bekämpa läkaren och läraren, du skall slå ned bonden och vetenskapsmannen, ty de äro icke arbetare! Detta var lögnen. Alla äro de arbetare, alla göra de sin gärning i folket för folket. Marxistagitatorn pekade på bönderna och de små företagarna och kallade dem kapitalister. Men dessa äro inte folkfiender, de höra hemma i den stora gemenskapen, de producera och giva arbete. Marxistagitatorn ljög och han ljuger än mer idag, ty han försöker vända det vaknande folkets blickar från den verkliga fienden, han vill avvärja den stora folkresningen, han vill med fagert tal söva oss i förgiftat rus.

Men vi känna fienden. Den finnes ej bland hederligt arbetande och de oförvållat arbetslösa, den finnes ej bland dem, som för den gemensamma välfärden bruka ett kapital eller ägna sitt liv åt studier och forskning, den finnes i den överstatliga kapitalismen, i den internationella världsfinansen. Där finns fienden, som vänder sig mot hela det arbetande svenska folket, som suger vår kraft och driver oss i elände. Vi känna fienden och veta hur vi skola rikta våra vapen. Och därför kunna vi ännu resa oss, därför kunna vi ännu slå oss fria, därför kunna vi ännu krossa bojorna.

Svenska arbetare av hjärna och hand! Bryt den skändliga klasstriden, visa bort systempartiernas demagoger och skingra lögndimmorna. Slut upp i enighet kring nationalsocialismens idéer och strid mot marxismens och kapitalismens polyper. Nationalsocialismen vill frihet, vill arbete och bröd. I folkgemenskapen vinna Sveriges arbetande män och kvinnor åter fosterland och framtidstro.

— Eg