I det senaste numret av samhällsmagasinet FOKUS finns ett längre reportage om den svenska ”höger-” och vänsterextremismen. Efter ett noggrant övervägande valde organisationens företrädare i huvudstaden att ställa upp för en längre interjuv med fokusreportern Terese Cristiansson, vilken till vissa delar publicerades i nämnda nummer. Organisationen tillät även ett team från tidningen, bestående av fotograf och journalist, att följa med på en av Motståndsrörelsens aktiviteter i Stockholm.
Magnus Söderman (redaktör för organisationens organ Nationellt Motstånd) och Pär Öberg (Nästeschef i Stockholm) svarade under dryga två timmar på journalisten Cristianssons frågor. Utgångspunkten för samtalet rörde sig kring det så kallade ”politiska våldet” i Sverige, om organisationens inställning till detta påstådda fenomen, och en rad andra närbesläktade ämnen. Från FOKUS sida ville man även att Svenska motståndsrörelsen skulle ge sin bild av hur relationerna mellan de olika organisationerna och partierna inom den så kallade svenska ”vit makt-miljön” ser ut, något som självfallet inte gavs.
Försåtliga lögner
När interjuvn nu har publicerats kan konstateras att den, i det stora hela, ger en något sånär rättvis bild av vad som verkligen sades. Dock har FOKUS – som det ”opolitiska” organ det säger sig vara – självfallet inte kunnat undvara att, sida vid sida med Söderman och Öbergs objektiva redogörelser, även välja att föra in sina journalister Ali Fegans och Terese Cristianssons högst osakliga och spekulativa resonemang om den så kallade ”nationella rörelsen” i allmänhet och om dess anhängare i synnerhet. Deras generella bild av nationella anhängare som svenska motsvarigheter till det amerikanska uttrycket ”white-trash” är helt enkelt inget annat än försåtliga lögner av värsta sort.
FOKUS:s ansats till att försöka utmåla patriotiskt sinnade i Sverige som socialt misslyckade individer med trassliga och suspekta familjebakgrunder görs med hjälp av utdrag från polisens personutredningar från brott vilka påståtts ska ha begåtts av nationella. Detta förfaringssätt är något av ett klassiskt knep, ett ”guilt by association”-resonemang, i vilket man dömer misshagliga personers politiska värderingar utefter svartmålning av dessa som simpla brottslingar. Detta för att sedan kunna utmåla dessa, påstådda nationella individernas patriotiska och nationalsocialistiska engagemang, som ett utslag av sinnesförvirring eller okunskap. Ett fult knep, vilket dock inte borde lura någon politiskt medveten vilken dessutom är välbevandrad i hur systemets lakejer arbetar!
Vidare presenteras minst sagt virriga och ologiska förklaringsmodeller till hur den ”nationella rörelsen” har utvecklats i Sverige under 2000-talet. Jag varken kan, eller vill här ge organisationens syn på hur den nationella kampen förs och hur den borde föras. Det räcker kort och gott med att konstatera att systemets förlängda arm SÄPO, vars ”kompetens” på området ges stort utrymme och tillmäts stort trohetsvärde i reportaget, helt enkelt inte stämmer. FOKUS analysförmåga är helt färgad av vems intresse dess journalister tjänar och att den inte är det ”fria ordets” är tämligen uppenbart.
Varken höger eller vänster
Trots att framförallt Magnus Söderman gång på gång påtalade i Cristianssons interjuv, att Svenska motståndsrörelsen inte kan kategoriseras utifrån en modernistisk värdeskala om ”höger” och ”vänster”, väljer hon ändock att beskriva organisationen som varandes en ”högerextrem” sammanslutning. Jag vill här ta tillfället i akt och bestämt ta avstånd från FOKUS strävan att försöka utmåla Svenska motståndsrörelsen som något en av sammansvärjning utav bigott småborgerliga element.
Ty organisationens världsåskådning springer ifrån en helt annan grundval än vad de traditionella högerideologierna liberalismen och konservatismen gör. Svenska motståndsrörelsen hämtar inte sitt arv från en semitiskt styrd frimurarrevolution anno 1789, vilken i den officiella historieskrivningen falskligen framställs som en ”fransk” revolution.
Motståndsrörelsens ideologi, nationalsocialismen, utgår inte ifrån sociala grupperingars tillfälliga intressen utan ifrån den ariska rasens intressen i dess egenskap av ett specifikt etniskt kollektiv. En ras som genom hela den mänskliga historien har varit ständigt närvarande, kulturskapande och kulturbärande. Etnisk och kulturell överlevnad för Norden, oberoende av tidens tillfälliga sociala och ekonomiska frågor, är således vad organisationen kämpar för!
Tillhörandes en kämpande, sant nationalsocialistisk organisation kan jag dock i sammanhanget ge FOKUS rätt i deras antagande i artikeln om att Motståndsrörelsen väljer, bortom ”oberoende” och parlamentarisk ”nationaldemokrati”, citat att; ”förespråka den tydliga hierarkin och ledarstyret”.
En gång för alla
Det finns dock en tydlig förtjänst med reportaget och det är att FOKUS, en gång för alla, slår hål på vänsterns uppblåsta självbild som något av ett gediget klassalternativ för den svenska arbetarklassen.
För vänstern, framförallt den lite mer ”autonomt” sinnade i diverse sekter som AFA och RF, springer allt som oftast från en bekväm tillvaro i en villaförort, på behörigt avstånd från storstädernas mångetniska ghettohelveten. Till detta har dessa suspekta individer en familjebakgrund vilken allt som oftast präglas av goda inkomster och karriärer. Dessa är således inte de första vilka ska slå sig för bröstet som några sanna ”proletärer”.
I reportage väljer man, till sist, att beskriva detta autonoma ”avantgarde” som citat; ”mellan 16 och 24 år […] kommer från välordnade hemförhållanden. Oftast skuldfri […] I några fall har föräldrarna maktpositioner i samhället”.
Hoppa till huvudinnehåll
