HISTORIA • Etruskerna, ett antikt folkslag med ett unikt språk, delar enligt en genetisk analys ursprung med de andra folken i dåtidens Italien.

Länge har det varit ett mysterium varifrån det antika italienska folket etruskerna, som talade ett språk som inte var indoeuropeiskt, kom ifrån. Men nu har genetiska analyser genomförts med hjälp av kvarlevor i centrala och södra Italien.

Studien genomfördes av ett internationellt forskarlag och baserades på individer som levde mellan 800 före kristus och 1 000 efter kristus. Resultatet visar att etruskerna var genetiskt mycket lika sina italienska grannar, vilket pekar på att även de härstammar från grupper med rötter i det förhistoriska pontisk-kaspiska området norr om Kaukasusbergen.

På grund av det unika, numera utdöda, språket har det spekulerats friskt kring varifrån gruppen härstammar. Teorier som förekommit är att etruskerna skulle härstamma från grupper som migrerat från anatolien eller den grekiska övärlden, eller rentav härstammat från en befolkning som bebott italien sedan tidigare.

Forskarna har dock inte kunnat se några bevis för att etruskerna skulle härstamma från Anatolien. Det unika språket verkar dock fortfarande förbli något av ett mysterium, med svaret långt bortom nedskriven historia.

Dominerade italien under tiden före romarriket

Etruskerna var under tiden före Roms uppgång en stark kraft i Italien, centrerat norr om Rom. Folkets höjdpunkt var cirka 700 år före kristus, och städerna man byggde ska ha varit lika sofistikerade som de antika grekiska städerna – etruskerna ska ha varit stark influerade av den grekiska civilisationen. De ska också ha varit mycket rika, bland annat på grund av handel.

Som störst ska gruppens utbredning ha varit cirka 500 år före kristus, då områden från från Podalen i norr till Campania i söder samt ön Corsica kontrollerades av dem.

Detta skulle dock inte bestå. Cirka 300 år före kristus påbörjades en assimilieringsprocess in i den romerska sfären, efter en serie krig mellan etruskerna och romarna. År 90 före kristus beviljades folket romerska medborgarskap och år 27 före kristus inkorporerades deras territorium i det romerska imperiet.

Genetiska förändringar under romerska imperiet

Under tiden för det romerska imperiet förändrades den genetiska sammansättningen i Italien, sannolikt på grund av inflödet av soldater och slavar från områden kring de östra delerna av medelhavet. Därefter, i samband med imperiets kollaps, fick gener som spåras till germanska migranter spridning i området.

Därefter verkar dock genetiken vara ganska oförändrad. I regionerna Toscana, Lazio och Basilicata finns en genetisk kontinuitet fram till idag, vilket tolkas som att genpoolen i centrala och södra italien fick sin nuvarande form för ungefär tusen år sedan.

De antika italienska folkslagen som skapade den etruskiska civilisationen och det romeska kungadömet, sedermera republik och imperium, verkar därmed ha gått förlorade i sin ursprungliga form.