Ekot har genomfört en undersökning där man frågat närmare 2000 lokalpolitiker i Sverige hur de ställer sig till att samarbeta över blockgränserna för att stänga Sverigedemokraterna (SD) ute, skulle det visa sig att de fick vågmästarroll i respektive kommun efter valet i september. Resultatet av undersökningen visar klart hur det står till i svensk politik.

Föga förvånande för den politiskt insatte svarade 78 procent av politikerna att de hellre samarbetar över blockgränserna än att de släpper in SD i beslutsfattandet. Kort sagt säger man då att alla de svenskar som lägger sin röst på ett parti som de hoppas skall vara en kraft mot den ”samhällsutveckling” skall stängas ute och behandlas som paria. Denna demokraturiska översittarmentalitet är föga förvånande eftersom vi redan vet att politikerna anser oss väljare vara okunniga och lättlurade idioter (tyvärr får vi ge dem rätt till stor del, även om det snarare handlar om egoism än okunnighet och förnekelse än att vara lättlurad). Intressant är dock att de så tydligt avslöjar det faktum att all ideologi, politiska visioner och ställningstaganden är underställd mångkulturens befästande och fortsatt främlingsinvasion.

Det är just detta man tydligt visar. Vänster eller höger; blå, röd, mörkröd eller grön – alla är de överens om att minsta lilla hot mot deras grundläggande politiska idé, den de alla uppenbarligen delar, måste bekämpas oavsett konsekvenser.

En person som då röstar på Moderaterna på grund av vilken orsak den än må vara, får då räkna med att partiet kommer att göra upp med Socialdemokraterna eller Miljöpartiet hellre än med Sverigedemokraterna. Alltså är en röst på något av de etablerade partierna en röst på samtliga i det fall att SD skulle få vågmästarroll.

Förutom detta visar även Ekots undersökning att den parlamentariska vägen är omöjlig om man vill erövra reell makt att påverka. Vare sig SD, ND eller SvP kommer någonsin att tillåtas få sådan makt även om man skulle gå man ur huse och rösta på dem. Demokraturen kommer hellre att fuska eller stifta nya regler (exempelvis en höjning av fyraprocentspärren) än att släppa in en verklig opposition genom val. Men alldeles oavsett så kommer aldrig vare sig SD, ND eller SvP att kunna erövra egen majoritet genom val (på grund av demografiska och psykologiska aspekter) och skulle situationen vara sådan att folkmajoriteten var beredda att rösta så, så skulle samhället redan långt tidigare se mycket annorlunda ut.

När fienden eller motståndarna skriver spelreglerna och inte för en sekund bekymrar sig om vad folk tycker så är endast det utomparlamentariska arbetet värt mödan. Visst kan ett deltagande i den elektorala processen få utrymme även för en utomparlamentarisk organisation, om det handlar om ett uppnå vissa specifika mål. Men ingen skall luras till att tro att den revolutionära förändring som måste äga rum, kommer att vara ett resultat av val. Man kan önska, hoppas och verkligen vilja det; men det ändrar inte på verkligheten.


  • Publicerad:
    2010-05-17 00:00