FILM. Criminal är en actionthriller där hacking, internationell terrorism och duellerande underrättelsetjänster utgör bakgrund till ett personligt drama med science fiction-inslag. Filmen är, förutom denna underliga kombination av element, pepprad med propaganda riktad mot systemkritiker.
Criminal
Handlingen börjar med att den amerikanska egenten Bill Pope (Ryan Reynolds) jagas av skurkar genom London. Via manipulation av en taxiförares gps styrs hans flykt på villovägar och han omringas av terroristerna. Efter en kort dialog tas han av daga av filmens antagonist Xavier Heimdahl (Jordi Molla). Bill Pope visar sig ha suttit inne på unik information om hackern The Dutchman (Michael Pitt).

I kvickt tempo introduceras Dr. Franks (Tommy Lee Jones) som har en metod för att överföra minnen från en död till en levande varelse. Som mottagare av Bill Popes minnen väljs filmens protagonist, återfallsförbrytaren Jericho Stewart (Kevin Costner). Dennes hjärna har ett underutvecklat frontalkortex vilket gjort honom till en amoralisk brottsling, men också lämplig för minnestransplantationen.

Jericho Stewart.

Jericho Stewart.

Det är nu Xavier Heimdahl presenteras i närmare detalj. Heimdahl intervjuas i TV av Piers Morgan som spelar sig själv. Han visar sig vara en IT-entreprenör med stora resurser. Det visar sig också att han har anklagats för förräderi av Spaniens regering. På frågan om hur han ställer sig till detta svarar Heimdahl att om det är förrädiskt att påtala massiv korruption på hög nivå och avslöja politiska mord, då är han skyldig till förräderi. Han menar att hela rättssystemet är korrupt och en del av ett kriminellt nätverk. Heimdahl vill göra revolt mot alla världens regeringar, politiker, religiösa fanatiker, storföretagens hjärntvätt av massorna och banksystemets korruption. Som en eftertanke lägger han till att Washington och Berlin (som exempel) ska förvandlas till kyrkogårdar.

Efter detta presentation tas vi tillbaka till protagonisten Jericho som lyckas få Popes minnen inplaterade i sin hjärna och sedan iscensätta en våldsam flykt från underrättelsetjänsten, jagad av den drivna agenten Quaker Wells (Gary Oldman). Jericho slits mellan sina egna instinkter och Popes minnen, som driver honom att hemsöka Popes fru och dotter i deras hem. Spänningen mellan de två personligheterna driver Jericho mot målet, att hitta hackern The Dutchman. Denne har hackat USA:s vapenarsenal och nu är på flykt, jagad av amerikaner, Heimdahls legosoldater och även, till sist, ryska agenter.

Filmen som propagandaverktyg riktar sig mot framför allt Julian Assange, vars verksamhet projiceras på ärkeskurken Heimdahl. Den korruption som Wikileaks avslöjat avfärdas i filmens version som obevisbar, och Assanges rättslöshet förlöjligas av hur Piers Morgan antas ha rätt i att Heimdahl är en förrädare som flyr rättvisan.

Kritik mot banksystemet, den internationella eliten och korrupt rättsskipning blandas ihop med att vilja jämna världsstäder med marken och skapa global anarki. Publiken ska koppla systemkritik till ondska och psykopati. Lägg till detta att The Dutchman anser sig förrådd av amerikanerna och, för att undkomma Heimdahl, vill överlämna sig till ryssarna. ”Jag vill ha en bättre deal än Snowden” meddelar han de ryska beslutsfattarna. Tanken är uppenbarligen att utmåla visselblåsaren Edwards Snowden och ryssarna som fiender och generellt osympatiska, om än inte lika illa som anarkisten Heimdahl.

Jordi Molla.

Jordi Molla.

Propagandan i filmen som i grund och botten handlar om att lita på västmakterna och systemet och betrakta systemkritiker och Ryssland med fientlighet till trots, finns det en viss behållning i filmen. Som underhållning är den sevärd, med goda skådespelarinsatser av framför allt Costner och Oldman. Det finns en undermening i filmen som anspelar på att erfarenhet och ålder gör de visa, auktoritära gubbarna mer lämpade att försvara civilisationen än de yngre idealistiska grabbarna, som mest gör bort sig. Actionscenerna går snabbt, våldet är i huvudsak realistiskt och biljakterna är något dämpade jämfört med rena actionproduktioner. Criminal är inte ett helt dumt tidsfördriv medan man återhämtar sig från ett gympass, som underhållning betraktat.

En recension skulle inte vara komplett utan att undersöka vilka som regisserat och skrivit manus. Regissör är den israeliske juden Ariel Vromen som har en tunn meritlista, förutom filmen The Iceman som handlar om yrkesmördaren Richard Kuklinski. För manus står Douglas Cook (avliden) och David Weisberg, en duo som tidigare bland annat skrivit manus till smått legendariska The Rock. Information om dessa figurer är knapphändig, men heter man David Weisberg och jobbar i Hollywood är det rimligt att anta ett judiskt ursprung.

Det finns för övrigt likheter med The Rock som är värda att nämnas. The Rocks antagonist heter Francis Xavier Hummel, mellannamnet återanvänds som synes till antagonisten i Criminal. En till en början fänglsad veteran får i båda filmerna spela hjälte tillsammans med en yngre mer idealistisk förmåga. Mest intressant är dock att båda filmernas antagonister ser systemet och kanske i synnerhet USA som världsmakt som sin huvudfiende. General Hummel, en Rambofigur utan dennes hjältegloria, ser sina veteraner och deras efterlevande svikna av ett korrupt system som förnekar deras existens. Cook och Weisberg hade uppenbarligen specialiserat sig på anti-antietablissemangsfilmer i actionkategorin. Har man inte sett The Rock och vill spendera lite fritig på genren är den dock att föredra framför Criminal, som trots allt inte håller samma nivå.

  • Publicerad:
    2016-09-10 19:30