CHUTZPAH. I en rapport konstaterar den judiska lobbyorganisationen ”Civil Rights Defenders” att ”oberoende opinionsbildare” inte längre kan arbeta ostört. I rapporten framkommer att ”oberoende” syftar på personer som ”engagerar sig i frågor som rör jämställdhet, diskriminering, våldsbejakande extremism, migration och rasism”.

Skärmbild från förstasidan av Civil Rights Defenders rapport ”När samhället tystnar”.

I en ny rapport beklagar sig den judiska lobbyorganisationen ”Civil Rights Defenders” (CRD) över att så kallade oberoende opinionsbildare utsätts för ”hat och hot”, både online och offline.

Detta kräver man nu ändring på. Organisationen definierar ”oberoende” som personer som engagerar sig i frågor som rör ”jämställdhet, diskriminering, våldsbejakande extremism, migration och rasism”, men även ”individer och aktörer som arbetar med utrikesbevakning, främmande makt och våldsbejakande extremism”.

Det finns även en hierarki i utsattheten. ”Kvinnor tenderar att vara mer utsatta än män; rasifierade och nationella minoriteter mer utsatta än de individer och grupper som tillhör majoritetssamhället”, skriver CRD och kräver att alla som delar ”grundläggande demokratiska värderingar” måste ”mobilisera och hjälpas åt” för att ”säkerställa möjligheten till organisering, uttryck och opinionsbildning” kring frågor som rör ”mänskliga rättigheter och brännande samhällsfrågor”.

LÄS ÄVEN: Pär Öberg om Civil Rights Defenders: ”En frontorganisation för judisk makt bakom en fin fasad”

I rapporten har man intervjuat ett tjugotal så kallade opinionsbildare och man noterar att flertalet av dem undviker ovan nämnda ämnen, med tanke på att det väcker starka känslor.

”Jag har valt att inte ställa upp i intervju, det kommer aldrig hända igen. De har varit hemma hos mig, satt upp lappar och tejp. Jag anmälde men inget hände. Det fria samtalet är hotat men det går inte att låta sig tystas, även om jag valt bort ett fåtal tillfällen”, vittnar exempelvis en #MeToo-feminist i rapporten.

Enligt CRD måste kulturmarxistiska opinionsbildare kalkylera med att ha energi för att hantera ”hat och hot” ifall denne ställer upp på en intervju, skriver en artikel eller deltar i ett tv-program. Man menar också att attackerna tycks vara ”synkroniserade och systematiska” eftersom de ”ofta liknar varandra och kommer ungefär samtidigt”.

En annan kulturmarxist vittnar:

Det värsta är att de försöker förstöra ens rykte, göra karaktärsmord på flashback, förstöra ens karriär helt enkelt. Jag bryr mig faktiskt mer om mitt yrke och min inkomst än vad jag är rädd för att någon ska skada mig.

Denna rädsla hos kulturmarxisterna leder till både psykisk och fysisk ohälsa enligt CRD. Det kan handla om alltifrån ”konstant utmattning” till hjärtproblem. ”Det handlar om att aldrig få vila, att kroppen är så uppe i varv av att hela tiden vara på sin vakt”, skriver man.

”Jag är ofta nära att åka till psykakuten. Men det spelar ingen roll om jag åker och får två lugnande tabletter, jag behöver ju egentligen sjukskriva mig”, vittnar en kulturmarxist.

”Vanliga medborgare” och ”påverkanskampanjer” ligger bakom
Ett av skälen för kulturmarxisternas problematiska arbetssituation som CRD identifierat är att det blivit lättare för så kallade vanliga medborgare att sprida ”hat och hot”. Inte minst tack vare digitala kanaler och sociala medier. Men också att det finns förtroendevalda som använder ”hatretorik”, vilket gör det enklare för andra att göra detsamma.

En av de intervjuade så kallade opinionsbildarna har en egen teori:

Som jag ser det så är det två typer av aktörer.

Det ena är slentrianhatare som skriver ett eller två inlägg och är en enskild gräshoppa i en större svärm, så att säga. De har inga bakomliggande motiv till sitt agerande annat än tillfällig ilska.

Det andra är politiskt motiverat och kommer, med få undantag, från den konservativa och nationalistiska högern. Där kommer hatet mot vår syn på världen och allas lika värde fram.

Ytterligare en anledning som CRD identifierat är så kallade påverkanskampanjer från ”främmande makt”. Detta sker framförallt när det gäller skriverier som rör till exempel säkerhetspolitik och utrikesjournalistik. Man menar att ”påverkanskampanjerna” är systematiska och organiserade och handlar bland annat om ”svartmålning, om skuldbeläggning, om välregisserade hatkampanjer och om realiserade hot i form av ’lämningar’ i någons bostad”.

Kräver krafttag mot ”hatarna”
Civil Rights Defenders kommer i slutet av rapporten med ”rekommendationer” för hur de allt mer impopulära kulturmarxisterna ska kunna fortsätta att sprida sina idéer ostört. Exempelvis vill man att polisens ”hatbrottsgrupper” ska fördjupa arbetet med att bekämpa så kallade demokratibrott – med andra ord folklig vrede mot systematiskt förtryck och åsiktscensur från makten.

Man kräver vidare att redaktioner och andra uppdragsgivare ska ta större ansvar för frilansjournalister och opinionsbildare som utsätts för ”hat”, men också att opinionsbildare med ”rätt” åsikter ska börja ses som ”demokratiaktörer” och åtnjuta ett särskilt skydd av samhället.

CRD avslöjar också att man med sin ”unika kompetens” och ”långa erfarenhet” inom såväl säkerhet som rättighetsbaserad juridik kommer att öppna en så kallad ”Help desk”. Där tänker man erbjuda rättshjälp, och -rådgivning, riskanalys och utbildning samt åtgärder inom säkerhetsområdet. Man kommer även att erbjuda hjälp med ”dokumentation, digital forensik, och organisatorisk säkerhet”.

”Genom att arbeta med såväl förebyggande och ansvarsutkrävande insatser på systemnivå och praktiska insatser på individ- och organisationsnivå etableras en långsiktigt trygghets-skapande process. Det är ett arbete Civil Rights Defenders vill vara en del av, och har kapacitet att leda”, avslutar man rapporten.

Ingenstans nämner man dock att dissidenter, nationella och invandringskritiker systematiskt censureras av både sociala medier och staten och att till och med pensionärer som luftar sitt missnöje med samhällsutvecklingen på löpande band döms för åsiktsbrott i Sverige – en brottsrubricering som på senare år blivit allt vanligare tack vare skattefinansierade åsiktspoliser såsom ”Näthatsgranskaren”.

Källa:
När samhället tystnar – en rapport om hot och hat mot oberoende opinionsbildare

  • Publicerad:
    2019-05-15 14:17