Magnus Söderman skriver med anledning av Jan Björklunds utspel om burkaförbud i skolan och ställer frågan om ett sådant förbud verkligen är eftersträvansvärt.
Som vanligt spelar Folkpartiet ut sitt lite-politiskt-inkorrekta kort så här lagom nära valdagen. Vem minns inte språktestet och Sabunis tidvisa kritik av invandring och integration? Folkpartiet som under Bengt Westerberg var ett av de partier som gick i bräschen för att omforma Sverige till ett mångetniskt samhälle (vem minns inte hur herr Westerberg var så politisk korrekt att han inte kunde sitta i samma rum som Ny demokratis partiledare), har fått uppgiften att locka presumtivt Sverigevänliga väljare från det låtsasnationalistiska SD eller det nationalistiska Nationaldemokratrena.
Med detta följer man en europeisk trend som går ut på att försöka dra undan mattan från verkligt radikala nationella alternativ som inte nöjer sig med att vilja reformera det hopplösa politiska systemet som etablerades efter 1945, utan som snarare arbetar för en revolutionerande omdaning.
Förhoppningen, som inte saknar fog i verkligheten, är att gemene svensk och europé skall nöja sig med godkända invandringskritiska partier som angriper den synliga fienden inom gränserna – med andra ord muslimerna i första hand, men som fullständigt förtiger den verkliga maktens män inom de internationella bankhusen, median och så vidare.
Revanschlustan blir tillfredsställd när minaretförbudet träder i kraft, när Frankrike röstar för ett burkaförbud och när Björklund föreslår att man åtminstone inte skall få ha heltäckande ansiktsbeklädnad av Mellanösternsnitt i skolan. Gemene man kan känna att det visst finns någon som för deras innersta rösts talan (till viss del) inom etablissemanget.
Problemet är bara att man inte ser längre än näsan räcker när man låter sig invaggas i trygghet av antingen Sarkozy, Björklund eller valfri sverigedemokrat. För det är så att ett förbud mot religiösa kläder, muslimska byggnader och liknande inte är till gagn för oss.
Genom dessa åtgärder vill man påskynda och framtvinga en integration som för varje nationell svensk och europé är en genetisk mardröm. För vår sak är det långt mycket bättre att moskéer byggs, burkor säljs i parti och minut och en stark kulturell och religiös identitet bibehålls av de olika främlingsgrupperna som för närvarande finns inom våra gränser.
Vi vill ha segregerade nationalstater i framtiden varför vi även måste verka för segregation inom landet av taktiska skäl. Världsordningen å sin sida vill skapa en ”mångkultur” som i förlängningen blir ett genetiskt mischmasch och en allenarådande konsumtionskultur.
Därför är SD inget alternativ för den som vill masa sig iväg till vallokalen, inte heller Folkpartiet. Deras locktoner är att jämställa med herden som varligt för sina får… till slakten!
Islamistiska center och moskéer kan rivas; afrikanska kulturprojekt avslutas och den sista burkan och ankellånga prasselbyxan försvinner med de sista återvändande främlingarna när vi vänligt men bestämt förklarat att norden åter är nordmännens land. En ras död däremot, är evig!
Rättelse: Bilden på ”löpet” till denna artikel visar inte plagget burka utan plagget niqab. En burka ser ut som en niqab förutom att ett nät täcker hålet för ögonen.
Hoppa till huvudinnehåll
