Vad vet vi om bolsjevismen? Antagligen inte särskilt mycket. Det som framkommer i massmedia, historieböckerna eller skolan är ganska torftig information, när det ens förekommer. På sin höjd får vi veta några årtal och namn som Lenin och Stalin.
En sak som exempelvis inte framkommer är att bolsjevismen var judisk till upphovsmän och att nästan samtliga viktiga ledarposter inom denna så kallade ryska revolution innehades av judar. Samtiden var dock väl medveten om detta faktum och kritiker gentemot omstörtningen i Ryssland kom från oväntat håll. Något år efter ryska revolutionen skrev exempelvis Winston Churchill följande om bolsjevismen:
Denna rörelse bland judar är inte ny. Från Spartakus-Weishaupts dagar till Karl Marx och vidare till Trotskij (Ryssland), Bela Kun (Ungern), Rosa Luxemburg (Tyskland) och Emma Goldman (USA) har denna världsvida konspiration för civilisationens störtande […] stadigt växt.
Churchill uttalade sig kritiskt mot bolsjevismen men eftersom han favoriserade en annan judisk rörelse, sionismen. Churchill skulle senare liera sig med bolsjevikerna för att störta Tyskland.
Kampen mot bolsjevismen
Bolsjevismen var precis som Churchill antydde mer än en isolerad rörelse i Ryssland som ”råkade” ledas av judar. De tyska nationalsocialisterna, vars nation även den hotades av bolsjevistisk revolution, drev tesen att bolsjevismen är en typiskt judisk revolutionär arbetsmetod med tusenåriga rötter. Denna arbetsmetod har under historien haft till syfte att genom infiltration och subversiv verksamhet bryta sönder våra samhällen inifrån, för att därefter kunna störta dem. Nationalsocialisterna levde i en tid där denna omstörtning var nära förestående. Genom att judarna tidigt hade skaffat sig mediemonopol, och sedan även makt över gatorna (genom kontroll över de kommunistiska kampgrupperna), hade man vid 1900-talets början skapat sig tolkningsföreträde inför den allmänna opinionen. Detta gav dem möjlighet att på alla fronter hetsa mot Tyskland, under och efter första världskriget, och propagera för den internationella revolutionen.
Men världsrevolutionens planer strandade i Tyskland och den enda förklaringen till det är att nationalsocialisterna lyckades mobilisera motstånd bland annat genom att inför folket definiera denna inre fiendes arbetsmetoder och egentliga mål. Man avslöjade deras agenda och avvärjde därför inte bara en bolsjevistisk revolution i Tyskland utan troligtvis också (det saknades i alla fall inte intentioner) en världsrevolution.
Bolsjevism och kulturell krigföring
När nationalsocialisterna kom till makten i Tyskland hade bolsjevikerna i Ryssland redan upphört att benämna sig själva bolsjeviker. Men i Tyskland bibehöll man bolsjevikbenämningen när man beskrev den sovjetiska kommunismen, ”förmodligen för att påvisa att den omstörtande verksamhet som företagits i Ryssland fortfarande pågick, även om bolsjevikerna tillskansat sig makten”.
Man gjorde analysen att de religioner och politiska rörelser som judarna skapat, lett eller influerat fungerat som ideologiska alibin i deras kamp mot vår ras. Denna analys bekräftas av flera framstående judar, däribland den frispråkige Moses Hess, grundaren av sionismen och samtidigt Karl Marx lärofader och inspiratör:
Hela historien har hittills handlat om en ras- och klasskamp. Raskampen är det ursprungliga och primära, klasskampen är det sekundära. Denna raskamp har i världshistorien främst stått mellan två varandra konfronterande raser: arier och semiter.
Genom att Adolf Hitler satte stopp för denna världsrevolution, gav det oss värdefull tid. Idag är denna fråga dock åter aktuell. Det må så vara att ingen idag längre kallar sig för just ”bolsjevik”, men hos det styrande etablissemanget återfinns samma mål om den ras- och rotlösa människan samt en global världsregering. Det finns betydligt fler likheter än skillnader mellan vårt nuvarande ”demokratiska” samhälle och den bolsjevism som var rådande i Ryssland.
Megastaden – där naturen tvingats bort av stål, glas och betong; bebodd av en rot- och kulturlös massa av konsumenter. Detta är bolsjevismens slutmål.
Och scenariot är densamma: det judiska mediemonopolet styr opinionen och bedriver kulturell krigföring gentemot de folk man lever hos. De av massmedia spridda föreställningarna om att ”all utveckling kommer utifrån” och att mångkultur ”berikar” oss mossiga svenskar har nämligen ett direkt syfte: att öppna upp för massinvandring och den globala sionist-kapitalistiska världsordningen. Den så kallade mångkulturen har inte hamnat hos oss av en slump, eller varit en del av någon ”utveckling”, utan är medvetet planterad här i syfte att försvaga oss, så att vi inte ska störa planerna på en kosmopolitisk världsregering. Det folk vars egen kultur nedvärderats och minimerats till den grad att det betvivlar att den är värd att försvara, eller ens existerar, kommer sakna all motståndskraft att kämpa för sin frihet.
Ny skrift
I en tid då folk i rasande takt genomskådar det mångkulturella experimentet presenteras nu en skrift som trots att den behandlar en stor del av det förflutna känns mer tidsaktuell än någonsin. Aktuell eftersom den med historiska preferenser förklarar varför, hur och på grund av vilka samhället ser ut som det gör idag. Skriften bär titeln Bolsjevismen – då och nu och är författad av David Eljas.
Författaren är närmast känd för sina uppskattade och avslöjande historiska artiklar i Svenska motståndsrörelsens tidning Nationellt Motstånd och gör nu debut hos Nationellt Motstånd Förlag.
Denna 31-sidiga introduktion till bolsjevismen är uppdelad i fyra huvudkapitel; kristendom, frimureri, kommunism samt demokrati. Syftet med skriften är att finna paralleller mellan dessa fyra olika rörelser och påvisa hur de används som tidsanpassade verktyg i en plan (offentliggjord redan i Bibeln) om en judisk världsordning. Den som läser skriften kommer finna goda belägg för att samtliga dessa fyra rörelser har skapats eller infiltrerats av judiska krafter med världsherraväldesambitioner.
Bolsjevismen – då och nu avslöjar gång på gång hur judarna använder sina ideologiska alibin i praktiken. Ett exempel på hur man bedrivit sin raskamp i ideologins namn – det som Moses Hess talar om – är då man i Sovjetunionen höll på att utrota hela den vita medel- och överklassen, maskerat som ”klasskamp”. Vi får i skriften även följa med till Rom där den judiske missionären Paulus predikade jämlikhetsdogmer, Paris där ”franska” revolutionärer införde Skräckväldet och störtade den gamla ordningen för att kunna införa ”demokrati” och ”alla människors lika värde” (vilket i praktiken innebar fler rättigheter och större inflytande för judarna själva).
Skriften täcker alla epoker, från den antika världen till modern tid, och ger en introduktion till många människors och nationers öden. Mest intressant i skriften är enligt eget tycke kapitlet om demokratin eftersom det som står där är sådant som det inte skrivits så mycket om, ens i nationella kretsar. I denna del får man förutom den moderna demokratins ursprung veta vad som hände efter 1945 i och med efterkrigstidens ”kalla kriget”, en sammanfattning om Frankfurtskolan, den senare 1968-vänstern till demokratisk imperialism av idag.
Bolsjevismen – då och nu
Vad är det då som förenar de rörelser som är föremål för David Eljas granskning? Eljas själv gör i skriften följande analys av den generiska bolsjevismen:
Dessa yttringar, vilka de tyska nationalsocialisterna benämnde bolsjevism, kännetecknas av uppmålandet av utopier (”himmelriket”, internationell broderskap, det klasslösa samhället, den enade globala världen etc.), med infiltration, underminerandet och omstörtandet som medel för att tillskansa sig makt och eftersträva ett världsherravälde. […] De som är mest villiga att hjälpa till, under påverkan av propaganda, är de som inte har något att förlora på det på grund av sitt utanförskap i samhället, det vill säga de rotlösa, kriminella, sjuka, minoritetsgrupperingar, sexuellt avvikande och så vidare.
Avslutningsvis kan man säga att i Bolsjevismen – då och nu har David Eljas gjort ett gediget arbete i att studera historiska omvälvningar och presentera en introduktion som är lätt att ta till sig och intressant även för personer som själva läst en del i frågan. Det är en faktaspäckad skrift som lika gärna hade kunnat fyllas ut och blivit en tjockare bok, men som troligtvis passar bättre som paketerad skrift och som sådan kan komplettera andra skrivna verk i detta ämne. Framförallt är denna skrift lämplig för de som precis blivit nationella. Skriften är mer kompakt och lätthanterlig än Bolsjevismen – från Moses till Lenin (dialogerna mellan Eckart och Hitler) eller Kritikkulturen (Kevin MacDonald).
Sedan 1945 har inte mycket förändrats; tillvägagångssätt och slutmål är i praktiken densamma och vårt mål är återigen att avslöja omstörtarnas strategi och agenda, något som David Eljas lyckas väl med. Med allt detta sagt bör Bolsjevismen – då och nu inhandlas och tryckas i handen på alla som börjat tvivla på att avsikterna varit goda kring det mångkulturella experimentet.
Beställ skriften HÄR.
Hoppa till huvudinnehåll
