KOMMENTAR. Fler pusselbitar faller på plats efter det oväntade valresultatet. Enligt de judiska tidningarna Expressen och Aftonbladet öppnas nu möjligheten att tillsätta uppstickaren och Bonniers gunstling Lööf som statsminister, skriver Erik Forsell.

Valresultatet har kommit som en överraskning för många kommentatorer och väljare. Inte ens opinionsinstituten kunde dagen innan valet redovisa siffror som låg nära det faktiska utfallet efter att de flesta rösterna hade räknats, även om spelbolagen hade korrekta prognoser om att inga nya partier skulle komma in i riksdagen. På internet florerar nu många konspirationsteorier om systematiskt valfusk, eventuellt utfört av staten själv.

Aldrig tidigare har misstron mot ett valresultat i Sverige varit så omfattade och utbrett. Misstron späs på av användare på sociala medier som vittnar om att många inlägg blir raderade och många användare tillfälligt avstängda om de sprider tankar om eller länkar till artiklar som handlar om påstått organiserat valfusk. Det finns redan många artiklar om påstått valfusk publicerade på alternativa medier och bloggar, artiklar som utan tvekan av regering, MSB och Bonniers klassas som ”falska nyheter” enligt Washington Posts definition.

De etablerade politiska partierna och Myndigheten för Samhällsskydd och Beredskap (MSB) har som Nordfront rapporterat om en ”het linje” till sociala medier via digitaliseringsministern Peter Eriksson (MP) som används för att stoppa spridning av ”desinformation” och ”hat”, ofta helt enkelt oönskade åsikter.

Som man bäddar får man ligga
Regeringen har sig själv att skylla för konspirationsteorierna. Redan under 2017 skrämde både regeringen och MSB upp väljarna med att varna för rysk påverkan på det kommande valet, utan tvekan inspirerat av Demokraternas lögner i USA om att Ryssland skulle ha påverkat presidentvalet 2016.

Försvarsmakten spädde på med ytterligare varningar om samma sak. Medierna rapporterade gärna om dem. Säpo och MSB varnade deltagarna i årets Almedalsvecka att vara extra försiktiga med sina digitala enheter och att helst inte använda öppna WiFi-nätverk eftersom dessa ”kunde” vara avlyssnade av ”ryska spioner”, och så vidare.

Som ett brev på posten skickades också broschyren ”Om krisen eller kriget kommer” ut till alla hushåll i maj i år. Många mottagare kände sig skrämda av informationen. Det var egentligen onödigt. När den tjocka telefonkatalogen förr delades ut i pappersform till hushållen ingick det alltid en sektion med katastrofinformation liknande, men mer omfattande än den broschyr som MSB skickade ut i år. Medborgarna visste att informationen stod i telefonkatalogen som alltid fanns tillhands. Men staten marknadsförde inte den katastrofinformationen mer än med sakliga inslag i de korta samhällsinformationsprogrammen Anslagstavlan i SVT.

Årets broschyr backades däremot upp av svarta rubriker i medierna, ackompanjerade av allvarliga röster från berörda myndigheter om omedelbara och pågående hot från främmande makt.

MSB:s broschyr ”Om krisen eller kriget kommer” lanserades tillsammans med krigsrubriker om främmande påverkanskampanjer i lögnpressen.

Årets valresultat kan med inte så mycket fantasi ses som ett svar på MSB:s kamp mot samhällssubversiva krafter. I januari laddade myndigheten upp en så kallad övningsvideo där man skisserade på ett katastrofscenario som kan drabba samhället och som myndigheten då måste åtgärda. Filmen laddades upp olistad på YouTube, men en journalist hittade den.

I filmen skildras en attack mot Sverige och demokratin. Fiender som pekas ut i filmen är Ryssland, som bara omnämns som ”den potentiella motståndaren ” samtidigt som ryska tidningsartiklar visas, och ”populistiska krafter” i form av Sverigedemokraterna som i filmscenariot har växt sig farligt stora och därmed undergräver demokratin. Även Nordiska motståndsrörelsen figurerar i filmen som ett samhällssubversivt instrument.

När filmen blev känd plockade MSB genast bort den. MSB:s förre vikarierande generaldirektören med det judiskt klingande namnet Nils Svartz hävdade att MSB står för objektivitet och att man inte tar politisk ställning, men skadan var skedd. Nu leds MSB av den före detta skandalomsusade och sparkade rikspolischefen Dan Eliasson.


MSB:s raderade övningsvideo som avslöjar deras paranoida världsbild.

Med MSB:s övningsscenario i åtanke, kommer även årets valresultat i riksdagsvalet som ett brev på posten. De ”populistiska krafterna” i form av de utpekade Sverigedemokraterna och Nordiska motståndsrörelsen, med flera nya engagerade uppstickare som Alternativ för Sverige och Medborgerlig Samling, har samtliga fått se sina ansträngningar strömma ut i ett vakuum när de politiska mandaten ska besättas i riksdagen. Precis som MSB själva har visat sig ha som uppdrag att ordna.

Detta sker i en samhällskultur där regeringen med stöd av den judiska Bonnierfamiljen samtidigt har lovat att bekämpa ”hat och falska nyheter” som sprids via privata företag som YouTube och Facebook, och aktivt radera sådan information som medborgare sprider.

LÄS ÄVEN: Nordfront avslöjar: ”Projekt Vårsol” – en inblick i maktens paranoida världsbild

Samtidigt tycks MSB, Försvarsmakten och Säpo ha släppt alla anklagelser mot Ryssland om valpåverkan. Enligt SVT har man varken hos MSB eller Säpo sett något försök till valpåverkan, valfusk eller ”något ovanligt” från främmande makt.

Det tidigare mycket allvarliga hotet från Ryssland är nu, utan förklaring eller ens diskussion, helt borta. Som om det ”narrativet” nu är irrelevant. Valresultatet med Socialdemokraterna som största parti och Sverigedemokraterna som oväntat små stöder det faktumet om man utmålar Sverigedemokraterna och Ryssland som hot mot demokratin i Sverige.

Annie Lööf kallas till Bilderberggruppens möte
Stefan Löfven kallades till Bilderberggruppens möte år 2013. Året efter blev han statsminister efter att den alltför egensinnige och rakryggade förre partiledaren för Socialdemokraterna, Håkan Juholt. med bagatellartade förevändningar som stöd och hatdrev i judisk press hade petats från partiledarposten.

Som en passus kan vi påminna oss om att Juholt för ett knappt år sedan från sin i förhållande till Rosenbad avlägsna utpost som svensk ambassadör på Island sade att en diktatur är under uppsegling i Sverige. Det handlar inte om en diktatur i form av utländska [läs gärna: ryska] ockupationstrupper som hotar oss ”med rullande stridsvagnar på Sergels torg, utan ett expertstyre där vi inte låter landet styras av medborgarnas värderingar. Demokratin glider oss ur händerna. Färre vill bli folkvalda, partierna tonar ned ideologin. Det är så in i helvete sorgligt. Jag är ledsen att säga det, men jag är 100 procent säker. Vi håller på att avveckla demokratin.” Juholts ord klingar redan mer sant än vad många orkar erkänna.

Från sin post som ambassadör på Island förutspådde den tidigare sosseledaren Håkan Juholt en diktatur i Sverige,

Annie Lööf kallades till Bilderberggruppens möte 2017. Inte minst bland Nordfronts många läsare förekom det redan då uppretade kommentarer om att det svenska politiska systemet är så riggat att den verkliga makten, ibland av så kallade konspirationsteoretiker benämnd som ”skuggstaten”, redan då hade beslutat att Annie Lööf skulle bli statsminister 2018.

För att förstå varför Bilderberggruppen skulle utgöra en del av den påstådda skuggstaten, måste man veta vilka människor det är som styr den.

Ingen journalist har kunnat visa exakt vilka som utgör dess kärna, och förmodligen är den föränderlig och ändras efter behov. Man vet heller inte hur stor den är.

Flera av de tyngsta namnen bland frekventa bilderbergare är judar, bland annat från bankfamiljen Rothschild vars finanser sedan åtminstone den så kallade franska (egentligen judiska) revolutionen och det amerikanska inbördeskriget 1789 styr stora delar av världens ekonomi.

En annan namnkunnig centralgestalt bland bilderbergarna är Henry Kissinger, som åtminstone sedan han under starka internationella protester tilldelades Nobels fredspris 1973 har haft stark politisk påverkan på Sverige. Bland annat var han en av nyckelpersonerna i mörkläggningen av Estoniakatastrofen, vilket den sionistiske författaren med det svenskklingande namnet Stefan Torssell visar i sin bok M/S Estonia : svenska statens haveri (AlternaMedia förlag).

Andra författare, inklusive medlemmar i den så kallade privatspaningsgruppen som sedermera karaktärsmördades i medströmsmedia, har tidigare hävdat att han figurerade i turerna kring mordet på Olof Palme. Även om det inte finns några bevis för detta så är det ständigt i dessa sammanhang som namnet Kissinger dyker upp.

Juden Ben Shalom Bernanke, som tidigare var ordförande för USA:s mäktiga och privatägda centralbank Federal Reserve, ses här lämna Bilderbergmötet 2008.

Till årets Bilderbergmöte fanns inga svenska politiker upptagna på den officiella deltagarlistan, men den kompletta deltagarlistan är hemlig. Därför kan det inte uteslutas att höga politiker faktiskt deltog.

Men enligt den offentliga listan kallades istället för politiker toppnamn inom den svenska banksfären till mötet. Detta skedde samtidigt som banker i Sverige efter det att juden Robert Singer från World Jewish Congress bjudit in sig själv för att träffa svenska ministrar, antog som politisk strategi att stänga av bankkonton för organisationer och individer som bedriver oppositionell politisk verksamhet om den avviker för mycket från regeringens.

Det ser ut som en tanke: Nyckelpersoner kallas till Bilderbergmötet för att få instruktioner om hur Sverige ska styras och hur ”subversiva element” ska motarbetas.

Stefan Löfven kräver att sitta kvar som statsminister
På Socialdemokraternas presskonferens i måndags sade gruppledare Anders Ygeman och justitieminister Morgan Johansson att Socialdemokraterna vill bilda regering över blockgränserna men att statsministerposten ”självklart” ska tillfalla det största partiet i valet, det vill säga Socialdemokraterna.

Det finns inget ”självklart” med en sådan konstruktion, och det vet både Ygeman och Johansson. De begår, medvetet, samma fel som många väljare gör: En vanlig åsikt bland Sverigedemokraternas gräsrötter och väljare är att Jimmie Åkesson har, eller har haft, så stort folkligt stöd att detta tillsammans med att Sverigedemokraterna enligt opinionsundersökningar skulle komma att bli det största eller näst största partiet i valet, gör det ”självklart” att Jimmie ska bli statsminister.

Men så går det inte till: Det är inte folket som väljer statsminister; det gör riksdagen, vilket Karl Anders Lindahl förklarade för hoppfulla sverigedemokrater i en utmärkt och lättförståelig notis för Nyheter 24 redan i maj förra året. Notisen var ett svar på att Jimmie Åkesson under en debatt hade sagt att han borde bli nästa statsminister istället för den då ganska självsäkra partiledaren för Moderaterna Anna Kinberg Batra.

Jimmies väljare jublade, men i onödan. Som Lindahl skrev i sin notis, skulle Sverigedemokraterna vara tvungna att få med sig riksdagen på en statsministeromröstning vilket är helt orealistiskt eftersom det räcker med att hälften av riksdagsledamöterna röstar mot förslaget för att chanserna ska vara borta. Och det är bara ett av hindren mot Åkesson som statsminister.

Jimmie Åkessons påstådda folklighet kan inte hjälpa honom till statsministerposten.

Det är allmänt känt att ”partipiskan viner” över riksdagsledamöterna. Sällan representerar ledamöterna folkets vilja, utan partiledningarnas. Om riksdagsledamöterna styrs av partiledningarna, och dessa som en del hävdar dessutom skulle styras av ”skuggstaten”, kommer riksdagsledamöterna att rösta som de blir tillsagda att rösta, vare sig ordern kommer från riksdagspartierna själva eller från främmande makt.

Det skulle innebära att om ”skuggstaten” har utsett Annie Lööf till statsminister, kommer riksdagen att rösta för henne, och mot Åkesson eller Löfven. Men oavsett vem som bestämmer över den saken och de så kallade konspirationsteorierna läggs åt sidan, kan Ygemans och Johanssons krav bara ses som ett utspel utan saklig grund.

Annie Lööf lovar att byta ut Löfven
Trots att partierna är fria att bilda allianser med vilka de vill för att ta makten, säger Annie Lööf att det är ”dött lopp” mellan ”blocken”. Men hon har gått till val på att byta ut Stefan Löven, och det ”vallöftet” vidmakthåller hon:

— Jag lovar mina väljare att byta ut Stefan Löven, vi kommer rösta nej till Stefan Löven, jag lovar mina väljare att hålla ihop alliansen, och att försöka bilda en alliansregering. Jag lovar också mina väljare att inte ta aktivt stöd av Sverigedemokraterna för att bilda en sådan regering, sade Annie Lööf frankt till judiska Aftonbladet TV på tisdagen.

Det är modiga ord som kräver ansenlig pondus att realisera, en pondus ingen människa i rådande officiella politiska system har eller ens får lov att ha; det krävs i så fall att högre makter ingriper för att se till att sådana löften kan hållas oavsett förutsättningarna.

Expressen flaggar för statsminister Lööf
— Mitt besked till Stefan Löfven är att han ska avgå. Före valet hade jag många tydliga principer och de gäller fortfarande, sade Lööf under valvakan.

Den osignerade ledaren i judiska Expressen den 11 september säger sig vilja sätta stopp för Annie Lööf som statsminister; hon har satt sig på alldeles för höga hästar, anser ledartexten som verkar tycka att Lööf lovar för mycket och inte är tillräckligt vag i sina uttalanden. Detta försvårar en funktionell regering, är andemeningen i Expressens ledare.

Den kritik som ofta riktas mot politiker, att de inte ger tillräckligt raka svar, vänds här till sin motsats när Lööf ”snärjer in sig i principer”, vilket är en vanlig liberal, ryggradslös hållning värdig Expressen.

Men en intressant artikel publiceras i Expressen under onsdagen. Med den ledande och braskande rubriken ”Så kan Annie Lööf bli statsminister efter valet 2018” presenteras hennes ”självförtroende” och ”principer” som framgångskoncept, även om tidningen modererar principfastheten med att säga att hon kan gå ”tomhänt” från regeringsspelet om de principerna inte håller för verkligheten. I ett ärligt spel skulle detta vara sant. Är spelet riggat sedan länge, utgör denna principfasthet inget som helst problem.

Expressen artikel är intressant för att den egentligen inte säger mycket om hur eller varför Lööf ska bli statsminister. Istället beskrivs mest hennes självförtroende, styrka och framgångar, och till och med hur hon drar andan när hon talar för att kunna leverera ännu fler säkra påståenden.

Det var en förändrad och självsäker Annie Lööf som återvände från Bilderbergmötet 2017. Foto: Bengt Nyman (CC-BY-2.0).

Man försöker haussa hennes stöd med att skriva att trots att hennes parti liksom flera andra partier gjorde ett sämre valresultat än väntat har hon ”mer än trefaldigat sitt partis siffror sedan kraschlandningen på 2,8 i en Sifo-mätning, februari 2014” då hon var ”nästan lika impopulär bland borgerliga väljare som socialdemokraten Löfven” som Expressen skriver.

Men det var långt före hennes deltagande på Bilderbergmötet. Tillbaka kom hon med ny frisyr, nya kläder och ny retorik. Innan var hon ökänd för att tala för mycket om sig själv, men ”jag-sägaren” Annie Lööf förvandlades till en chick, ”frisk fläkt”, som inte längre stoltserar med sin tatuerade knutna feministiska näve på överarmen vilken utlovar att krossa den svenske mannen.

Återigen har Expressens moderskepp Dagens Nyheter så sent som en vecka före valet basunerat ut att Lööf är den partiledare väljarna ”har mest förtroende för” efter en beställd opinionsundersökning; ett tema på deras opinionsundersökningar om partiledares popularitet sedan Lööf var aktuell för sin Bilderbergresa.

Väljarna har baksmälla – men är den bara temporär?
Den som följer olika debattgrupper om politik på sociala medier upptäcker lätt att luften verkar ha gått ur väljarna. Det finns inte mycket av entusiasm, glädje eller framåtanda efter det oväntade och smått märkliga valresultatet. Framtiden får utvisa vad det kommer att innebära för folks samhällsengagemang och politiska intresse.

TV4:s politiske kommentator Marcus Oscarsson sade i programmet Nyhetsmorgon dagen efter valet att det i princip blir omöjligt att bilda regering efter detta val. Men det är långt ifrån orimligt att Expressen har rätt när de publicerar den oväntade och häpnadsväckande lösningen att Annie Lööf och Centerpartiet som minoritetsparti kommer att bilda regering. I synnerhet om det bestämdes för två år sedan. Det spelar i så fall ingen roll vad den nuvarande konstige statsministern med diktatorfasoner, eller vad de märkligt få Sverigedemokratiska väljarna vill.

Källor:
20-tal anmälningar om valfusk
Socialdemokraterna: ”Största partiet ska få statsministerposten”
Nej, Jimmie Åkesson kommer inte bli statsminister – här är varför
Ta Håkan Juholts varningar på allvar – Internationalen
Marcus Oscarsson: ”Blir nästan omöjligt att bilda regering” – Nyhetsmorgon (TV4) YouTube
Annie Lööf (C): ”Har lovat att byta ut Löfven”
Så kan Annie Lööf bli statsminister
Sätt stopp för Annie Lööf som statsminister


  • Publicerad:
    2018-09-13 10:59