Det finns olika måttstockar för hur terrordåd ska bedömas beroende på vem som utför det. Detta har systemets lakejer visat med all tydlighet de senaste dagarna.

Bland systemets förtrogna arbetar man efter dubbla måttstockar när terrordåd, likt det i Toulouse, äger rum. Om gärningsmannen kan kopplas till ”extremhögern”, som man anser att Anders Breivik gör, är ”högerextrema” eller ”nazister” indirekt ansvariga eftersom hela eller stora delar av denna rörelse representerar idéströmningar som motiverar och inspirerar gärningsmannen. Om den skyldige däremot är en del av det mångkulturella samhället, exempelvis en invandrad arab och islamist, så är det endast en minoritet av muslimerna som bär på galna idéer.

”Terrorn utnyttjas av extremhögern”
Tidigare idag gick Aftonbladets Anders Lindberg ut på ledarplats med det något missvisande budskapet ”terrorn utnyttjas av extremhögern”. På vilket sätt detta sker framgår egentligen inte, men jag antar att om en text saknar relevant innehåll så kan man alltid kompensera det med en mustig rubriksättning. Lindberg tycker hur som helst att det är lika illa att ge alla muslimer skulden för Toulouse som att det är alla kristna som är skyldiga till Utöja. Så långt är vi ganska överens, även om jag inte riktigt håller med om att det är just nationella (även kallad ”extremhögern” i media) som utnyttjar dåden i Toulose till sin fördel – i alla fall inte i något omfattande mening och definitivt inte mest effektivt.

Media var faktiskt först med att utnyttja terrordåden till sin egen fördel där man redan på förhand mer eller mindre dömde ut gärningsmannen såsom tillhörande den nationella rörelsen. Därmed ignorerade man också i stort det faktum att polisen även arbetade efter en annan teori, om en islamistisk extremist, vilken alltså var den teori som visade sig stämma.

Andra har utnyttjat dåden i Toulouse genom att uttrycka önskemål om mer konkreta åtgärder av sådant slag att det skulle kunna bana vägen till en sionistisk polisstat. Nicolas Sarkozy har exempelvis utlovat skärpt lagstiftning gentemot dem som besöker sidor på Internet som ”predikar våld och hat”. Det är inte svårt att gissa sig till att en sådan lagstiftning, med denna typ av luddiga formulering, på sikt kan komma att användas mot legala nationella grupperingar i syfte att skrämma bort deras sympatisörer och därmed strypa rekryteringen till dessa grupper. Sarkozy kan väl knappast betecknas som ”högerextremist”, även om han, möjligen på grund av att han själv är jude, är för Israel och mot islam precis som Sverigedemokraterna och andra högerpopulister.

Guilt by association
Nationella har vad jag vet inte i någon nämnvärd mening ”utnyttjat” något dåd men vi har däremot påpekat det faktum att systemets krafter tvingades lämna champagnen på kylning. För hade gärningsmannen i Toulouse visat sig vara en fransk Breivik så hade rapporteringen sett helt annorlunda ut. Låt oss gå tillbaka lite i tiden och se hur Anders Lindberg själv skrev efter Utöja:

”Breivik hatade mångkulturen och feminismen, de ”politiskt korrekta” och det anständiga Norge. Det är en föreställningsvärd han delar med fler, i tidningarnas kommentarsfält, på rasist­iska bloggar som Avpixlat eller i tankesmedjor och kotterier som just ­Genusnytt, Axess och Timbro. I varierande grad.”

Inbillar jag mig eller gör Anders Lindberg antydningar om att Breivik har samma föreställningsvärd som invandringskritiker i allmänhet? Är det inte lite väl konstigt att ge alla nationalister skulden för ett terrordåd när grupperna kristna och muslimer ska vara befriade från guilt by association? Lindberg fortsätter:

”Tillsammans utgör de en ­miljö som skapar och åter­skapar ett nytt åsiktsklimat. Brutaliseringen börjar oftast på ­nätet, men sprider sig sedan till etablerade medier, ungdomsförbund och partier.”

Lägg här märke till orden ”miljö” samt den ”brutalisering” som börjar på nätet. Finns det även miljöer bland invandrare där man förenas kring hat mot Sverige och västvärlden? Inte enligt Anders Lindberg. Vi får inte dra alla under samma kam.

”Breivik ingen ensam galning”
Sedan har vi det återkommande Expo, medieetablissemangets ofta anlitade ”experter” på sådana här frågor. Om Anders Breivik skrev Expos chefredaktör Daniel Poohl tidigare så här:

”Men han hade en gemenskap, en idévärld där hans tankar fick näring. De inlägg Anders Behring Breivik har skrivit på den norska sajten document.no avslöjar hans idévärld. … Det är en idévärld som lever i bakvattnet av de framgångsrika antimuslimska partierna runt om i Europa.”

Expo, som tidigare anklagat Svenska motståndsrörelsen och andra för att utnyttja tragiska händelser för sina egna syften, rapporterade innan gärningsmannen i Toulouse blev känd med illa dold glädje att ”nazister söks efter skjutningar i Norge”. Visserligen fanns en brasklapp med i slutet om polisen även arbetade på andra spår, men fokus låg på ”nazism” trots att man vid den tidpunkten inte hade en aning om hur saker och ting låg till.

Mohammed Merah en ensam jihadist
Sedan hände något. Polisen jagade en gärningsman och det var ingen ondskefull blond best utan en…Mohammed Merah. Vad skulle man göra nu? Under några dagar låtsades Expo som ingenting men såg strategiskt till att putta ner artikeln om de förmodade nazisterna och ersätta den med en artikel om Peter Mangs, serieskytten i Malmö. I Expos värld är nämligen Peter Mangs samma skrot och korn som Mohammed Merah trots att den förstnämnde utsåg kriminella och inte barn som offer, vilket i alla fall är en viss skillnad.

Efter några dagar av stiltje dyker Daniel Poohl upp igen och kommenterar dåden i Toulouse. Nu hette det inte längre ”Ingen ensam galning”, som i artikeln om Breivik, utan det lät istället så här:

”Många såg framför sig en fransk Breivik, vilket visar att den högerextrema terrorn tas på större allvar idag. Men de hade fel. Den här gången kom terrorn från en till synes ensam jihadist.”

Mohammed Merah var alltså en ”till synes ensam jihadist”. Här fanns det inte längre någon gemenskap, idévärld eller någon hemsida som gav gärningsmannen näring. Det finns dock en miljö men inte en inhemsk sådan utan snarare en jihadism som existerar i Afghanistan och andra liknande länder. I det mångkulturella samhälle som Daniel Poohl försvarar med näbbar och klor finns det nämligen ingen miljö eller idévärld där man ger näring åt hat mot västvärlden eftersom vi alla är så lyckliga av att leva tillsammans. Enligt Expo finns det enligt samma förklaringsmodell heller inga särskilda judiska intressen trots att det är ren fakta att judar äger huvuddelen av all global media, styr det finansiella systemet, kontrollerar USA m.m. på ett sådant sätt att saker och ting av ren slump råkar falla till judarnas fördel. Då alla, förutom trångsynta vita rasister, gläds över att leva i ett mångkulturellt paradis så är Mohammed Merah en ensam galning medan Anders Breivik inte är det. Det blir därför naturligt för Daniel Poohl att uttrycka sig på följande vis:

”Samtidigt är det viktigt att påpeka att de fransmän som ser sig som muslimer inte har något med dådet att göra. De bär ingen skuld för att de är muslimer och ska inte heller avkrävas några avståndstaganden.”

Bortförklaringar duger inte längre
Det är inte vi nationella som predikar och möjliggör det mångkulturella samhället, och därmed skapar en jordmån för etniska konflikter, gruppvåldtagna svenska kvinnor och nu även terrordåd på hemmaplan. Där är det ni, Anders Lindberg och Daniel Poohl, som skapar en miljö som är osund, onaturlig, påtvingad. Det kommer bli fler terrordåd i Europa och systemlakejerna lär få allt svårare att skylla ifrån sig.

Relaterade artiklar:
Terrorn utnyttjas av extremhögern
Breivik hatade det politiskt korrekta
Den svåra vägen
Ingen ensam galning


  • Publicerad:
    2012-03-24 00:00