GRANSKNING. Det går inte en dag utan att vi nås av exempel på dåligt polisarbete, märkliga domar och en total likgiltighet från maktens sida vad gäller att åtgärda uppenbara strukturella felaktigheter gällande rättvisa och säkerhet för det svenska folket. Nordfront har tittat närmare på detta och upptäckt intressanta samband som kan förklara en hel del. Bland annat hur ett ultrafeministiskt nätverk gravt lyckats infiltrera svenskt rättsväsende. I denna artikelserie i fyra delar får vi också ta del av skådespelaren och författaren Jonas Indes personliga upplevelser och slutsatser.

Del 1. Gräv där det luktar illa
Del 2. Humanismen som alibi
Del 3. Kungar, skurkar och advokater
Del 4. Jonas Inde: ”Familjer splittras över hela världen”

Om man börjar gräva någonstans, ja i princip varsomhelst där det tycks ligga en hund begraven, så kommer man snart att upptäcka att där alltid ligger mer än en jycke och trycker. Om man till exempel skulle roa sig med att sätta det svenska rättsväsendet under lupp så kommer i vart fall ganska snart intressanta saker att framträda. Eller vad sägs om följande: Vad har mer eller mindre kända personer såsom exempelvis Dan Eliasson, Carin Götblad, Anders Danielsson, Thomas Rolén, Fredrik Wersäll, Kerstin Skarp, Lars Sjöström och Anne Ramberg gemensamt?

Låt oss börja med några aktuella exempel. Först en omtalad gruppvåldtäkt i Fittja, där förövarna släpptes galopperande fria, ut i svensk vardag igen. Fullständigt befriade från ansvar. Kvinnan hade omfattande skador, som enligt rättsläkaren stämmer överens med hennes berättelse, men tingsrätten kom fram till att det inte gick att styrka brott. I förundersökningen blottas nämligen en rad brister i polisens arbete. Bland annat gjordes inte någon brottsplatsundersökning förrän många månader senare. Kvinnan var missbrukare och enligt de rasfrämmande männen hade hon gått med på detta ”frivilligt”, i utbyte mot droger. En av de friade ”männen” säger själv i en intervju i Nyheter 24, att han är förvånad över att han inte åtminstone dömdes för sexköp. Han antar att det blir så, så småningom, men förmodligen behöver han nog inte vara allt för orolig över den saken.

Ännu ett exempel är gruppvåldtäkten på Gotland, där en rullstolsburen ung kvinna aldrig ens fått sin sak prövad. Fallet nådde nämligen aldrig domstolen, med den ytterst märkliga motiveringen att kvinnans och de rasfrämmande förövarnas berättelser skilde sig åt allt för mycket. Männen skyddades av polis och forslades strax därpå bort från Gotland, undan de uppretade öborna.

Den sedan tidigare ostraffade skådespelaren och författaren Jonas Inde dömdes tidigare i år till 4 månaders fängelse för att ha skrivit några meningar i affekt på Twitter, ungefär samtidigt som en rasfrämling – syriern Mohammed Moayed Maaz– fick ett straff på 2 månader efter att brutalt ha våldtagit en 13-årig flicka på en toalett.

Poliskåren flaggar ständigt om bristande resurser, men när det gäller Nordiska motståndsrörelsen finns det ingen hejd på vad kan man åstadkomma. En vanlig flygbladsutdelning kan exempelvis generera ett nästan oräkneligt antal poliser på plats, och därtill helikoptrar i luften.

Ett stort antal polisfordon som har ryckt ut på grund av en flygbladsutdelning i Nordiska motståndsrörelsens regi i Kungälv. Foto: Nordfront.se.

Den normalt tänkande människan bara VET att någonting är fel i exempel som dessa, och kanske därtill anar att det kan vara så illa ställt att det inte finns någon verklig rättvisa i världen just nu. De personer som nämndes i inledningen har för det första inte utmärkt sig positivt på något vis vad gäller det svenska folkets bästa. Det finns säkert människor som anser att dessa gör ett bra jobb, men den som känner till hela bilden kommer nog inte att hålla med.

En illa ansedd elit
Dan Eliasson behöver kanske inte någon närmare presentation. I rollen som rikspolischef har han skämt ut sig så totalt vid ett flertal tillfällen att det kan verka som ett underverk att han har kunnat sitta kvar så här länge. Det kan också anses vara ett mindre mirakel att han fick tjänsten till att börja med. Sedan tidigare är han nämligen bland annat känd för att ha raderat arkiverad mailkonversation på Försäkringskassan.

I egenskap av rikspolischef har han också agerat fullständigt omdömeslöst genom att i TV ha uttryckt starkare sympatier för en rasfrämmande mördare än för hans offer.

Riksrevisionen utdelade också kritik mot honom för att han medvetet försökt förhindra upprättandet av gränskontroller. Icke att förglömma lade han sig även i planeringen av Nordiska motståndsrörelsens demonstration i Göteborg, med ett enda uppenbart mål i syfte: Att åstadkomma största möjliga skada vad gäller den enda opposition han i egenskap av ondskans hantlangare skyr som elden. Det vill säga – den enda omutbara.

Dan Eliasson är en illa omtyckt myndighetsboss, som nu utsetts till Sveriges propagandaminister.

Tomas Rolén, kammarrättspresident, är personen som höll i utredningen av den omorganisation av Polisen som knappast har lett till något gott. En centraliseringsreform som inte höjts till skyarna av de polisanställda, men som ovan nämnde Eliasson tillsattes för att genomföra.

Kerstin Skarp, vice riksåklagare. Bland annat känd för att ha nekat resningsansökan i det så kallade balkongmålet, där en rasfrämmande man misstänktes för att ha kastat ut sin fru från sjätte våningen. Han friades i både tings – och hovrätt. Kvinnan fick dock på egen hand igenom en resningsansökan, efter en massiv folklig opinion. Mannen dömdes senare till 14 års fängelse.

Anders Danielsson, landshövding i Västra Götalands län, var först Säpos generaldirektör, men mellan åren 2012–2016 arbetade han istället som Migrationsverkets generaldirektör. I den rollen kämpade han verkligen hårt för att åstadkomma största möjliga skada för landet. Till och med statsminister Stefan Löfven började till sist inse att det inte gick att fortsätta agera fullt så oansvarigt utan att tappa i förtroende, men in i det längsta vägrade Danielsson att begära gränskontroller. Klockan tickade på. I september 2015, medan gränserna fortfarande stod vidöppna, sa han: ”Det är klart att det är en kris, men inte för oss. Det är en kris för dem som flyr.” Inte förrän regeringen mer eller mindre beordrade Migrationsverket att be om gränskontrollerna kom de på plats. Inte alls effektiva, men likväl fanns de där på pappret.

Carin Götblad, regionspolischef för Polisregion Mitt. En person som faktiskt kom undan med att ljuga inför Högsta domstolen. Motiveringen var att hon inte hade avlagt vittnesed vid tillfället. Den hon försvarade med sin lögn var en kvinnlig polischef som hotat en i sin tur underordnad polischef med orden: ”Har du pratat om det här i media är du död!”. Den person som utsattes för hotet hade framfört kritik gällande polisens omorganisation och Dan Eliasson.

Fredrik Wersäll. Tidigare riksåklagare, men under de senaste tio åren har han varit president för Svea hovrätt. I september detta år kommer han dock att tillträda uppdraget som riksmarskalk. Denne man anser bland annat att det inte öppet går att uttrycka sig positivt kring nationalsocialistiska idéer utan att göra sig skyldig till hets mot folkgrupp:

Toppjuristen Fredrik Wersäll har länge haft ett horn i sidan till politisk opposition.

— Ideologin är så intimt förknippad med rashets och rasöverlägsenhet att domstol funnit att det är hets mot folkgrupp att bara att ha ett hakkors på armen. Ur det perspektivet bör man fundera över var gränsen går för möjligheten att ingripa mot någon som öppet på gator och torg ger stöd för nationalsocialistiska idéer. Det kan vara så att stödet i sig utgör hets mot folkgrupp. Gränsen behöver testas, tycker jag, säger han i en längre intervju i Expressen, strax efter Motståndsrörelsens demonstration i Göteborg 2017.

Då återstår av dessa Anne Ramberg, som är Generalsekreterare i Sveriges advokatsamfund. Hon har i egenskap av den rollen många gånger uttalat sig vägledande gällande advokatetik. Hon anser bland annat att en advokat som förordnats som offentligt biträde åt en asylsökande ska motsätta sig att klienten genomgår en medicinsk åldersbedömning.

Nyligen kritiserade hon även polisen Peter Springare som under ett föredrag på ett Folkets hus i Göteborg bland annat ska ha resonerat kring att gruppvåldtäkter är ett kulturellt fenomen som i princip inte existerade i Sverige för 10 till 15 år sedan. Ramberg höjde genast ”rasistkortet” och menade att dylika uttalanden bryter mot regeringsformens värdegrund och att det påverkar rättssäkerheten. Och när polisen Anders Ahlqvist på IT-brottscentrum försvarade Google och yttrandefriheten med jämförelsen att det inte går att ställa en biltillverkare till svars för att en enskild bilist kör för fort, så möttes han genast av moteld, av samme Ramberg:

— Yttrandefriheten är i och för sig till för att skydda yttranden som är obekväma och inte uppskattade. Men tanken är inte att man ska kunna använda yttrandefriheten till omstörtande verksamhet eller förföljelser av judar och andra grupper, sa hon till Expressen.

Anne Ramberg – som leder Sveriges Advokatsamfund och är uttalad asylaktivist och yttrandefrihetsmotståndare.

Vi ska återkomma till Ramberg många gånger i den här artikelserien, men här och nu kan vi börja att knyta ihop säcken genom att konstatera att hon är en nyckelfigur i den här gruppen. Både i egenskap av generalsekreterare i Sveriges advokatsamfund men också den som initierade bildandet av två feministiska grupperingar med namnen Hilda och Ruben, vilka i högsta grad kan sägas utöva kvalificerat inflytande över de svenska domstolarna.

De ljusskygga feministnätverkens inflytande
Domarnämnden är för gemene man en rätt okänd institution, men det är kort och gott landets högsta organ för tillsättning av domare. Dess uppgift är att nominera och rangordna lämpliga kandidater till regeringen, som sedan fattar det slutgiltiga beslutet. Enkelt beskrivet skulle man kunna säga att Domarnämnden är ryggraden i statens våldsmonopol, eftersom domare har en väldigt betydande roll när det kommer till att tolka lagar och utmäta straff.

Beslut som fattats igår kan ha betydelse för gällande praxis under många år framöver. Det är med andra ord en mycket inflytelserik samling människor. Det kanske då inte låter särskilt sunt att majoriteten – det vill säga fem av nio medlemmar, samt fem av nio ersättare – tillhör de feministiska sammanslutningarna Hilda, samt Hildas brödraförening Ruben, som vi återkommer till strax.

Hilda beskriver sig själva så här:

Hilda skapades vid ett möte på Advokatsamfundets kansli den 18 januari 2006 och fick sitt namn efter dagens namnsdagsbarn. Initiativtagare var samfundets generalsekreterare Anne Ramberg. Bland de ungefär 30 deltagarna fanns bland annat advokater, domare, åklagare, generaldirektörer och en representant för polisen.

De olika yrkesgrupperna har olika organisationskulturer och delvis olika problem, men Hildas grundare ringade snabbt in den gemensamma nämnaren: Att rättsväsendet och advokatkåren går miste om en mängd skickliga jurister på ledande poster, eftersom många av de kompetenta kvinnorna inte får chefsuppgifter eller delägarskap i advokatbyråerna.

Vid en första anblick skulle detta för en halvsovande kunna uppfattas som nobelt och bra, men i grund och botten handlar det om ren och skär könskvotering, som grundar sig i den feministiska idén om att det finns ett glastak för kvinnor som till varje pris måste krossas. Kvotering, menar många, är lika förödande som inavel, men likväl arbetar starka krafter för att detta förfaringssätt ska normaliseras.

Inte alla är dock lika positiva. Riksrevisionen uttrycker i en rapport publicerad den 30 mars 2010 följande kritik:

(Regeringsformen 11 kapitlet 9 paragrafen). Av Domstolsnämndens instruktion framgår att de sökandes skicklighet särskilt ska beaktas vid nämndens prövning. En betydande del, i vissa fall en majoritet av de som deltar i handläggningen av anställningsärenden är engagerade i Hilda, med ett av de uttryckliga målen att öka antalet kvinnliga chefer.

Riksrevisionen utdelade även kritik mot bland annat bristande transparens vad gäller utnämningsförfarandet. Svaret på kritiken blev skarp, och handlade från Domarnämndens sida om att Riksrevisionen inte verkade ha förstått sitt uppdrag och att det blåser ”unkna, kvinnofientliga vindar i dess korridorer”. Anne Ramberg hänvisade även i en debattartikel på Advokatsamfundets hemsida till det faktum att könskvotering inom rättsväsendet faktiskt har stöd i lagen:

Av lagen om offentlig anställning m.fl. framgår att skickligheten skall väga tyngst. Därutöver ska bl.a. även beaktas sådana sakliga förhållanden som stämmer med allmänna jämställdhetsmål. De närmare grunderna för meritvärdering har fastlagts i prop. 1989/90:79 och bet. 1989/90:JuU25 och godkänts av riksdagen. Departementschefen framhöll särskilt att jämställdheten är sådan saklig grund som skall beaktas. Men departementschefen stannar inte vid detta, utan påpekar ”att jämställdhetsintresset bör kunna väga över den gradskillnad i fråga om förtjänst och skicklighet eller bådadera som föreligger mellan sökande av olika kön när kvalifikationerna är i stort sett om också inte helt lika.

Advokatsamfundet agerade dock även rent konkret på kritiken och kort därpå, den 10 maj 2010, bildas brödraföreningen Ruben, vars medlemmar enligt deras egen hemsida är: ”högt uppsatta män i rättsväsendet, förvaltningen, och advokatkåren som vill bidra till att kvinnliga jurister väljer att gå vidare i sina karriärer och bli chefer och delägare”.

Så här har vi alltså Hilda: En kvinnlig variant av frimureri, aktivt stöttat av inavelsbrodern Ruben, samt en samling män som redan från början förmodligen varit fullt involverade i Hildas tillkomst och framväxt. Det faktum att Ruben uppstod kort efter Riksrevisionens kritik tyder inte minst på detta. Skulle kunna tolkas som ett alibi, samt en ren och skär styrkedemonstration.

Så till namnen på de fem ordinarie ledamöter i Domarnämnden som just nu tillhör de feministiska nätverken:

Anne Ramberg, Advokatsamfundets generalsekreterare.
Thomas Rolén, kammarrättspresident.
Fredrik Wersäll, president Svea hovrätt.
Kerstin Skarp, vice riksåklagare.
Lars Sjöström, lagman förvaltningsrätten Malmö.

De personliga ersättarna:

Monika Dahlbom, kammarrättspresident, Jönköping
Margareta Bergström, hovrättspresident, övre Norrland.
Anders Eka, chef Högsta domstolen.
Gudrun Antemar, lagman Stockholms tingsrätt.
Maria Billing, Chefsjurist, Sveriges advokatsamfund.

Behövs det nu ens nämnas att även Carin Götblad, Dan Eliasson och Anders Danielsson är medlemmar i detta feministiska nätverk. Hilda respektive Ruben? Nej, förmodligen inte.

Totalt utgör denna skara, Hilda och Ruben, av cirka 100 personer. Till dessa kan också läggas Hilda senior som består av ett tjugotal ”Hildor” som i dagsläget inte innehar någon chefsposition men som ändå vill bidra till den feministiska kampen genom att dela med sig av sina erfarenheter exempelvis via mentorsprogram. Hit hör advokaten Elisabeth Massi Fritz.

Fler exempel
Vi går vidare med att titta närmare på ytterligare några av alla dessa namn.

Anders Hagsgård (Ruben) är lagman för Förvaltningsrätten Göteborg och var med och fattade beslutet om en kraftigt inskränkt demonstrationsrutt för Motståndsrörelsen inför 30:e september 2017. I en intervju med SVT Väst den 25 september sa han:

— Den ska börja något norrut jämfört med vad polisen beslutade, drygt 300 meter norrut.

I TV4 försvarade han också Förvaltningsrättens beslut att inskränka demonstrationstillståndet till oigenkännlighet:

— Det här är ju en väg som är lättare att bevaka

LÄS MER: Svensk domstol: Judar har rätt att bestämma hur svenskar ska demonstrera

Nils Öberg (Ruben), tidigare karriär inom Säpo och EU- kommissionen. Statsminister Stefan Löfven förlängde nyligen hans förordnande som generaldirektör för Kriminalvården, trots att han inte har varit helt okontroversiell i sin roll. I en artikel i Norrköpings Tidningar 2014 beskrivs bland annat hur denne Öberg spridit en skräckstämning på verket sedan han tillträdde 2012. Hela femton höga chefer hade då fått sparken eller avgått frivilligt. Det påstås att han kort och gott avskedade de personer som han inte ansåg slöt upp bakom honom. Efter det blev Kriminalvården en tyst organisation.

Utöver detta så hamnade Öberg även i blåsväder gällande en upphandling av ett konsultuppdrag som konkurrensverket sedermera kom att intressera sig för. Den skedde i strid med gällande regler och gick till en bekant till Öberg, som fick 2,8 miljoner av Kriminalvården. Genom åren har dock, enligt utbildningschef Martin Klaar, frågan om ”alla människors lika värde” – i enlighet med humanismens huvudslogan – varit en prioriterad fråga. Som ett resultat av detta kan Kriminalvården som första myndighet i landet nu, under Öbergs ledning, stoltsera med ett HBTQ- certifikat.

Mari Heidenborg (Hilda), höll pressträff den 5 december 2017 och meddelade att ett lagförslag som arbetats fram inte kommer att föreslå något totalförbud mot barnäktenskap. Bara skärpta regler.

Hilda-medlemmen Mari Heidenborg (till höger) tillsammans med bland annat sin organisationskamrat och juristkollega Elisabeth Massi Fritz (till vänster).

Barbro Thorblad, jurist (Hilda senior), var tidigare generaldirektör för domstolsverket och medlem i Hilda, samt grundade Ida, en sammanslutning av kvinnliga domstolschefer med målet att öka deras antal.

Gudrun Antemar (Hilda). Ersättare domarnämnden. Kritiseras bland annat i tidningen Affärsvärlden 2008. Hon hånas för att i sin roll som generaldirektör för Ekobrottsmyndigheten sedan 2004 använt ordet effektiviseringar allt för många gånger utan att lyckas leverera. Ordet effektivitet återkommer för övrigt i nästa del.

Anders Eka (Ruben), ersättare i Domstolsnämnden, tidigare jurist vid tidningsbranschens lobbyorganisation PON. Av Stefan Löfven nyligen utnämnd chef för Högsta domstolen. Under sitt arbete för PON var han bland annat med och friade Expressen från allt ansvar efter att de i samarbete med vänsterextrema Researchgruppen 2013 hängt ut ett antal icke offentliga, invandringskritiska personer.

LÄS ÄVEN: Thomas Mattsson friades av politisk jury – firade med att hänga ut målsäganden igen

Flera av de dessa blev hårt ansatta av vänsterextremister, några förlorade sina jobb och en barnfamilj utsattes för ett bombattentat, efter att pappan i hushållet pekats ut som rasist. Anne Ramberg hyllade kort därefter den friande domen på sin blogg under rubriken ”Häng ut rasisterna”, men i kommentarsfältet möttes hon av moteld:

”Anne Ramberg verkar ha oerhört dåliga demokratiska reflexer och trots sin valda karriär inte ha en susning om demokratins grunder. Det är skrämmande. Hon skulle nog blivit arkitekt eller snickare istället, hon verkar vara duktig på åsiktskorridorer. Jag vill inte leva i ett samhälle där sådana som hon sätter gränserna för vad som får sägas. Jag tror uppriktigt sagt inte ens Anne Ramberg själv vill det.
Eller också hade hon bara lite otur när hon tänkte ut detta. Det är ok, alla är vi människor. Errare humanum est.”

”Så du tycker inte att kontroversiella åsikter ska skyddas av yttrandefriheten? En skrämmande åsikt. Det är just kontroversiella åsikter som yttrandefriheten är till för, det behövs ingen yttrandefrihet för att kunna prata om vädret. Till och med den i den mest förtryckande diktaturen kan du utan problem prata om att kattungar är söta. Kontroversiella åsikter, däremot, kan behöva skyddas, och det är för dessa kontroversiella åsikter som yttrandefriheten finns till för.”

Sanningar och lögner
Nej, Rambergs intresse av att värna yttrandefrihet och sanning verkar vara rätt lågt. I Advokatsamfundets verksamhetsberättelse 2017 uttrycker hon exempelvis ett starkt missnöje över att Nordiska motståndsrörelsen under året fick besöka både Almedalsveckan, samt under demonstrationen i Göteborg tilläts ”passera” synagogan. Var gränsen går för när ett demonstrationståg ska sägas ha passerat en plats, specificeras dock inte närmare.

Ramberg verkar förvånansvärt dåligt insatt i det faktum att demonstrationstågets ursprungliga planerade rutt förflyttades flera hundra meter norrut, för att inte passera just ovan nämnda synagoga. Inte heller den ursprungliga rutten skulle för övrigt ha passerat platsen. Men inte kan det väl vara så att hon far med medveten osanning? I samma text säger hon dessutom att det kan komma att krävas ändringar i grundlagen för att få stopp på Motståndsrörelsens ”särskilt förhatliga meningsyttringar”. I väntan på detta anser hon att den rådande lagen ska tänjas och testas till sitt yttersta.

Här hittar vi också medlemmen i Ruben, juden Peter Danowsky, som bland annat har företrätt Expressen vid ett flertal tillfällen. Han emottog ur Anne Rambergs hand Advokatsamfundets pris 2017 för framstående insatser inom advokatyrket. På advokatbyrån Danowsky & Partners hemsida beskrivs hur Ramberg höjde hans gärning till skyarna under motiveringstalet. Hans heder och integritet sägs utgöra något utöver det vanliga och han påstås dessutom äga en ovanlig bredd som är mycket sällsynt idag: ”Förutom den egna advokatgärningen inryms bland annat ett aktivt författarskap inom yttrandefrihetens och pressfrihetens område.”

Det som då tål att nämnas om ovan nämnde Danowsky (apropå yttrande- och pressfrihet) är att hans advokatbyrå nyligen medverkade till att det medborgarjournalistiska initiativet Granskning Sverige fick sin Youtube-kanal nedsläckt. För den som möjligtvis inte känner till Granskning Sverige så är det en sammanslutning av vanliga medborgare som ställer de frågor som de så kallade riktiga journalisterna inte vågar ta i sin mun men som varje svensk bör få veta svaret på. Dessa ”obehagliga” frågor har bland annat fått till följd att mediehusen idag har stängt sina växlar för okända, inkommande samtal, berättar Johan Andersson från just Granskning Sverige under sin medverkan i Radio Nordfront den 26 mars.

LYSSNA: LADDAT SOM F*N: Fotogruppens tips, AfS partiprogram och jakten på Granskning Sverige

”Alternativa fakta och fake news är inte längre marginaliserade företeelser, hur påverkar det demokratin?” Ja, det är några av inledningsorden i ett avsnitt av Veckans juridik, yttrade av chefredaktören Stefan Wahlberg. Ovan nämnde Danowsky medverkar tillsammans i detta avsnitt den 4 maj 2017, med bland andra juden Robert Aschberg.

I programmet omnämns ”förintelsen” som en händelse som inte får ifrågasättas. Det nämns vidare att den bästa garantin för att förhindra fake news är att man har starka utgivare med starka resurser. Då – menar man – kan man presentera väsentligt material och skilja detta från det som är ett hot mot ”det goda”.


Avsnittet av Veckans juridik, där judarna Peter Danowsky och Robert Aschberg diskuterar ”fake news”.

Aschberg gör i samma avsnitt ett långt utlägg kring Vladimir Putins påstådda trollfabriker och att Donald Trump anlitat folk i Slovenien som tjänat stora pengar på att fabricera nyheter på löpande band. Den bästa boten mot detta, menar Aschberg, är dock inte förbud, utan att ”dra ner byxorna på de människor som ägnar sig åt att sprida osanningar.” Ett uttalande som senare kom att skjuta honom själv i foten när han fick smaka på en dos av sin egen ordination, av den orädde medborgarjournalisten Bechir Rabani, som olyckligtvis avled kort därpå.

LÄS MER: Undersökte Robert Aschberg — sedan dog medborgarjournalisten Bechir Rabani

Nämnas bör även socialdemokraten Susanne Eberstein. Hon sitter i Domarnämnden, tillhör visserligen inte Hilda, men det är kanske inte allt för långsökt att tänka sig att de ändå delar samma värdegrund. Eberstein var mellan 2010–2014 riksdagens förste vice talman, och i egenskap av sitt ämbete åkte hon till Israel där hon bland annat träffade dåvarande presidenten för landets högsta domstol, Dorit Beinisch, samt Knessets talman Yuli Edelstein. Idag är hon ledamot i justitieutskottet och ordförande i Riksbanksfullmäktige. Därtill sitter hon även med i Säpos insynsråd. Hennes slagord är: ”Solidaritet, rättvisa och jämlikhet”.

I övrigt kan man sammanfatta grupperingen med att det här framträder en kuslig bild av ett nätverk bestående av män och kvinnor på mycket höga positioner inom rättsväsendet. Domarnämnden har som tidigare visats fått kritik för bristen på insyn och därmed alltså den uppenbara risken för att nomineringsförfarandet inte sker på rättvisa villkor, ändå sitter de tryggt där de sitter och tycks ständigt kunna avancera. Hur är det möjligt? Ja, förmodligen på grund av att den vanlige medborgaren inte är medveten om vad som pågår bakom kulisserna. Men framförallt för att det ligger starka krafter bakom.

I del 2:

Genom att fortsätta gräva ska vi i nästa del ta en närmare titt på dessa nätverk, på vilka sätt de aktivt arbetar för att sätta sin prägel på svenskt rättsväsende, samt visa på kopplingarna till globala krafter, bland andra finansjuden George Soros.

Källor:
Dan Eliasson fördröjde gränskontrollerna
Rikspolischefen ömmar för kvinnomördaren: ”Vad är det för trauma han bär med sig?”
Svea hovrätts president om poliskrisen
Domarnämnden ifrågasätter Riksrevisionens kritik
Behöver det vädras på Riksrevisionen?
Sveriges Advokatsamfund: Hildas medlemmar
Sveriges Advokatsamfund: Rubens medlemmar
Anne Rambergs blogg: Häng ut rasisterna
Judiska centralrådet: Nöjd att vägen ändras
Två av de åtalade männen för gruppvåldtäkten i Fittja om domen
Södertörns tingsrätt: Dom 2017-12-19, B 8127-17
Frias från gruppvåldtäkt på rullstolsburen kvinna på Gotland: ”Motstridiga uppgifter”
Riksåklagaren står fast vid sitt beslut avseende balkongmålet
Migrationsverket: ”En kris – men inte för Sverige”
Advokatsamfundets verksamhetsberättelse 2017
Expressens näthatsgranskning frias
Frikände Mattsson – nu kan Anders, 58, ta över Högsta domstolen
Riksdagens förste vice talman Susanne Eberstein på plats i Israel!
Sluta hyckla, Gudrun Antemar!
Mera mygel hos kriminalvården. Nils Öberg struntar i LOU
Stark kritik mot Kriminalvårdens generaldirektör
Första myndigheten som hbtq-certifieras
Anne Ramberg om IT-jättarna: Måste våga sätta ner klacken
”Gruppvåldtäkt kulturellt betingat”: Springare bröt mot värdegrunden enligt Ramberg
Eliasson raderade mejl hos F-kassan
Mohammed Moayed Maaz


  • Publicerad:
    2018-04-18 10:00