Polismakten är en institution av central betydelse för den som vill kontrollera samhället. Därför har svenska folkets fiender inte försummat att i möjligaste mån placera pålitliga personer på nyckelpositioner inom denna.
Rikspolischef är exempelvis Sten Heckscher, som inte gör någon hemlighet av sin judiska härstamning. För tidskriften Judisk Krönika har han dock intygat att hans hat mot svenska patrioter inte har något med hans etniska bakgrund att göra.
I Västerås sitter en förvirrad fanatiker, Sten Axelsson, som tycks tro att målsättningen med den svenska frihetskampen är att gasa handikappade, och som nyligen utnämndes till Årets svensk för sitt outtröttliga arbete mot svensk nationalism på skattefinansierad arbetstid.
Karlstads Greger Wahlgren ser det uppenbarligen som en av de viktigaste uppgifterna för Brottsförebyggande centrum, som han själv företräder, att med alla tillgängliga medel förhindra att ungdomar ansluter sig till Nationell Ungdom (NU). Han låter sig inte nedslås av att NU, enligt en ny rapport från länskriminalen i Skåne, inte sysslar med brottslighet, och därför – i konsekvensens namn – inte borde vara föremål för ”brottsförebyggande” verksamhet överhuvudtaget.
I Västsverige har Håkan Jaldung, polismästare och chef för länsordningspolisen i västra Götaland, gett Särskilda insatsstyrkan – en specialstyrka av handplockade råskinn, som tidigare använts mot kriminella mc-gäng – mandat att slå till mot politiskt inkorrekta födelsedagskalas, möten och tryckerier, beväpnade med K-pistar och annan tung utrustning.
Till detta kommer att den regimtrogna median, medelst piska och morot, hela tiden manar polismakten till nya förföljelser. Polisen har lärt sig att ett ingripande för mycket aldrig ger anledning till kritik i massmedia, när det gäller patrioter, medan det däremot är risk att utsättas för en hetskampanj om man avstår från att ingripa. Man har även lärt sig att det omvända förhållandet gäller beträffande politiskt korrekta manifestationer, oberoende av om dessa är olagliga.
Det är mot bakgrund av detta man bör se ansträngningarna att minska andelen etniska svenskar bland de antagna till polishögskolan. På sikt ska Sveriges poliskår i minsta möjliga mån bestå av svenskar. Annars kommer den inte vara beredd att slå ner på det nationella uppvaknandet med tillräcklig brutalitet, om så blir nödvändigt. Med svenska poliser finns det till och med en risk att de själva låter sig påverkas, och blir välvilligt inställda till den nationella rörelsen.
Strategin påminner om den som tillämpades i Sovjetunionen, där militär från etniskt och geografiskt avlägsna delar av landet användes för att slå ner på separatistiska rörelser i t ex Baltikum.
Hoppa till huvudinnehåll
