Det senaste halvåret har Nordfront rapporterat om fler och fler händelser där svenskar, enskilt eller genom olika sammanslutningar, sakteliga har börjat slå tillbaka mot det mångkulturella vansinnet.

I Forserum hotades rasfrämlingar och det kastades sten på Somaliska föreningens kontor. I Nävlinge gick bönderna ihop för att gripa tjuvar med utländskt ursprung och i Arvidsjaur slog svenska ungdomar tillbaka mot invandrargäng på gatorna. Vidare har det satts eld på flyktingboende i Eslöv, Östhammar och Arboga. På den sistnämnda orten skedde även en fysisk attack mot boendet och i Älvdalen har det gjorts försök att med bil köra över skäggbarn. Nu senast kunde vi läsa om hur medborgargarden bildats i Kopparbergen för att jaga bort utländska bärplockare som ställt till med bekymmer på bygden. Dessa händelser är bara några få av allt som hänt i landet men redan dessa är tillräckligt många och geografiskt spridda för att vi ska kunna se att något stort är på gång.

Det är inget konstigt med att alla dessa händelser inträffat på sistone. Allt för länge har svensken betett sig som de tre aporna; blundat, hållit för öronen och tigit. Mord, våldtäkter, misshandlar och rån där främlingar är förövare och svenskar är offer har bemötts av både de utsatta och omgivningen med att vända andra kinden till.

Historiskt har det inte alltid sett ut så. Våra förfäder i Norden är kända för att inte ha låtit sig hunsas och trampas på och har mången gång, oavsett ödesdigra odds emot sig och utan tanke på eventuella repressalier, gjort sin plikt och slagit tillbaka mot orättvisor och främlingsvälde. Att svensken idag kommit att bli en mesig och hunsad varelse, en andra klassens medborgare i sitt eget land, är en modern produkt skapad genom lömska planer med hjälp av massiv enkelriktad propaganda och egocentriskt tänkande bland de som styr landet.

Länge har jag med många andra frågat oss; När räcker det? Hur mycket skit ska svenskarna ta innan de slår tillbaka? Vad krävs för att svenska folket ska bryta bojorna och vakna?

De olika händelser som är upptagna ovan visar på att detta uppvaknande håller på att ske. Sakta men säkert tänds en gnista hos delar av folket som väljer att göra vad de kan och vad de känner är rätt för att freda sig själva och bekämpa problemen. Systemet har apterat en tickande bomb mitt ibland oss och massinvandringens konsekvenser drabbar nu folk till den höga grad att nog faktiskt börjat bli nog! Att svensken börjar slå tillbaka är något som jag är helt övertygad om kommer att intensifieras och fortgå allt mer frekvent.

Men, för det finns ett stort ”men”: Att brandbomba flyktingförläggningar och jaga bärplockare kommer tyvärr inte leda till vårt folks frigörelse. Det kanske kortsiktigt kommer att leda till att den lokala situationen blir något bättre och det leder säkerligen till att fler svenskar på andra orter vågar göra samma sak. Men så länge det profithungriga systemet sitter tryggt kommer det ändå fortsätta att årligen importeras hundratusentals ras- och kulturfrämmande människor till Norden. Vita män och kvinnor kommer även fortsättningsvis att frivilligt utrota sin egen ras genom beblandning med dessa främlingar. Feminister och homosexuella kommer vinna mer terräng. Narkotikan kommer att spridas på gatorna i oförminskad takt. Klyftorna i samhället kommer att öka och allt fler svenskar kommer att bli utan arbete, boende och mat på bordet. Marxisterna kommer att fortsätta skylla på klassklyftor och reaktionärerna på islam; allt medan skutan fortsätter att sjunka.

Istället för att arbeta kortsiktigt med att bara bromsa förfallet och för att istället rädda skutan helt och åter göra Norden tryggt och fritt, krävs att vi angriper cancern – inte symptomen! När sedan cancern väl är botad måste vi slå tillbaka de som sänkt vårt immunförsvar och gjort sjukdomen möjlig. Det är våra styrande politiker, giriga bankirer och massmedia i alla dess former som bär ansvaret. Det är mot dessa som vreden borde riktas i första hand.

För att på riktigt sätta stopp för vansinnesutvecklingen krävs det dessutom att motståndet sker organiserat. Som individer, kompisgäng eller enstaka åtskilda medborgargarden kommer inte något att förändras på sikt. Nej, först i en enad och välorganiserad motståndsrörelse kan vi tillsammans åter ställa allt till rätta och låta de som sålt ut vår fosterjord få sona för sina brott mot vårt folk!

Utvecklingen som hittills skett är mycket intressant. Nu vill det bara till att utvecklingen fortgår och inte avstannar. Först och främst genom att vårt folk över hela Norden fortsätter att slå tillbaka, men framför allt genom att rätt måltavlor väljs ut och att det sker organiserat. Att utvecklingen går det hållet är inget vi kan sitta tysta och hålla tummarna för, utan istället något som vi på alla fronter kan och måste jobba för att påverka genom att effektivt sprida Organisationens propaganda. Med hjälp av offentliga aktiviteter, flygblad i postlådor och affischer på lämpliga platser, samt genom en välfungerande hemsida och kvalitativt filmmaterial, kan vi få folket att förstå att de inte är ensamma och dessutom upplysa dem om vilka krafter de egentligen borde slå tillbaka emot.

Det är spännande tider med mycket hårt jobb som ligger framför oss, men gläds åt att stubinen till mångkulturens krutdurk slutligen har tänts på och att vägen mot revolutionen åtminstone har börjat!


  • Publicerad:
    2012-10-22 21:58