KRÖNIKA. Ingemar Westerbring, nästeschef i nedre Norrland, delar här med sig av sina reflektioner efter polisens senaste övertramp i Göteborg.

Efter den senaste tidens inskränkningar och brott mot demonstrationsrätten som Nordiska motståndsrörelsen utsatts för har det blivit, om möjligt, ännu viktigare för oss att synas och höras på gator och torg. Folket måste få veta att regimen håller på att förvandlas till ett totalitärt monster, under liberaldemokratisk flagg. Trygghet och frihet är saker de allra flesta naivt tar för givet. Demonstrationsrätten ÄR grundlagsskyddad och behöver därför INGET tillstånd. Eftersom ordningslagen, som i motsats säger annat, INTE ÄR en grundlag så står demonstrationsrätten ÖVER demonstrationstillståndet.

Vi i Motståndsrörelsen är tvungna att kämpa för en stor samhällsomvälvande förändring. Eftersom makthavarna inom regering, riksdag, polis och regimtrogen media gemensamt och synkroniserat i både teori och praktik gjort det svenska folket till andra klassens medborgare i SITT EGET LAND.

Det har nu gått så långt att vi rent matematiskt, förutsatt att inget görs åt saken, kan fastställa att vi om cirka ett tjugotal år kan komma att bli en minoritet i vårt eget land. I ett första skede kommer detta leda till att vi som folk tappar vår frihet och möjlighet att kontrollera åt vilket håll vårt samhälle ska utvecklas. Men på sikt kommer det även att leda till vårt folks genetiska förintande genom bland annat rasblandning. Och det kan vi absolut inte stillatigande tillåta.

Vi kan verkligen inte ge upp bara för att folkmordsregimen i Sverige börjar förvägra oss rättvisa och våra lagstadgade rättigheter till frihet och överlevnad, tvärtom. Vi måste istället ändra och förbättra våra metoder i vår kamp mot folkmordsregimens förtrycksåtgärder.

Jag har fått en del frågor på sistone om varför vi har sköldar och hjälmar eftersom att folk då kan uppfatta oss som våldsförhärligande. Men frågan är ju istället vad alternativet skulle vara, när polisens uppgift, som är att skydda vår rätt att manifestera vår politik, istället vänder sina batonger emot oss? Vem som helst med inblick i problematiken borde med lätthet kunna förstå varför vi gör som vi gör, och att vi också har den moraliska rätten på vår sida.

Självklart hade våra demonstrationer varit mycket trevligare för alla, inklusive för oss, om vi sluppit se över vår egen säkerhet och istället bara kunnat fokusera på att få ut vår politik. Men som läget ser ut nu så går det tyvärr inte.

Den 17 september demonstrerade vi för yttrandefrihet på Göteborgs gator och torg utan att ha sökt tillstånd, och vi klarade av det utan bråk och några större problem. Med det i bakhuvet blev sedan vår tillståndsgivna stora demonstration, mot politiker och massmedia, den 30 september ett tydligt bevis på att medborgerliga och grundlagsskyddade rättigheter inte gäller för medlemmar och sympatisörer till Nordiska motståndsrörelsen. Flera av oss blev nämligen gripna på vägen fram till vår tillståndsgivna demonstration och vi kunde inte heller genomföra demonstrationen som planerat. Vi kom alltså inte ens fram till startplatsen för vår tillståndsgivna demonstration på grund av polisen…

Fast beslutna av att upplysa folket och väcka dem ur deras desinformerande sömn gick vi den 11 november återigen på Göteborgs gator. Vi hann inte mer än stiga ut ur bilarna på Lisebergs parkering förrän flertalet polisbilar anlände. Vilket i sig är anmärkningsvärt eftersom vi är en helt laglig organisation vars främsta uppgift är att bedriva opinionsbildning och som dessutom har ett politiskt parti registrerat för riksdagsval. När så alla var på plats formerade vi oss till ett demonstrationståg i led om tre och började gå mot centrum. Vi hoppades på att vi skulle kunna genomföra vår demonstration lugnt och fredligt och nå ut till så många göteborgare som möjligt. När vi gått en kort sträcka så ser vi att polisen spärrat av hela gatan med polisbilar. Några polismän möter upp oss för att avbryta vår pågående demonstration… Vi vänder då helt om och fortsätter demonstrationen åt rakt motsatt håll. Efter ett tag så blir vi omkörda av polisbilar i hög fart och ur bilarna hoppar poliser med dragna batonger. Det uppstår då viss förvirring på grund av polisens beteende och när polisen aggressivt börjar slå mot fredliga demonstrationsdeltagare så försöker vi såklart undkomma polisvåldet. Flera av våra kamrater blir misshandlade och gripna. Övriga demonstrationsdeltagare fortsatte uppför en trappa medan poliserna stannade kvar.

LÄS ÄVEN: Göteborgspolisen ljuger om gårdagens demonstration

Efter ytterligare en stund så dyker polisen upp igen med dragna batonger och pepparsprej i högsta hugg. De attackerar, skriker och sprejar pepparsprej okontrollerat medan demonstrationsdeltagarna återigen försöker undkomma polisvåldet. Demonstrationståget decimerades ytterligare och några av våra fanbärare blev gripna. Till slut hade polisen omringat alla och beordrat oss att ställa oss på en trottoar, varpå en viss form av dialog påbörjades. Som jag uppfattade det hela, så ansåg polisen sig ha rätt att bryta mot lagen och upplösa demonstrationen på grund av att den kunde bli utsatt för våld. Sedan att det enda våldet som utspelade sig under dagen kom från polisens batonger, och helt oprovocerat mot fredliga demonstrationsdeltagare var ju högst märkligt… Vi fick order om att rulla in fanorna annars skulle alla demonstranter bli gripna, med anledning av att vi inte sökt demonstrationstillstånd… Vi rullade så in våra vackra gröna fanor och började gå mot Lisebergs parkering omringade av ett mycket stort antal poliser till fots, polisbilar och en polishelikopter. Vi blev lotsade en rejäl omväg till bilarna, förmodligen för att undvika uppmärksamhet från allmänheten. Och polisen var stundvis mycket provocerande och våldsamma på väg tillbaka.

Väl framme vid bilarna och fast beslutna om att inte tystas for vi till Kungälv för att sprida flygblad offentligt. Vi delade upp oss i flera mindre grupper och började dela ut våra politiska flygblad. Det tog inte lång stund innan en bitter poliskår med tillhörande helikopter dök upp även i Kungälv. Flera polismän hade mycket otrevliga attityder, varav en polisman rakt ut sa att vi inte var välkomna i Kungälv. Då ska man betänka att en polisman är en myndighetsperson som ska agera professionellt i sin yrkesroll, och att vi faktiskt har medlemmar som bor och lever på orten. Men vi fick även mycket uppmuntrande stöd i form av diskussioner, lyckönskningar och tummen upp från allmänheten. Efter cirka en och en halv timme avslutade vi aktiviteten och skulle börja bege oss till bilarna för avfärd när polisen fortsatte sina trakasserier och hot för att vi inte skulle få gå med våra fanor vajande i luften. Anspänningen på parkeringsplatsen tilltog när så till slut en polisman gav oss två minuter att lämna platsen med hot om att vi annars skulle bli gripna. Vi avslutade dagens aktiviteter med våra huvuden höjda och begav oss av.

En sak som slog mig den dagen var att polisen inte hade kroppskameror som brukligt, och det verkade ju helt logiskt på grund av det oprovocerade våldet från polisen. I efterhand så har jag hört att avsaknaden av kameror skulle bero på att de samlats in för översyn inför EU-toppmötet den 17 november, men den förklaringen köper jag inte rakt av. Vad gäller att polisen avbryter våra demonstrationer och deras fixering vid våra fanor så får det mig att misstänka att de börjat med brottsprovokation mot oss i Nordiska motståndsrörelsen. Under en allmän sammankomst, som är detsamma som en demonstration, så är det om jag förstått det rätt, juridiskt omöjligt att begå brottet våldsamt upplopp. Så genom att polisen först avbryter demonstrationen kan de sedan provocera fram och skapa en situation där vi blir tvungna att försvara oss. På så vis frammanar de en situation som de sedan skulle kunna benämna som våldsamt upplopp, i syfte att få oss alla kollektivt misstänkta och åtalade. Det är min teori till polisens mycket provocerande och våldsamma agerande mot oss.

Varför sker då den här förändringen som vi ser från polismaktens sida nu? Självklart är det för vårt ihärdiga kompromisslösa motstånd mot folkfientliga makter i samhället, i kombination med att stödet från vårt folk ökar på ett sätt som aldrig förr. Polisen får alldeles uppenbart direktiv att prioritera och lägga stora resurser på att trakassera och förfölja Motståndsrörelsen i syfte att bryta ner oss och försvåra vår rekrytering. Och det uteslutande på grund av vår politik, fast med förevändningen av att vi skulle vara kriminella.

Nu hoppas jag att många fler ser att vi inte lever i ett fritt samhälle längre och att regimen i Sverige genom sina brott mot det egna folket förverkat sin legitimitet. Det har aldrig tidigare varit viktigare än nu, att du sätter dig själv åt sidan till fördel för ditt folk och dina framtida generationer. Så ta därför DITT ANSVAR att kämpa för ditt folks överlevnad och frihet genom att ansluta till det organiserade motståndet i Nordiska motståndsrörelsen.

/Ingemar Westerbring


  • Publicerad:
    2017-11-18 07:00