KRÖNIKA. Paulina Forslund reflekterar här över hur politiken idag präglas av kortsiktighet och bristande hänsyn till kommande generationer.

Foto: Geralt (CC0)

En av de absolut viktigaste drivkrafterna för mig har alltid varit mina barn. Känslan av att man som förälder i sinom tid med rent samvete kan lämna över en hållbar värld till nästkommande generationer. Jag minns inte var jag läste det. Men någon påpekades det faktum att flera av Europas ledare är barnlösa. Bland dem Angela Merkel och Stefan Löfvén. Man menade att dessa barnlösa ledare kanske inte brydde sig om framtiden på samma sätt som en förälder kan (bör) göra.

Huruvida det ligger någon sanning i detta påstående behöver vi ej gå in på men sanningen är den att de allra flesta politiker av idag för en mer eller mindre destruktiv politik som präglas av en förödande kortsiktighet. Det är ett exempel på det medvetna sveket mot våra unga. Att man som vuxen inte längre axlar det ansvar våra förfäder i generation efter generation tagit på fullaste allvar.

Jag kan personligen inte förstå hur man kan vara så befriad från all sans och balans att man avsagt sig den skyldigheten. Och än värre om man på heltid jobbar som politiker. Då borde väl även framtiden vägas in i besluten man fattar? Tyvärr erfar vi dagligen motsatsen. Hela vårt samhälle strålar av kortsiktiga och ogenomtänkta beslut. Man är helt enkelt så rädd för att säga vad som behöver göras så att man hellre avstår ifrån det.

För mig och alla andra i Motståndsrörelsen handlar mycket om att ta just detta ansvar. Att axla den rollen. Även om det på många sätt och vis kan vara obekvämt och i den här tiden socialt stigmatiserande. För vi är inga populister. Vi säger inte det vi tror att människor vill höra. Vi säger det vi vet att människor behöver höra.

Jag brukar likna det vid hur impopulär man kan känna sig som förälder då man inte låter barnen käka godis varje gång de vill eller man säger åt dem att lägga sig i tid. Barnen protesterar och då kan det kännas lite obekvämt. Men varför gör man det? Jo, för att vi vuxna vet att man får hål i tänderna och sämre aptit av att äta godis för ofta. Vi vet även att barn behöver sova mer än vuxna för att växa och må bra. Så vi tar det ansvaret. Även om vi för stunden ses som ”the bad guys”.

På samma sätt skulle ansvarsfulla politiker, om de drevs av kärlek till folket göra det som är nödvändigt för att undvika framtida katastrofer. Och det är där de brister. De väljer hellre den lätta vägen. Allt för att vinna röster. Inte minst från nyanlända som föga bryr sig i svenska folkets framtid.

En röst på Nordiska motståndsrörelsen är en investering i framtiden. Det är det enda alternativet som kan lappa ihop de enorma skador som de oansvariga populistiska förrädarna åstadkommit under årtionden av bristande ansvar.

Vi får inte fortsätta att vända våra barn ryggen. Vi måste stå upp för deras rätt till en hållbar framtid och även med det påminna dessa om att de i sin tur ska göra detsamma för sina barn och barnbarn. Det är så det har fungerat i alla tider och det är där vi i Motståndsrörelsen nu åter tar vid. För vi är inga politiker. Vi är folket!


  • Publicerad:
    2018-04-11 12:40