JUDISK MAKT. Programledaren, rapparen och skådespelaren Nick Cannon uttalar sig ”antisemitiskt” och sparkas från sitt TV-bolag. Två rabbiner ”inspirerar” honom sedan till världsrekord i pudling.

Judar vid klagomuren. Foto: Pixabay.com

En lång rad amerikanska kända svarta personer, ofta artister eller idrottsmän, har efter att ha uttalat kritik mot judisk makt anklagats för antisemitism.

De flesta av dessa har därvid, efter att ha utsatts för påtryckningar, bett om ursäkt och tagit avstånd från sina tidigare uttalanden.

Nordfront har skrivit om grime-artisten Wiley som efter kritik mot judisk makt blev permanent bannlyst trots sitt inställsamma pudlande.

Fotbollsspelaren DeJean Jackson tycks däremot ha tagits till nåder efter att ha krupit till korset.

Artisten Ice Cube vägrade ganska länge pudla men böjde sig till slut när det stod klart för honom att hans karriär stod på spel.

Ingen annan har dock pudlat lika grundligt och varit lika tillmötesgående mot judisk makt som Nick Cannon. Han har förmodligen också ”bearbetats” mer än någon annan.

Det var den 30 juni i år som den 39-årige svarte programledaren, rapparen och skådespelaren utttalade sig ”antisemitiskt” i sin podd Cannon’s class.

I samband med att han intervjuade rapparen Richard Griffin (Professor Griff) pratade Cannon om en världsomspännande konspiration som involverar den judiska bankirfamiljen Rothschild. Han sa även att svarta är de ”sanna hebréerna”.

En talesperson för TV-bolaget ViacomCBS förklarade kort därefter att man helt klipper banden med Cannon, trots deras långvariga samarbete. Sedan kom Cannons avbön.

Den ska ha kommit efter en trettio minuters telefonkonversation med rabbinen Abraham Cooper, vice dekan för the Simon Wiesenthal Center.

En annan rabbin, Noam E. Marans, berättar i Jewish Telegraphic Agency (JTA) om sitt efterföljande ”engagemang i Nick Cannon”. Han inleder med att konstatera att han fick upp ögonen för Cannon först när denne ”yttrande fruktansvärt sårande saker om mitt [rabbinens] folk”.

Han förklarar vidare att när en ”celebritet” yttrar ”sårande saker ”så kan det inte ”bara avfärdas”.

”Hans skarpsinne kan användas för något gott”
Marans intresse för Cannon växer ytterligare när han i Cannons avbön tycker sig kunna höra något annat än ”en inövad text”. Rabbinen bestämmer sig i det läget för att ”engagera sig i Cannon”, över vars ”omvändelse” han reflekterar så här:

Han förstår varför hans ord var flagrant antisemitiska och har inlett processen att gottgöra för den skada som han har orsakat. Samma skarpsinne som förut användes för ett ont ändamål används nu för ett gott.

Samtalen med rabbinen uppges nu leda till att Cannon börjar följa the American Jewish Committee på sociala medier ”som en del i sin utbildning i allt judiskt”. Marans berättar:

Vi [i AJC] kände oss tillräckligt förtrogna med hans resa för att ha med honom tillsammans med mig i AJCs internetshow Advocacy Anywhere, hans första framträdande i ett judiskt program.

Rabbinen berömmer Cannon för att vara en unik personlighet:

Han är inte intresserad av ytlig konversation utan snarare av en andlig och intellektuell resa. Han håller inte med någon bara för att komma överens. Han behöver förstå och dra sina egna slutsatser. Även om han har starka åsikter, är Cannon villig att erkänna när han har haft fel. Dessa kvaliteter inger hopp om en process som leder oss till en bättre plats att vara på.

”Vi har inte råd att missa denna möjlighet”
Marans ser dock att behov av att förekomma kritik för sitt umgänge med Cannon från judar som har svårt att förlåta artistens tidigare uttalanden.
Till dessa svarar Marans:

Gottgörelse är en process, och vi menar att han har visar tillräckligt mycket trovärdighet för att kunna låta processen fortskrida.

Han betonar vidare att Cannon har många fans och kommenterar:

När Cannon ändrar uppfattning offentligt, eftersom han avprogrammerats på sina feluppfattningar och lärt sig sanningar – vilket han har – kommer lika många lära sig av honom och även de ändra uppfattning.

Ansvarstagande judiska ledare har inte lyxen att missa denna möjlighet. Om vi låter oss själva frysas in i en cancel culture som inte ger Cannon en chans att nå sitt folk, borde vi fördömas av det folk vi antas leda.

Vidare berättar rabbinen triumferande att Cannon på sociala medier nu har skrivit bokrecensioner av Bari Weiss ”Hur man bekämpar antisemitism” och Simon Wiesenthals ”Solrosen: om förlåtandets möjligheter och begränsningar”. Om detta skriver han:

Den positiva inverkan som Cannons undervisning har på hans ”följare” har kan inte överskattas.

Rabbinen drabbas av känslostormar och visar sin näsa för affärer
Ett kommentar av Cannon på Twitter väcker särskilt starka känslor hos rabbinen:

I min podd har jag använd ord och refererat till litteratur, som jag trodde var sanningsenlig, för att upplyfta min egen grupp. Istället visade sig det röra sig om hatfull propaganda och stereotypisk retorik som skadade en annan grupp. Jag beklagar detta djupt. Men nu kan vi tillsammans skriva ett nytt kapitel av läkande.

Marans kommenterar:

Det imponerar på mig att det här framförs att han nu vet att hans källor inte var ”sanningsenliga” och de facto ingenting annat än ”hatfull propaganda och stereotypisk retorik”. Det skrämmer mig då det visar på djupet i vår utmaning.

Känslostormarna som lärjungens tal väcker hos rabbinen leder honom till en reflektion över ”antisemitism” och ”rasism” i USA:

Antisemitism utnyttjas av ett fåtal för att förhöja den svarta gruppen på den judiska gruppens bekostnad. Det judiska folket presenteras som en syndabock som passar bra för att (felaktigt) förklara de utmaningar som afroamerikaner möter. Dessa antisemitiska tankefigurer hindrar oss alla från att adressera de verkliga källorna till raslig orättvisa i Amerika.

Rabbinen Marans visar avslutningsvis sin näsa för affärsmässiga överväganden:

Det finns ingen garanti för framgång, men investeringar i Cannon – och i andra kända som kanske olyckligtvis tänker som han gjorde – är väl värt risken.

  • Publicerad:
    2020-08-22 12:35