Stanna kvar i garderoben!

Det var inte länge sedan som homosexualitet och andra udda böjelser allmänt betraktades som de avvikelser de innebär. Homofilerna höll sig på sin kant och förstod att tolerera det omgivande samhällets syn på vad som är normalt och eftersträvansvärt. De stannade kvar i ”garderoben”, vred för persiennerna och förde en tyst tillvaro.

Utan att göra våld på allenarådande värderingar och grundmurade ideal. Den övriga befolkningen kunde ostört drömma om Romeo och Julia, om prinsen och prinsessan.

Den i mångas ögon fridfulla situationen skulle snart förändras. Kulturradikala element började mobilisera sina styrkor för att angripa vårt påstått förlegade synsätt. Vi bar på en kollektiv skuld för systematiska förföljelser och övergrepp på de sexuellt avvikande. Det var dags för bögarnas upprättelse. Plötsligt hade alltså sängkammarfrågan blivit en politisk fråga. Kulturradikalerna som huserade på våra universitet, inom politiken och journalistkåren gick på offensiv och blev lobbyister i namnet av de homosexuellas rättigheter. Bögarna var martyrer och utgjorde en modern motsvarighet till klasskampsivrarnas förtryckta proletärer. Det heteronoma samhället med kärnfamiljen som grund skulle krossas.

Homolobbyn har idag en kuslig makt där de dikterar villkoren på daghem, skola, högre utbildning, företag och övriga statliga institutioner. Barnen ska inte längre höra sagorna om prinsen och prinsessan. De uppmuntras att leka lekar där traditionella könsroller är de omvända. Skolan fostrar dem i en liknande anda med lärare som drillats med så kallad queerteori och genusvetenskap. Föråldrad kurslitteratur som inte innehåller dessa perspektiv blir bannlysta.

Homofilerna har krupit ut från sina tidigare mörka vrår och samlas i bejublade solskensparader, där den ena avarten avlöser den andra till allmän beskådan. Utan hänsyn till barn som passerar förbi eller folk som faktiskt finner bestämd avsmak. Inte bara mot deras udda böjelser utan även deras provocerande sexuella attribut på offentliga platser.

I Eskilstuna tilläts Springpride 2010 att bokstavligen ockupera staden under fyra dagar med etablissemangets helhjärtade stöd och beskydd. Svenska motståndsrörelsens aktivister samlades på en av dagarna i utkanten av staden och blev ivägkörda av polismakten trots att ingen incident förekom. Slutsatsen man kan dra av detta är att homorörelsen sist av allt är en protest mot makten utan tvärtom en avbild av densamma.

Vilka är det som tjänar på att omkullkasta det traditionella samhällets värdegrund, ideal och normer? Utan att låta överdrivet konspiratorisk kan man påstå att det inte är homofilernas intressen som är målet i sig. Det är homofilerna som utnyttjas som medel där målet är att krossa det traditionella och homogena Sverige. Precis som fallet är med massinvandringen.

Absurditeterna och vansinnigheterna blir hela tiden värre men det öppnar samtidigt möjligheten till en intressant tid. I en situation av kaoskrafters fria spel kan utvecklingen ta sig vägar där de verkliga makthavarna tappar greppet. Där vi en gång för alla kan göra upp med kärnan till allt detta onda.

Sprid artikeln på sociala medier!

Kommentarerna är efterhandsmodererade. Den som kommenterar är själv juridiskt ansvarig för innehållet i kommentaren. För att delta i diskussionen, läs våra regler här och skapa ett konto här.

Prenumerera
Meddela om
1 Kommentar
Äldst
Senaste Mest röstad
Inline Feedbacks
View all comments