I januari beslutade Sverigedemokraterna att de skulle flytta sitt partikansli till Kristianstad. Med anledning av detta så hölls under förra veckan en manifestation mot rasism i staden. För arrangemanget stod bland annat SSU och en öppet anarkistisk organisation.

Demonstranterna slöt upp på kvällen den 3 mars för att lyssna till tal av bland annat Andreas Kjellander, SSU:s distriktsordförande i Skåne. Omkring fyrtio personer deltog, hundra om man ska tro på det Bonnierägda Kristianstadsbladet. Hälften tycktes skämmas så mycket för sin närvaro att de maskerat sig från topp till tå. Förutom SSU så stod också Ung Vänster och en lokal anarkistisk organisation som arrangörer bakom manifestationen

Det är här någonstans det börjar finnas ett nyhetsvärde i det hela. Att fyrtio osäkra ungdomar manifesterar mot Sverigedemokraterna är tämligen ointressant. Att däremot SSU, ungdomsförbund till riksdagens näst största parti, väljer att arrangera charaden tillsammans med individer som tror på revolution och ett lag- och ledarlöst samhälle, det är väldigt spännande.

Hur hade etablissemanget resonerat om situationen varit annorlunda? Om exempelvis MUF, SDU och Svenska motståndsrörelsen hade arrangerat en gemensam manifestation, vad hade hänt då? Givetvis finns det inte en chans att vi nationalsocialister skulle liera oss med folkförrädare. Detta skulle aldrig inträffa men om man ändå tillåter sig att spekulera i det omöjliga, vad skulle egentligen hända?

Tillåt mig gissa. Ska vi anta en snäll version om vad som skulle inträffa så är det följande:
Media över hela landet skulle fylla förstasidor på sina tidningar. Samtliga tevekanaler skulle sända extrainsatta nyhetsinslag. Fredrik Reinfeldt och Jimmie Åkesson skulle bägge gå ut med offentliga ursäkter och avståndstaganden. Samtliga personer involverade i lokalavdelningarna i både MUF och SDU hade blivit kollektivt uteslutna. Den politiska vänstern skulle älta historien till domedagen och återkommande belysa händelsen för att skandalisera Moderaterna i valrörelser hundra år framöver.

Åter till verkligheten. Nu var det frågan om anarkister och demonstrationen handlade om det magiska begreppet rasism. Då lyser de offentliga skandalerna med sin frånvaro. När det handlar om mobilisering mot rasism så råder en pinsam tystnad om vilka grupper SSU frotterar med. Ingen tycks bry sig. Arga insändare i lokaltidningen finns inte att läsa, sannolikt råder det censur i ämnet.

Som vanligt tycks den våldsamma extremvänstern besitta diplomatisk immunitet. De kan göra vad de vill och ändå accepteras. För i kampen mot ”rasismen” så är allt tillåtet. Både media, myndigheter och polis tittar bort.

Nationellt Motstånd har försökt kontakta Andreas Kjellander från SSU för en kommentar men har ej lyckats nå honom.


  • Publicerad:
    2011-03-10 00:00