Den smög sig på oss, tyst och näst intill obemärkt. I små portioner serverades den oss så att ingen reflekterade över resultatet som ofrånkomligen skulle bli verklighet. En eloge till våra fiender för deras sublima och illistiga sätt att ockupera vårt land på, och som en tjuv om natten skapa det ”mångkulturella” samhället.
I det forna Sovjet slängde man folket direkt i det kokande vattnet. Revolutionen var påtaglig och den nya ordningen kom att stå i direkt konflikt med befolkningen. Det blev en evig oroshärd som till sist inte gick att hålla ihop. I Sverige och Europa värmer man sakta upp vattnet så att vi hela tiden vänjs vid mer och mer absurditeter för att till sist bli kokta utan att ens inse det. Stegvis höjs temperaturen.
Det började med arbetskraftsinvandringen – nödvändig var den sa de. Integration var sedan hjärtefrågan för systemet, de ”nya svenskarna” skulle assimileras i samhället och bli som oss. Nu blev det inte så; det kunde aldrig ha lyckats eftersom naturlagarna säger att två eller flera främmande raser inte kan befolka samma territorium under fredliga förhållanden. Ett historiskt exempel är Rom, två nutida är det forna Jugoslavien och det nu sönderfallande USA. Sverige, Norden och Europa kommer att följa exakt samma mönster. Har du tänkt på hur ihåligt pratet om integration låter idag? Vi vet alla att det inte finns några som vill vara med om det – utom några förvirrade främlingar och liberala svenskar som är hopplöst förlorade till den nya världsordningens slagord; en enad värld – en enda ras!
Vi vanliga människor vill inte integrera, vi vill vara med våra egna! Vi vill inte behöva lyssna på främlingars skrikande röster när vi åker till jobbet på morgonen; vi vill inte läsa de politiskt korrekta krönikorna i Metro och andra blaskor där den vedervärdiga ”förortssvenskan” används som ett led i fiendens kulturförstöring; vi vill inte se reklam på tågen där vi inte ens förstår språket. Vi vill inte ha en gatubild där vart annat ansikte är oss främmande. Vi vill inte ha ett mångkulturellt samhälle – vi vill inte ha främlingarna här! Visst, en hädisk tanke idag, men en som delas av de flesta. Nu försöker däremot massmedia och systemets propagandister få oss att tro att det mångkulturella systemet är bra och vackert; de vill få oss att tro att de som säger motsatsen (och bevisar den) är ”hatare” och ”nazister” och så vidare in absurdum. De vill få oss att tro att vi är en minoritet. Men det är precis tvärt om! Systemet har genom sitt utbildningsväsende, sin massmedia och sin propaganda skapat ett socialt ramverk för vad som är accepterade åsikter och vad som inte är det. Systemet håller sitt yttre tryck och är själva bindemedlet som ramen hålls ihop av.
Medborgarna å sin sida fyller den viktiga funktionen att bevaka varandra. Den som bryter flockbeteendet och tar steget utanför ramen utlämnas att stå ensam, eller tillsammans med ett fåtal likasinnade. Om de har rätt eller fel spelar ingen roll eftersom de gått emot de åsikter som är tillåtna och accepterade, fastslagna av ramverket. De som fortfarande befinner sig inom det tillåtna området ser de andras utanförskap och de negativa aspekter som kommer av att gå emot Staten, sedan ser de på alla andra – deras sociala och yrkesmässiga liv och gemenskap för att sedan dra slutsatsen att de visserligen delar de åsikter som de utanför ramverket hyser, men eftersom det till synes är en liten minoritet som får utstå många prövningar, är det lika bra att hålla sina kätterska tankar för sig själv. Problemet är att även deras kollegor, vänner och bekanta tänker likadant. Jag själv har varit med om följande (och andra kamrater vittnar om det): man kommer till en arbetsplats där nationella diskussioner aldrig tas upp. En annan som är öppen med sitt patriotiska engagemang blir efterhand indragen i öga-mot-öga diskussioner med en del kollegor som håller med om ens åsikter. De är glada att för en gångs skulle få tillfälle att tala fritt utan att oroa sig för att hamna utanför ramen. Men dessa kollegor skulle inte komma på tanken att tala med någon annan på företaget, eftersom de tror de är ensamma. Alltså går det kanske omkring fyra-fem personer med nationella åsikter som aldrig låter det bli känt för varandra. Denna sociala självcensur är det enskilt viktigaste vapen systemet förfogar över för att förhindra att den patriotiska gnistan flammar upp.
Därför finns vi, Svenska motståndsrörelsen, för att visa att motståndet är utbrett, för att visa att det finns ett alternativ till att stillatigande acceptera förnedringen. Det hela är ganska enkelt faktiskt; om alla fåren i hagen bestämmer sig för att bryta sig ut så kommer de att lyckas! Om alla nationellt sinnade svenskar sliter av munkavlen och säger vad de tycker, så slutar det med att majoriteten står utanför ramverket. Alltså skapar vi då en ny referenspunkt – en nationell sådan. Då kan mångkultursförespråkarna känna sig utanför och utstötta istället. Du behöver inte acceptera reklam som riktar sig till några främlingar – riv ner den och elda upp den tillsammans med Metro och Aftonbladet. Du kan vända politikerna ryggen och tänka själv. Du kan välja att ignorera de smädelser som systemets lakejer kastar efter oss fritänkare. Svenska motståndsrörelsen kallas för ”nazister”, ”rasister”, ”våldsromantiker”, ”terrorister” och så vidare av systemets ordsmeder. Vi är ”dårar”, ”stollar” och ”psykopater” med mera. Tror du på detta eller är du villig att själv skapa dig en bild. Döm själv för guds skull, låt inte massmedia eller etablissemanget fatta beslut åt dig. Svenska motståndsrörelsens aktivister bryr sig inte om vad de kallas för, för vi VET vilka vi är och vad vi står för. Vi går inte i svaromål med systemet, däremot berättar vi gärna för Dig vad vi tror på och vad vi kämpar för. Varför inte höra av dig till oss, vi är nog mer lika än du tror. Väl mött!
Artikeln tidigare publicerat i Nationellt Motstånd nr. 9
Hoppa till huvudinnehåll
