KULTUR. Gästskribenten Saga Lind skriver om två konstnärer som var med och formade den folkliga kulturen i Tyskland under tiden före det nationalsocialistiska maktövertagandet.

Nu vill jag ta med er till en tysk bildvärld från 1900-talets tidigaste decennier. Sedan tonåren har jag samlat på konstvykort och andra trycksaker producerade under 1900–1920-talen med bilder av konstnärerna Ludwig Fahrenkrog (1867–1952) och Hugo Höppener, även kallad Fidus (1868–1948).

I den här artikeln vill jag rikta ljuset mot motiven och formspråket i deras bilder. Ett fokus kommer att vara på solen. För dessa var konstnärer som strävade efter att skapa en värld för en solens människa där Germanias individer möts i en ljusets gemenskap.

Ja, i deras bildvärldar är överhuvudtaget en längtan efter ett liv i ökad samklang med naturens riken och dess cykler central. Ett annat tema hos Fahrenkrog och Fidus var förbundet mellan man och kvinna. I artikeln kommer jag visa er några bilder tryckta på 1910–1920-talen som illustrerar dessa teman, och de är alla ur min privata samling. Men det är inte enbart de teman som förmedlas i deras bildkonst som gör dem intressanta; det vackra formspråket med böljande slingor i jugendstil talar till min längtan efter något enhetligt och harmoniskt. Jugendstilen präglas av en tydlig, sirlig, böljande linjeföring och brukar te sig organisk och vegetativ.

Ett annat kännetecken är att den ofta, i varierande grad, präglas av symmetri. Både Fahrenkrog och Fidus var jugendstilen trogna under hela sina liv, även efter att dess stora blomstringstid var över omkring år 1910. Nämnas kan att termen jugendstil är tysk; på kontinenten är benämningen Art Nouveau vanlig medan vi i Sverige ofta säger jugend.

BILD: Lichtgebet, Fidus.

Fidus mest ikoniska bild heter Lichtgebet. En bön till ljuset. En naken människa sträcker upp sina armar och hälsar solen. Det är en bild som trycktes i stora upplagor och som fanns i många hem. Den som t.ex. idag besöker Strand, det hem vid Vättern där den svenska författaren och reformpedagogen Ellen Key (1849–1926) levde, kommer se Lichtgebet hänga på väggen.

I denna bild är det tal om en adoration av solen; om en soldyrkan och en längtan efter att förena sig med denna livgivande himlakropp. Ludwig Fahrenkrogs mest berömda bild heter Die heilige Stunde. Den heliga timmen. Människornas dyrkan av solen är här av en mycket intensiv karaktär. En man ligger på marken och tycks i det närmaste vilja utplåna sig själv i sin längtan efter förening med vår sol. Män, kvinnor och barn möter här solen tillsammans i en folkets och familjens gemenskap.

BILD: Die heilige Stunde, Ludwig Fahrenkrog.

Bilderna förmedlar att nutidsmänniskan ur vissa aspekter bör närma sig tidigare levnadssätt. Människan har ju genom århundradena i hög grad varit självförsörjande och då har det cykliska året med jordens gång runt solen varit av central betydelse.

Jag tänker att det inte är en slump att bilder som dessa tillkom och fick stor spridning just vid den här tiden. Den industriella revolutionen hade ägt rum och ett naturnära leverne tedde sig för många alltmer avlägset. Med detta väcktes en längtan tillbaka till något äldre, till något som uppfattades som mer naturnära.

I tanken om en adoration av solen fanns också en idé om att det germanska folket skulle gå samman och mötas kring vad som sågs som en gammal, sant germansk tradition; den att leva i samklang med solen.

Under 1900-talets första decennier i Tyskland fanns det också grupperingar där människor tillsammans möttes för att just hylla och dyrka solen. Det dansades i ring och kvinnor och män sträckte upp sina armar i solhälsningar. Här vill jag dra en tråd till en skrift från Tredje riket av Hans Weitzel med titeln Die Gestaltung der Feste in Jahres- und Lebenslauf, utgiven år 1935. Den var tänkt att inspirera SS-familjerna till ett firande utifrån solens gång under året. I skriften beskrivs hur högtider kan struktureras upp efter solens rörelse och dess död och pånyttfödelse.

Här förklaras också varför det germanska folket, enligt Weitzel, kan betraktas som ett solens folk. Inflikas kan att i Radio Nordfront Direkt #103 berättade Simon Holmqvist om denna skrift, som han i skrivandets stund arbetar med att översätta till svenska. Jag skulle vilja säga att Fidus och Fahrenkrogs bildvärldar utgjorde en mylla, en jordmån, för en skrift som denna.

I både Lichtgebet och Die heilige Stunde är individerna nakna. I Tyskland fanns under 1900-talets början en myllrande flora av alternativa rörelser, där bland annat nudismen ingick. Många förknippar nog idag nudism med dekadens och hippiekultur. Men dessa människor drevs inte av några sådana tankar, utan valde nakenheten eftersom de tänkte att detta skulle föra dem närmare naturen.

Troligtvis var det också ett sätt att göra uppror mot en kristen kultur man såg som förtryckande och skambeläggande av den nakna kroppen, till förmån för vad man ansåg vara en mer urgermansk och avslappnad inställning till densamma.

Nakenheten i de här två bilderna tror jag bör ses som uttryck för att dessa konstnärer ville skildra, och även fostra, en människa som står närmare naturen och det naturgivna.

I linje med idéerna om solen och det germanska folket, så gjorde Fidus även mängder av teckningar av tempel; ”ljustempel” där människor i Germania skulle kunna mötas och känna en anklang med solen, ljuset och varandra. Hans tanke var att dessa tempelbyggnader skulle uppföras i verkligheten. Detta har dock aldrig skett.

Nedan ser ni en teckning av ett sådant tempel. I Fahrenkrogs bildvärld har solguden Balder en viktig ställning. En slutsats kan också dras att antimaterialismen är stark hos Fidus och Fahrenkrog. Det är ett förandligat liv i samklang med solen, naturen och folket som står i fokus.

BILD: Ljustempel, Fidus.

BILD: Man och kvinna i ett tempel, Fidus.

I en teckning av Fidus på ett vykort ur min samling ser vi en man och en kvinna stå tillsammans i en tempelliknande byggnad. Han håller sin hand något beskyddande över hennes medan han i sin andra hand håller i ett svärd.

Jag tänker att det är av betydelse att de möts i ett tempel; att Fidus ville visa att förbundet mellan de två är som ett heligt förbund.

Runt tempelrummet syns ett dekorativt lövverk i jugendstil. Naturens former var visserligen den största inspirationskällan för de konstnärer, konsthantverkare och arkitekter som skapade ornament i jugendstilen; lövverket i Fidus bild är med andra ord ett tidens tecken. Men detta till trots tänker jag ändå att det inte är utan symbolisk betydelse att Fidus valt att rama in tempelbilden med löv. Det växtformade förstärker intrycket att det förbund som ingåtts är i samklang med naturen.

Hela bilden är även, i mycket utpräglad jugendstil-anda, väldigt symmetriskt och balanserat uppbyggd vilket förstärker känslan av harmoni mellan de två individerna.

BILD: Teckning med koppling till Wandervogelrörelsen, Fidus.

Vid sidan om Lichtgebet, så är Fidus mest ikoniska bild den av en kvinna och en man som, inramade i en dekorativ cirkel, håller om varandra medan en svala ses flyga i bakgrunden. De befinner sig i naturen, i ett lite böljande landskap.

Detta kom att bli den tyska Wandervogelrörelsens stora bild och Fidus brukar ofta ses som denna rörelses främsta konstnär.

Wandervogelrörelsen var en rörelse i Tyskland där unga människor under 1900-talets första decennier tillsammans begav sig ut på vandringar i naturen för att stärka sin fysik och upptäcka sitt fadersland. Rörelsen kan ses som karaktärsdanande, där ett centralt fokus låg på att komma närmare naturen och hemlandet.

Även gemenskapen unga människor emellan var något som rörelsen ville bygga upp. Det campades, gjordes upp lägereldar, spelades gitarr och simmades. Wandervogelrörelsen kom senare att inkorporeras i Hitlerjugend. Även här kan vi med andra ord tala om en mylla och jordgrund för vissa delar av tredje riket att växa fram ur.

Både Fahrenkrog och Fidus konstnärskap brukar beskrivas som völkische. De vände sig till det germanska folket och de skildrade en gemenskap mellan människor; en gemenskap som de ansåg vara av essentialistisk karaktär.

Fidus var en andlig sökare och eklektiker som rörde sig inom ett stort spektrum av det tidiga 1900-talets alternativrörelser; han gjorde t.ex. en bild för en vegetarisk restaurang och han var inte minst den (mycket österländskt färgade) teosofiska rörelsens stora illustratör i Tyskland. Han var även anhängare till Rudolf Steiners antroposofi, ett andligt system som kan beskrivas som en kristen esoterik.

Fidus var med andra ord oerhört brokig och svårfångad, även om jag skulle säga att mycket i hans produktion är väldigt utpräglat völkische; de teman jag beskrivit i artikeln är väldigt talande för hans konstnärskap i stort.

I en bild ser vi också en man göra en segerhälsning och i en annan bild ser vi textat ”Germania´s Blut!”.

Fidus var anhängare till nationalsocialismen i vilken han såg en möjlighet för hans visioner att kunna förverkligas. Han upplevde även att nationalsocialismen var lösningen på de problem Tyskland drabbats av efter förlusten i första världskriget.

Under Tredje riket hade dock regeringen till en början problem med Fidus och år 1937 fick han arbetsförbud och det blev samtidigt förbjudet att handla med hans konst. Men 1943 gav man Fidus upprättelse, då han utsågs till hedersprofessor.

Inom ramen för Ludwig Fahrenkrogs konstnärskap ryms såväl bilder av Shiva som av Lucifer; inom de tyska alternativrörelserna under de första decennierna på 1900-talet florerade en andlig synkretism. Detta till trots var Fahrenkrog mycket starkt knuten till grupperingar som var uttalat völkische; ja han kan i det närmaste beskrivas som en av nyckelfigurerna på den scenen.

Avslutningsvis vill jag visa er Fahrenkrogs omslagsbild till hans skrift Die Germanische Glaubens Gemeinschaft (1920), en programförklaring för en völkische gruppering med samma namn. I teckningen skildras manligt kamratskap, lojalitet och styrka.

Samtidigt är bilden också sirligt, harmoniskt och elegant uppbyggd i jugendstil; männen befinner sig i perfekt symmetri med varandra mot en ornamental bakgrund av ekollon och blad.

Bild: Omslag till skrift från Die Germanische Glaubens Gemeinschaft, Ludwig Fahrenkrog. Tyvärr kan inte Nordfront visa hela konstverket med tanke på censurmyndigheten JK.

/Saga Lind

Källor:
Ehrdardt, Ingrid & Reynolds, Simon: Själens rike. Tysk symbolism 1870-1920 (Prestel Verlag), 2000
Frecot, Janos & Geist, Johann Friedrich & Kerbs, Diethart: Fidus 1868-1948. Zur ästhetischen Praxis burgerlicher Fluchtbewegungen (Rogner & Bernhard), 1994 (1972)
Söderberg, Fredrik: Åter till naturen i Tyskland (Edda), 2015
Fidus (1868-1948 )A German Artist from Theosophy to Nazism
Celebrations in the Life of the SS Family


  • Publicerad:
    2019-04-05 09:00