Socialdemokraterna lovar öka invandringen

INRIKES. Den nya regeringen som blev klar igår lovar att kraftigt öka massinvandringen till Sverige. Detta samtidigt som polisen under 2018 endast klarade att verkställa 14 000 avvisningar, jämfört med 12 000 migranter med utvisningsbeslut som gått under jorden. Detta innebär att Sverige nu kommer att få ett illegalt parallellsamhälle.

Sverige har under de senaste årtiondena haft en många hundra procent större invandring än sina grannländer. De tre senaste åren har invandringen dessutom skjutit i höjden, vilket fått kritiker att tala om ”totalinvandring” istället för ”massinvandring”.

Migrationsverket gav å Socialdemokraternas vägnar ut 132 696 uppehållstillstånd förra året, 135 529 uppehållstillstånd år 2017 och 151 031 uppehållstillstånd 2016. Detta är rekord för Sverige, och kan jämföras med många grannländer som delar ut ett hundratal uppehållstillstånd varje år, till riktiga flyktingar.

Den nya S+MP regeringen lovar nu att med hjälp av stödpartierna C+L kraftigt öka invandringen till Sverige. Bland annat tas de restriktioner bort gällande anhöriginvandring och familjeåterförening som infördes efter systemkollapsen 2015. Anhöriginvandrare utgör en stor del av de som i vardagligt tal kallas ”flyktingar”.

Exempelvis har många av de uzbeker som befinner sig i Sverige kommit som anhöriginvandrare, till riktiga flyktingar som tvingats fly eftersom ”islamofobiska” myndigheter i hemlandet anklagar dem för samröre med islamistisk terrorism.

”Vi har varit naiva!” har blivit Socialdemokraternas standardförklaring, alltifrån migrationspolitiken, till terrorismen i Sverige och finansmaffians pensionsbedrägerier. Nu ska man bli naiv en gång till, har man tänkt. Då är det på sin plats att påminna om vad Göteborgspostens Alice Teodorescu skrivit om saken i en ledare:

Kära politiker, ni har inte varit naiva. Ni har varit fega, inkompetenta och ansvarslösa.

Miljöpartiet och Liberalerna på väg ut ur Riksdagen
Talande för väljarnas syn på den urspårade migrationspolitiken är att två av de fyra partierna i regeringssamarbetet skulle kastas ut ur riksdagen om ett extra val hade hållits idag. I en ny opinionsundersökning från SVT/Novus får Miljöpartiet bara 3,9 procent av väljarsympatierna och Liberalerna får bara 3,4 procent.

Inte av en slump är det just dessa två extremistiska minipartier som är mest hatiska mot Sverigedemokraterna. Istället för att måna om Sverige präglas Miljöpartiet av politiker med starka kopplingar till islamism, medan Liberalerna å sin sida alltid varit öppet sionistiska och Israels parti i Sverige.

Dessa förhållanden skapar en naturlig rivalitet mellan dessa partier och Sverigedemokraterna, som förutom svensk nationalism står för samma högersionism som Israels nuvarande starke man Benjamin Netanyahu företräder.

Liberalernas låga popularitet kan därför även ses som ett resultat av minskat utländskt stöd, i takt med att Sverigedemokraterna håller på att ersätta Liberalerna som Israels parti i Sverige. Liberalerna står för en reformjudisk vänstersionism som alltmer kommit att uppgå i internationalistisk vänsterglobalism, vars företrädare i form av exempelvis finansmannen George Soros numera ses som ett nationellt hot av Israels högersionister.

Ursprungligen publicerat på Fjällsjö Nyheter.

Dela artikeln på sociala medier:

Kommentarerna är efterhandsmodererade. Den som kommenterar är själv juridiskt ansvarig för innehållet i kommentaren. För att delta i diskussionen, läs våra regler här och läs våran guide för att skapa ett konto här.

2
Lämna en kommentar

Please Login to comment
2 Comment threads
0 Thread replies
0 Followers
 
Most reacted comment
Hottest comment thread
2 Comment authors
Caesar-AureliusKlaus Recent comment authors
  Subscribe  
Senaste Äldst Mest röstad
Meddela om
Klaus
Medlem

Socialdemokrater är inte äkta svenskar, de är cyniska rasistiska främlingar, många är dessutom svartsjuka. De har det bra i Sverige men de vill ha det sämmre med afrikaner och muslimer. Huvudsaken är hårfärg och hudfärg.

Caesar-Aurelius
Medlem

Om ett folk förs mot sin undergång med de medel som tillkommer regeringsmakten, då är uppror inte bara en rättighet, utan en plikt för varje medlem av ett sådant folk.

Men frågan när ett dylikt fall är för handen, avgörs inte genom teoretiska avhandlingar utan genom våldet och – dess framgång.

Min kamp.