Social tillit

SAMHÄLLE. Mikael Karlsson skriver här om social tillit och menar att detta begrepp som har stor betydelse för hur ett samhälle ser ut också hör ihop med ras.

samarbete

Den tillit som människor känner för varandra inom en given grupp är en avgörande faktor för den levnadsmiljö som gruppen kommer att skapa. Samhällen som har hög social tillit kännetecknas av att människor litar på varandra oberoende av släkt- och vänskapsband och har förtroende för allmänna institutioner, exempelvis rättsväsendet. De nordiska länderna har ständigt utmärkt sig genom mycket hög social tillit. De flesta läsare kan säkerligen känna igen sig i att en äldre person berättar att de aldrig låste dörren när de åkte hemifrån – förr i tiden.

En hög social tillit innebär inte att samhället kännetecknas av många nära personliga kontakter. I stället kan det sägas att man förutsätter, utan att ha träffat en given person innan, att denne agerar enligt vissa normer och sociala regler. Man utsätter inte andra för brott, man ljuger och bedrar inte, man agerar inte egenmäktigt mot andra oavsett grupptillhörighet. Det ingår ofta föreställningar om att man hjälper människor i nöd förutsättningslöst. Samma beteende förväntas av allmänna institutioner, man ska exempelvis inte behöva känna handläggaren på Försäkringskassan för att få den lagstadgade ersättningen man ansöker om.

Låg social tillit kännetecknas av misstro mot människor och institutioner. I ett land där det råder låg social tillit litar man inte på människor som man inte har personliga kopplingar till. Vid mycket låg tillit kan man prata om klansamhällen där endast släktband kan garantera ett ömsesidigt förtroende. I sådana samhällen behandlas den grupp som för närvarande har makten betydligt bättre av allmänna institutioner än andra grupper, som ofta diskrimineras.

I rapporten Race and Trust av Sandra Susan Smith vid Berkeleys universitet görs ett försök att analysera den omfattande forskning som finns på området social tillit och ras. Vissa siffror kan vara på sin plats för att illustrera skillnader som finns. Generellt sett uppvisar minoriteter i USA mindre social tillit än vita, och den största skillnaden finns mellan vita och svarta. I en studie från 1997 svarade 51% av vita att folk generellt är opålitliga medan 81% av svarta gav samma svar. Svarta tenderade också i mycket högre grad än vita att anse folk vara orättvisa och ohjälpsamma. I en studie från 2007 ansåg man att 41% av vita svarat på ett sätt som placerar dem i gruppen med hög tillit, medan endast 20% av svarta och 12% av latinamerikaner tillhörde densamma. Intressant kan vara att studien från 1997 som hänvisas till ovan noterade att folk som kan spåra sitt ursprung till Skandinavien eller Storbritannien sedan flera generationer tillbaka visade minst social misstro.

Som brukligt är hänvisas gruppskillnader i första hand till socioekonomiska faktorer. Detta har dock inte kunnat förklara skillnaden i social tillit mellan svarta och vita enligt Smith. Den sociala tilliten bland de rikaste svarta visade sig vara lika stor som bland de fattigaste vita. Härefter snurrar Smith in sig i resonemang om segregation, diskriminering och orättvisa. Det finns dock betydligt enklare förklaringar baserade på allmänt känd fakta.

För det första kännetecknas Afrika och stora delar av Sydamerika av generellt låg social tillit. Korruption, brottslighet och rena klansamhällen är vanligt förekommande. I exempelvis Sydafrika där vita är en förtryckt minoritet råder det alltjämt låg social tillit svarta emellan samt låg social tillit mellan grupper av svarta, tidvis ren fientlighet. Ett mönster är lätt att urskilja på global nivå även om förhållanden i de aktuella mätområdena givetvis spelar in.

kenya 2

Vidare har låg social tillit även en koppling till etnocentrism. Dr. Kevin MacDonald har övertygande visat den biologiska grunden för individualism och altruism bland vita, framför allt från Norden stammande folk. Nordens folks evolutionära bakgrund kännetecknas av grupper av jägare-samlare som, i kamp mot naturens hårda villkor, accepterade som medlemmar i gruppen de som följde gruppens normer och kunde bidra till gruppens överlevnad. Detta innebär en i grunden inkluderande inställning till människor och ett objektivt bedömningssytem som tar liten eller ingen hänsyn till släktband. Det genetiska arvet från dessa jägare-samlare är speciellt framträdande i Norden, som inte i någon större utsträckning historiskt koloniserades av jordbrukare från medelhavsregionen. Till detta hör även att Norden var lågbefolkat relativt till andra bebodda områden.

Där klimatet varit mer fördelaktigt och befolkningen varit betydligt större har konkurrens med andra grupper varit normen, Mellanöstern är typexemplet på detta. Att bedöma individer efter förtjänst och inrätta en objektiv och universell rättvisa är i det fallet kontraproduktivt. Utvecklingen har favoriserat etnocentrism, grupptillhörighet baserat på släktband samt en moral för ingruppen och en annan gentemot utomstående. Detta väl kända samband går utmärkt att väva in i analyser om social tillit inom och mellan grupper om man resonerar från ett evolutionärt perspektiv.

Hög social tillit är absolut nödvändig för att skapa samhällen av den typ som kännetecknar Europa. Social tillit kan sägas ha sitt ursprung i både biologiska och kulturella faktorer. Huruvida barn blir uppfostrade till att lita på andra och tidiga upplevelser av olika grader av tillit ska givetvis inte underskattas. Likaså är upplevelsen av ekonomisk rättvisa av vikt men där bör sägas att USA, som varande ett land med stora klasskillnader, ändå generellt ligger bra till i mätningar av social tillit.

Den sociala tilliten möjliggör skapandet och upprätthållandet av rättvisa, objektiva institutioner. Synen på staten och beskattning i länder med hög social tillit är generellt positiv, i den bemärkelsen att man uppfattar att allmänna medel används till det allmännas bästa, medan skatt i länder med låg social tillit förknippas med stöld och att en grupp skor sig på en annans bekostnad. Hög social tillit möjliggör stora medborgerliga friheter, små ingrepp i form av lagar och polisväsende och ett smidigt fungerande samhälle där människor kan ägna sig åt materiella och kulturella framsteg i stället för att vara på sin vakt mot sina grannar. Den uppenbara risken i en situation där det råder radikalt olika nivåer av social tillit bland grupper som finns i samma område är dock att de individualistiska, objektiva högtillitsgrupperna konkurreras ut av de kollektivistiska lågtillitsgrupperna.

Dela artikeln på sociala medier:

Taggat med:

Kommentarerna är efterhandsmodererade. Den som kommenterar är själv juridiskt ansvarig för innehållet i kommentaren. För att delta i diskussionen, läs våra regler här och läs våran guide för att skapa ett konto här.

Lämna en kommentar

Please Login to comment
  Subscribe  
Meddela om