SAMHÄLLE. Mikael Karlsson skriver om social signalering och hur man i dagens samhälle signalerar status genom att vara ”god människa”. Medvetenhet och alternativ kan dock förta effekten av substanslös signalering.

Ett sedan länge observerbart beteende inom grupper av människor är behovet av att signalera sin status. Denna status har flera komponenter, av vilka vissa är mer uppenbara än andra. Som exempel på uppenbara statussignaler kan nämnas exklusiva produkter, så som kläder, bilar och smycken som signalerar god smak och stora ekonomiska resurser. Avsikten med sådana yttre attribut är, i alla fall delvis, att signalera en hög status inom gruppen.

Hög status hänger i sin tur samman med möjligheten att attrahera fler och bättre partners, att skapa sociala kontakter med andra högstatuspersoner och att influera andra personer till att få en generellt bättre uppfattning om en själv. Kostnaden för denna typ av statussignalering är även denna uppenbar, då en skräddarsydd kostym är ansenligt mycket dyrare än ett par jeans och en tröja trots att de generellt kan anses fylla samma funktion. Utan kostymens värde ur signalsynpukt skulle den te sig irrationell.

Social signalering är inget modernt koncept. Wikipedia sammanfattar resultatet av studier som gjorts på ämnet. Kortfattat kan sägas att i primitiva jägar- och samlargrupper finns det män som ägnar sig åt att jaga stora bytesdjur trots att andra metoder för att söka föda ger fler kalorier för samma arbetsinsats. Dessa män delar sedan på bytet med gruppen, trots att de inte kan räkna med att tjänsten ska gengäldas.

socialsignalering2

Återigen verkar det ur en evolutionär synpunkt irrationellt om man inte betraktar signaleringsvärdet. Män som ägnar sig åt riskfylld jakt visar upp egenskaper som signalerar hög status, och det visar sig att de som imponerar på gruppen på detta sätt har bättre tillgång till partners och bygger värdefulla sociala nätverk. Vi kan alltså konstatera att även under väldigt primitiva förhållanden fyller social signalering en funktion, den är således inte en produkt av konsumtionssamhället.

Med denna grundläggande förståelse går det att sluta sig till att statussignalering har en lång historia som en evolutionärt fördelaktig strategi. Vi kan också konstatera att signalering har medfört risker eller kostnader historiskt sett. Värdet av en signal är proportionellt till hur svår den är att sända, eller med andra ord, hur få som faktiskt vågar och kan klara av uppgiften som krävs. Som Wikipedia skriver, ”A male who takes a physical risk is sending the message that he has enough strength and skill to survive extremely dangerous activities.”

Nya metoder för att signalera status har uppstått i och med framväxten av social media. Facebook, Twitter och dylika plattformar har öppnat för möjligheten att signalera helt utan risk. Ett aktuellt exempel är när nätbutiken Nordicwear lade ut en bild på sin Facebooksida som föreställde en man och en kvinna hållade ett paraply över två barn. Ovanifrån regnade prideflaggans färger ner, men barnen beskyddades av paraplyet. Protesterna lät inte vänta på sig.

socialsignalering1

En del allvarliga hot riktades mot upphovsmännen, men dessa utgjorde en minoritet av bildens kommentarer. Den absoluta majoriteten handlade i stället om att ta avstånd från budskapet från ett moraliskt perspektiv. Yttranden som är negativa till HBTQ-rörelsen upplevs som brott mot de gällande normerna och är alltså en legitim måltavla för fördömanden. Detta ger möjligheten att signalera status till vänner och bekanta, och i en vidare krets, alla människor som kan tänkas läsa kommentarerna. Personer som inte sällan använt funktionen för att skapa en pridefärgad version av sin presentationsbild började intensivt signalera sin status som goda människor, trogna gruppmedlemar och lojala med gruppens ideologi genom att fördöma Nordicwear.

Avsikten är lätt att genomskåda. Det har sedan länge varit känd bland nationella att många människor främst utgör en opposition mot nationalism och etnocentrism för att de vill visa upp sig som ”goda människor”, trogna anhängare av den av etablissemanget godkända värdegrunden. I de fall en argumentation med dessa människor faktiskt uppstår är det inte speciellt svårt att få dem att förstå resonemang utifrån det egna folkets intressen, men dessa konstuktiva diskussioner kan sällan uppstå under omständigheter då dessa personer riskerar att tappa status.

Vi kan konstatera att i de fall en människa faktiskt vill engagera sig för HBTQ-rättigheter så finns det annat att göra än att markera mot Nordicwear på Facebook. Wikipedia listar exempelvis ett stort antal länder där homosexualitet straffas med fängelse – i vissa fall förekommer dödsstraff. Man kan fråga sig ifall personer som fördömer Nordicwear men inte engagerar sig för homorättigheter i Sudan är rasister? Något polemiskt kan sägas att de sudanska bögarnas liv uppenbarligen är mindre värda än de svenska bögarnas känslor inför en bild på internet.

Svenskar stödjer generellt också yttrandefrihet och åsiktsfrihet, även om man kan tro annat när den organiserade vänstern ges utrymme på gatan och i media. Ett ärligt samtal med vem som helst av dem som fördömt Nordicwear skulle troligen resultera i att man inte finner något av substans bakom beslutet, förutom en vag obehagskänsla. Det som motiverar beslutet är ett behov av att signalera sin status som ”god människa”, och sociala medier har gett tillgång til en större publik än någonsin tidigare, samtidigt som risken minimerats. Det kostar idag ingenting att gilla en statusuppdatering eller skriva en kommentar.

Medventenheten om hur tom och meningslös sådan signalering är kommer dock att förta dess effekt, eller i alla fall minska den berörda gruppen till den absolut indoktrinerade kulturmarxistiska fårskocken. Den typen av signalering som genom mänsklighetens historisa visat sig effektiv kommer dock fortsätta vara det, kanske i ännu högre grad då vår livsstil blivit allt mer bekväm och befriad från risker. Tankarna går till när aktivister från Näste 1 fäste en fana i toppen på en lyftkran. Jag uppmuntrar alla till att reflektera över vilka signaler det sänder jämfört med en pridefärgad presentationsbild på Facebook.


  • Publicerad:
    2015-07-31 23:30