Slaget vid Wallhof

Dagens datum 7 januari: Gustav II Adolf vinner en förkrossande seger mot en polsk armé vid byn Wallhof i Livland.

Gustav_II_Adolf_of_Sweden

När Gustav II Adolf vid sjutton års ålder blev svensk kung, år 1611, var det inte bara tronen han ärvde efter sin far Karl IX. Vid Gustavs trontillträde låg Sverige formellt i krig med Polen, Danmark och Ryssland. När Gustav hade avklarat krigen med Danmark och Ryssland var tiden inne att göra upp med kusinen, kung Sigismund av Polen.

Gustav II Adolf hade under sina första 10 år som kung utvecklat den svenska armén ordentligt. Han hade skapat indelningsverket och landskapsregementen, han hade även utvecklat den svenska stridstekniken för alla vapenslag. Kungen anlände till Estland sommaren 1621, och tågade därefter snabbt mot Livland. Kungen började med att erövra staden Riga, som intogs i september 1621. De följande åren erövrades sakta men säkert stora delar av Livland. Striderna fördes framförallt sommartid, men inga direkt avgörande slag kunde delas ut mot polackerna.

På hösten 1625 inledde två polska arméer en offensiv mot Livland. Kungen hann inte vänta på förstärkningar utan tvingades ta de trupper som fanns till hands. Med 1000 man i fotfolk och 2100 man i rytteri tågade Gustav II Adolf mot den ena av de polska arméerna för att hinna angripa dem innan fienden kunde förena sina arméer.

Den polske generalen Jan Stanislaw Sapiehas hade slagit läger med sin armé vid byn Wallhof i nuvarande Lettland. De svenska trupperna förflyttade sig med en rasande fart, fotfolket sattes i hästdragna slädar för att öka på farten. Natten till den 7 januari nådde svenskarna fram till Wallhof.

En polsk patrull upptäckte den svenska framryckningen och slog larm till huvudstyrkan. Den polske generalen gjorde omedelbart sina män klara för strid, och satte samtidigt byn i brand. När morgonen grydde stod närmare 7000 polska soldater redo för strid, inkluderat de berömda bevingade husarerna.

Den svenska armén slog till först. Den svenska högerflygeln med bland annat det finska rytteriet, under Frans Bernhard von Thurn, angrep polackerna. Med en fruktansvärd kraft träffade de svenska kavalleriet de polska linjerna, efter en mycket kort strid där kavalleriet, understött av fotfolk, rämnade hela den polska slaglinjen.

Hela den polska armén inledde nu en vild flykt, med svenskt kavalleri som förföljde dem. De polska förlusterna uppgick till mellan 1500 och 2000 i stupade och 150 tillfångatagna. Kungen själv rapporterade att den svenska armén inte förlorade en enda man.

De resterande polska styrkorna i Livland lämnade skyndsamt landet och Livland förblev i svenska händer fram till krigsslutet några år senare.

Slaget vid Wallhof var Gustav II Adolfs första riktiga fältslag och var en välbehövlig moralhöjare, både för kungen och armén. Kungen hade nu återupprättat den svenska äran sedan den nesliga förlusten vid Kirkholm 20 år tidigare.

Artikeln publicerades ursprungligen 2014-01-07.

Dela artikeln på sociala medier:

Kommentarerna är efterhandsmodererade. Den som kommenterar är själv juridiskt ansvarig för innehållet i kommentaren. För att delta i diskussionen, läs våra regler här.

Lämna en kommentar

Var den första att kommentera

Meddela om