Det Europeiska sociala forumet i Malmö, fick som bekant en tumultartad avslutning. Allvarliga raskravaller har under ett flertal veckor pågått i Danmark. Hela Västerlandet står på randen till en finanskris, inledd av USA:s överhettade bolånemarknad. För några veckor sedan blev en svensk tjej i Södertälje hänsynslöst misshandlad av en främlingshord. Dessa händelser åskådliggör tillsammans, att vår tidsperiod nu har inträtt i ett än mer kompakt mörker.
De senaste veckornas dramatiska händelser är, var för sig, dock inte unika. 2001 förstörde väntermobben Göteborg på ett än mer systematiskt vis, än vad som skedde under ESF häromledes. Våldsamma etniska motsättningar i Norden har utan tvivel skådats förr – den direkta automatelden mot polishuset i Ronna 2005, står sig väl i jämförelse med vad den danska polisen nu erfar av våld mellan Hells Angels och främlingsgäng. Mordet på Daniel Wretström står alltjämt som symbolen för det utbredda svenskhatet. Han mötte sin död med halsen avskuren. Detta till skillnad ifrån den svenska tjej som den sjätte september, lyckades komma undan med livet i behåll på Södertäljes pendeltågsstation. Nej, vad som är unikt med den pågående händelseutvecklingen är att den uppvisar alla de inslag, vilka tillsammans krävs för att ett totalt samhällskaos ska bryta loss.
Den svenska polisens oförmåga, eller rättare sagt direkta ovilja, till att ingripa mot de organiserade anarkistupploppen och mot främlingarnas direkta maffiaverksamhet och djupa svenskhat, skapar grogrunden till rättssamhällets sammanbrott. Det är bara en tidsfråga innan gettonas laglöshet sprids till de svenska villaförorterna. Grundvalen för svenskhatet – den naturliga konkurrensen om territorium mellan olika etniska kollektiv – kommer att fördjupas i takt med att massinvandringen oförtrutet fortsätter. Mångkulturen segmenteras med detta än solidare.
I takt med att den svenska välfärdsstaten nedmonteras och att socialdemokraterna har lämnat sin traditionella arbetslinje till förmån för de borgerligas nyliberala, så spelar det ingen som helst roll vilka som kommer att stå som segrare valet 2010. Vårt land kommer aldrig att kunna återgå till ett tillstånd av ett rosenskimrande folkhem.
Den ekonomiska krisen kommer att tvinga fram en tydligare uppdelning utefter etnicitet. Hatet mellan de olika, redan nu, väl avgränsade etniska gemenskaperna, kommer att visa sig än mer brutalare. Det är förhoppningsvis enbart en tidsfråga innan större grupper av svenskar handgripligen agerar mot svenskhatet. Om än att det kommer att ske som ett resultat av situationens direkta tvång, och inte som en medveten politik handling. Tyvärr lär dessutom mycket av den frustration som finns bland svenskar – vilken borde ha legat till grund för en nödvändig radikalisering och hierarkisk organisering av det nationella motståndet – att mynna ut i en lam röst på Sverigedemokraterna i valet 2010.
Vårt land har upplevt djup ekonomisk kris förr – hög arbetslöshet och social oro är här ingenting nytt. Men Sverige har aldrig genomlevt en prekär ekonomiskt situation som en mångkulturell stat. En stat vilken omfattar över en miljon icke-européer inom sina gränser. De värsta uttrycken av svenskhat och rasliga motsättningar har dessutom, än så länge, kunnat mildras genom en välfärds kosmetiska åtgärder. Men för hur länge kommer den taktiken att hålla, när landet nu genomgår ett borgerligt ”systemskifte” och en djup ekonomisk kris?
Sverige har som bekant ingen armé värd namnet. Polisens liberalisering och feminisering, kunde tydligt skönjas i dess förlamning inför anarkisternas kravallande under ESF. Det var visserligen uppenbart att det i vanlig ordning enbart var mellan- och överklassens slyngel som bytt ut finkläderna mot palestinasjalar, haschrus och teleskopbatonger under. Men betänk detta; vad sker när de stora färgade massorna i förorterna, vars vapenarsenal är tämligen mer raffinerade, på allvar börjar tillvarata sina etniska intressen? Både gentemot varandra, men framförallt mot det svenska majoritetssamhället. Hur långt kommer rättsväsendets medvetet pacificerade ”dialogpoliser” vara beredda att gå, i en öppen konfliktsituation mot en etniskt driven mobb?
Signalerna om samhällets förestående sönderfall, är nu anmärkningsvärt tydligt. De kan inte förnekas av någon. Mörkret har lägrat sig än mer – det är skymningstid över Sverige.
Hoppa till huvudinnehåll
