Bokbål – uppeldande av böcker eller skrift – är en stark politisk och symbolisk handling. Alltjämt händer det att fiender till det svenska folket hävdar att vi patrioter skulle vilja ta bort yttrandefrihet och införa både censur och ”diktatur”. För att försöka belägga detta påstående i något slags bevis hänvisar man bland annat gärna till de bokbål som de tyska nationalsocialisterna genomförde mot tyskfientlig och degenerativ litteratur. I modern tid har det dock visat sig att det är de som kallar sig för ”demokrater” som oftast kastar obehaglig litteratur på elden.

Demokratins statliga bokbål
Bokbål kan man genomföra på flera sätt. Man kan dels välja de tyska nationalsocialisternas tillvägagångssätt, att visa sin avsky för den samhällskadliga litteraturen öppet inför folket, alltså att genomföra bokbålen offentligt, som en symbolisk handling. Detta är det raka sättet. Eller så kan man använda demokraternas litet mer smygande arbetsmetoder som går ut på att stifta lagar som förbjuder skrifter och böcker med exempelvis budskap som kan anses innehålla ”hets” eller kan ”kränka” någon. Detta är ”demokraternas” metod, hycklarnas metod.

Bokbål från Tredje riket. En bild som är
absolut motpol till vad demokrati
står för enligt demokraterna själva.

Demokrati –en fasad
Men trots att systemet stiftat, och fortfarande stiftar, lagar för att göra det mer effektivt att förbjuda tal, skrift och till och med åsikter hos vissa så finns det sådana som fortfarande vill använda sig av de gamla metoderna. En av dessa är skolrektorn Lennart Backlund på gymnasiet Staffanskolan i Söderhamn. Under fredagen tappade Backlund besinningen och eldade upp politisk litteratur som han ansåg inte hör hemma på en demokratisk skola. Han uppmanade även andra att delta i aktionen och ett par stycken fullgjorde lydigt sina plikter till systemet. Givetvis är det fritt fram att elda upp litteratur om man känner för det, men i och med detta avslöjade Backlund att den demokrati han vurmar för bara är en fasad och att när det verkligen kniper till så är det helt andra metoder som gäller. För oss patrioter är det bara trevligt att få det bekräftat att skolväsendet är en institution för svenskfientlig indoktrinering och att budskap som anses farliga måste bort.

Den svenskfientliga skolan
Det var i fredags som Nationell Ungdom besökte gymnasieskolan i Söderhamn. Med sig hade aktivisterna 1000 flygblad varav samtliga delades ut i skåp och på andra sätt. Flygbladets budskap var Varning för den svenskfientliga skolan! och gav svar på tal gentemot den svenskfientliga lärarkårens fostran av skolungdomen. Bekant för många är att lärarkåren propagerar mot patriotism, mot Sverige och mot svenskarna som folk – och istället vurmar för så kallad mångkultur (läs: antikultur; upplösandet av alla ursprungliga kulturer), homosex och internationalism i form av utrotandet av världens nationalstater. Allt detta sammanfattades i flygbladet. Att det verkligen förhåller sig på detta vis är helt öppet för den som har förmågan eller viljan att se.

Farlig information. (Foto: Nationellt Motstånd)

”Ni passar inte in här”
När NU-aktivisterna började dela ut flygblad kom ett flertal lärare fram och ville veta om vi hade tillstånd att dela ut flygblad. Givetvis ignorerades dessa av patrioterna. I det en gång fria Norden ansågs det som hedervärt att tala för sin sak och en självklarhet att den som ville föra ut ett politiskt budskap också skulle få göra det. I den moderna demokratin måste man söka tillstånd. En av dem som ansåg att patrioterna måste ha tillstånd var skolrektorn själv, han ansåg att det måste gå till på det sättet i ett demokratiskt samhälle. På en följdfråga om herr rektor Backlund var beredd att ge oss en öppen inbjudan svarade han dock inte särskilt yttrandefrihetsförenligt:

”Aldrig! Ni passar inte in här!”, gormade han.

En annan lärare var mindre hycklande och sade ”ni har helt rätt, skulle ni söka tillstånd skulle det aldrig beviljas, så jag förstår varför ni gör som ni gör”.

Nationell Ungdom samtalar med polis
När rektor och lärare inte kunde använda regelverket för att få aktivisterna att sluta dela ut flygbladen tillkallades polisen. Då hade Nationell Ungdom redan lämnat skolan men patrioterna blev sedan stoppade av en polisbil. ID-handlingar togs och man meddelade att det kunde föreligga brottsmisstanke. Polisen har nu också upprättat en anmälan som kommer skickas till justitiekanslern. Av någon anledning innefattar denna anmälan ”hets mot folkgrupp”. Budskapet i flygbladet varnar för den svenskfientliga skolans antisvenska uppfostran av skolungdomen och är inte ens i närheten av någon ”hets” – men det ser väl kanske bäst ut så. NU-aktivisterna låter meddela att de i en eventuell rättegång ser fram emot att få försvara var mans rätt att tala och göra sig hörd.

Statligt bokbål organiserades
Senare under helgen får Nationellt Motstånd reda på att det förekommit bål på gymnasieskolan. Skolans högsta chef, rektorn Lennart Backlund, hade efter att Nationell Ungdom lämnat platsen uppmanat till att elda upp organisationens flygblad.

– Elever och lärare kände att vi ville göra något och som en viktig symbolhandling bestämde vi oss för en spontan aktion, säger Lennart Backlund till tidningen Hälsingekuriren.

Enligt en elev på skolan, Malin Söderberg, ska rektorn ha sammankallat elever, lärare och till och med vaktmästare för att elda upp flygbladen, eller åtminstone en bråkdel av dem som delades ut. Enligt henne ska rektorn utlyst till bokbålet med följande ord över huvudkorridoren: ”Samla ihop alla lappar! Vi ska elda!”.

Bild från Hälsingekuriren den 11 december där skolrektorn tillsammans med tio elever genomför bokbål.

Kvinnlig marxist får spelrum i lokaltidningen
Ovan nämnda skolelev vill agera språkrör för samtliga elever på skolan och hävdar i en krönika i Hälsingekuriren att ”liv och rörelse utbröt i korridoren” när rektorn uppmanade till att elda skrifter, och att elever slöt upp i ”gemenskap” bakom bokbålet. Hon skriver även i sin fantasiberättelse att Nationell Ungdom ”bemöttes enbart med motvilja, i vissa fall rent av förakt” och att NU-aktivisterna smög ut genom en bakdörr när de avlägsnade sig från platsen. Till saken hör att detta ”språkrör” för eleverna i själva verket är aktiv marxist, något som Hälsingekuriren visst glömmer bort att nämna. När man vill tala om ”alla människors lika värde” anses det möjligen att det kan slå tillbaka om det skulle framgå att personen ifråga själv bygger sina politiska ståndpunkter på idéer från Karl Marx – vars politiska färg var lika röd som det blod han ville skulle flyta, och som senare flöt i en aldrig sinande ström när hans arvtagare gjorde slag av hans manifest. För övrigt tog patrioterna samma väg ut som när de gick in – huvudentrén.

Bokbålsprocessen som tagen ur romanen Fahrenheit 451
Författaren Ray Bradbury skildrade år 1951 ett totalitärt framtidssamhälle i sin roman Fahrenheit 451. I framtiden, menade Bradbury, är böcker förbjudna eftersom systemet anser dem vara farliga. Istället har man ersatt böckerna med stora TV-skärmar som är helt i systemets kontroll. Huvudrollsinnehavaren Guy Montag är anställd av systemet som ”brandman”, vilket i boken är detsamma som ”bokbrännare”. Även om vi inte är där ännu så kan man se klara liknelser mellan rektorn och bokens tankepoliser. Den nu avlidne Dr William Pierce från National Alliance beskriver boken ytterligare:
”År 1951 befann sig vår frihet i betydligt mindre omedelbar fara än den gör nu, men Bradbury såg de illavarslande trenderna till och med på den tiden, och han skrev om en framtid i vilken böcker blivit olagliga eftersom många av dem innehöll fakta och föreställningar som gjorde folk upprörda, fakta och föreställningar som fick folk att bekymra sig och tänka, fakta och föreställningar som gjorde folk illa till mods. Så regeringen olagligförklarade alla böcker, och folk fick all sin information och underhållning från TV, varför ingen kände sig illa till mods. Grupper av tankepoliser for runt i städerna i lastbilar som var väldigt lika brandbilar och letade efter undangömda böcker. Närhelst de hittade några dränktes böckerna in i fotogen och brändes på fläcken, och böckernas ägare arresterades.”

Något för herr Backlund
att köpa in till skolbiblioteket?

Organisationens syn på demokrati
I det aktuella fallet använde man argumentation som att det som är odemokratiskt inte hör hemma i demokratiska sammanhang. Givetvis tillfrågades inte Nationell Ungdom om deras syn på vad man kallar ”demokrati” utan man förutsatte att NU är emot alla sorters friheter som demokratin anser sig ha patent på, men aldrig lever efter. Organisationen eftersträvar ett samhälle byggt på den urgamla nordiska frihetstanken, där var man och kvinna som vill göra sin röst hörd också ska få göra det. Givetvis lever vi efter principen om att folkets existens har betydligt högre vikt än vilket politiskt system vi vill ha. Till följd av denna ståndpunkt har vi valt att inte kalla oss för ”demokrater”, för i vissa fall kan kampen för att säkra folkets existens kräva icke-demokratiska arbetsmetoder. Skulle detta behövas är vi beredda att använda sådana metoder. Givetvis kommer vi inte, till skillnad från det nuvarande systemet, dölja detta för folket.

Det duger inte med argument om att man måste vara demokrat för att för att få ta del av demokratin, då sådana uttalanden ogiltigförklarar själva demokratin, den blir inte en demokrati längre. Man efterlever inte längre det som ska göra demokratin ”bättre” än andra system, den demokrati som ska vara en ”högre form” av samhällssystem. Vilka diktaturer som helst kan hävda att just deras samhällssystem är demokratiskt samtidigt som man förbjuder vissa politiska åsikter och göranden på grund av att de är oförenliga med statens syn på sin egen demokrati.

Slutsats
Nationell Ungdom delade ut 1000 flygblad varav en bråkdel, de cirka 100 stycken som lagts ovanpå skåp, eldades upp på direktiv av skolans högsta chef. I och med detta blir vi ännu mer inspirerade att föra ut vårt budskap. Vi tackar även för att skolrektorn och alla lärare på Staffanskolan kastat av sig den demokratiska masken och så uppenbart visat att vi patrioter har rätt i vår kritik. Skolväsendet strävar inte efter att föra ut objektiv information till skoleleverna utan till att fostra eleverna till framtida instrument i samhällsapparaten. Det är talande för hur lärarkåren fungerar när en av dess anställda med ett varnandes pekfinger i luften basunerar ut följande budskap till sina elever: Ta inte emot några papper! Läs dom inte! Vi uppmanar alla skolelever till att göra helt tvärtom vad denne lärare uppmanade till – Bilda dig en egen uppfattning. Läs!

Läs även Nationell Ungdoms kamprapport, Propagandaspridning i Söderhamn.

• Publicerad:
  2004-12-13 00:00