JUDISK KULTURPÅVERKAN. Barnkulturen är lika utsatt för sionistisk propaganda som vuxenkulturen. Det politiska programmet för mottagarna av propagandan är detsamma för målgrupperna barn och vuxna.

Lesléa Newmans böcker. Till vänster Den glittriga pojken för icke-judisk marknad, till höger Dreidel på flykt, utan kjol men med judiska symboler.

Innan Twitter stängde kontot med namnet Kanadabalsam — the goodest goy of them all, på grund av att kontots innehåll bröt mot Twitters regler, postade kontoinnehavaren en diskussion om skillnaderna mellan innehållet i judisk barnbokskultur och icke-judisk sådan.

Som exempel lyfte Kanadabalsam den lesbiska judiska barnboksförfattarinnan Lesléa Newman med adress i New York, som har vunnit åtskilliga litterära priser, inklusive föräldrapriset Parents’ Choice silvermedalj. Hon är en förgrundsgestalt för att ha spridit hbtq-frågor i barnlitteratur. Denna insats för hbtq-frågor kantades tidigare av bland annat förbud för hennes samhällssubversiva barnböcker i Kanada, förbud som senare i och med en ökad hbtq-liberalisering i samtliga fall har hävts.

Lesléas olika familjer: Till vänster Pappa, pappis och jag för icke-judisk publik, men traditionell familj firar hanukkah med pappa-mamma-pojke-flicka till höger. Hanarna bär kippa.

Men poängen med Kanadabalsams uppmärksammade av Newman är inte primärt hennes hbtq-propaganda, utan att hon skriver barnböcker på helt olika vis för olika kulturer, en sorts böcker riktade till judiska barn, en annan sorts böcker riktade till icke-judiska barn. Skillnaderna på budskapen i böckerna för de olika målgrupperna är stora.

Barnböcker som riktas till judiska barn understryker värdet av traditioner, både kulturella och familjemässiga. Mamma-pappa-syster-bror är en vanlig konstellation. I barnböcker riktade till icke-judar har hon budskap som uppmuntrar hbtq-familjebildningar och lekar som förhoppningsvis ska leda till könsdysfori.

Lesléas bok om Felicia som har två mammor riktar sig inte till en judisk publik, men det gör hennes bok En kyss på det lilla judiska huvudet

Pija Lindenbaum på bokmässan 2016. Foto: Bengt Oberger (CC BY-SA 4.0)

Enligt samma intentioner publiceras även i Sverige många barnböcker som främjar liberala värderingar som polyamori, homosexföräldraskap och könsdysfori. Sådana böcker emottages särskilt gärna även av folkbiblioteken, vilka inte sällan flaggar med prideflaggor och betalar för dyra hbtq-utbildningar och certifieringar.

Författarinnan Pija Lindenbaum river sociala gränser i till exempel boken Kenta och Barbisarna från 2007, om en pojke vars trångsynta pappa vill att han ska spela fotboll som en riktig pojke ska, något som Kenta är väldigt bra på. Men Kenta själv vill också leka med Barbiedockor och klä sig i klänning vid sidan om att bygga laserknivar på sitt dagis. Bokens sensmoral är att alla identiteter är och ska få vara flytande, av ”respekt för barnets vilja och behov”.

Kenta tar på sig kjolen och alla barn oavsett kön springer ut och spelar fotboll tillsammans i Pija Lindenbaums barnbok Kenta och Barbisarna.

Kontentan av Kanadabalsams presentation av skillnaderna mellan kultur avsedd för judiska barn respektive icke-judiska barn är en kritik mot propagandan som lyder: ”Åt fanders med icke-judarnas traditionella värderingar, de har inget värde och skall inte finnas, du behöver ha två mammor, mångfald är viktigare än er traditionella kultur. För judarna är det: Att behålla våra traditioner är det viktigaste, vi måste ha starka familjevärderingar”.

Källa:
Twitter (kontot avstängt)


  • Publicerad:
    2018-06-12 20:20