NATUR. Pelikanfågeln skarv har sedan den var nära utrotning i början av 1900-talet etablerat sig på allvar vid nordiska vattendrag. Medan vissa fängslas av denna fågels udda personlighet, pekar andra på konsekvenserna dess närvaro har för växtlighet, fiskebestånd – och lukten.
Storskarv Bild: Ken Billington – Eget arbete, CC BY-SA 3.0.
Sjöfågeln skarv var i början av förra seklet närapå utdöd och helt borta som häckfågel i Norden men den har kommit tillbaka och det med besked.
Den tillhör ordningen pelikanfåglar, och det finns ca 30 olika arter i världen.
Den allmänt vanligast förekommande arten är storskarv. En underart till denna är mellanskarv och det är denna som häckar i Norden. Den återfinns längs hela vår kust och i många sjöar.
Mellanskarven är en flyttfågel och brukar tillbringa vintern i Mellaneuropa eller längs Medelhavets kuster. Ett ökande antal skarvar väljer dock numera att övervintra.
Skarven är stor, upp till en meter hög, med 160 cm mellan vingspetsarna och med en vikt på två till tre kilo. Dess fjäderdräkt är bara delvis vattentät, vilket underlättar dykningen för fågeln som lätt och snabbt kan sjunka i vattnet.
Den lever nästan uteslutande av fisk. Födan varierar stort, eftersom den fångar den fisk som för tillfället finns att tillgå.
Skarvens utseende, dess sätt att röra sig och värdiga sätt att föra sig sig har gjort den till en populär sjöfågel bland många.
Men andra betraktar denna stolta fågel på ett helt annat sätt. Den förtär stora mängder fisk, till både fritidsfiskares och yrkesfiskares förtret.
Dess spillning innehåller frätande ämnen, bland annat ammoniak, vilket dels sprider en stickande lukt från större häckningsplatser, och dels tenderar att förändra växtligheten vid kolonierna. Många träd dör medan näringsälskande – och inte alltid så ”vackra” växter tar över.
Antalet ”skarvskeptiker” tycks öka i takt med populationernas tillväxt.
Mats Eriksson, ordförande i Mälarens fiskareförbund, ser stora problem med denna fågels inverkan på fiskebeståndet i sjön Mälaren:
— Skarven river även fisk som är för stor för den att äta, till exempel gös, som är vår ekonomiskt viktigaste art. Riven fisk kan vi inte sälja på fiskeauktionerna i Stockholm, påpekar han.
Sportfiskaren Jonas Anglér från Katrineholm fiskar i Bråviken. Han menar att skarvkolonier har en negativ inverkan på fiskebeståndet såväl i sjöar som i skärgårds- och havsmiljö.
— Där [i Bråviken] är skarven absolut ett problem, men även i sjöar som Hjälmaren och Kolnaren.
Anglér upplever att skarvarna blivit betydligt fler de senaste tio åren.
— Man kan se flockar på uppåt tusen fåglar. De äter enormt mycket och dras till grunda vikar som är skyddade från sportfiske.
Allt tyder på att när det gäller skarven kommer åsikterna även framledes vara delade.
Hoppa till huvudinnehåll
