Den knivhuggande främlingen Qais Khaled Al-Falahi får skärpt straff av Hovrätten, men samtidigt ogillas åtalet mot en aktivist samtidigt som hovrätten sänker skadeståndsdelen i de två andra patrioternas fall.

Efter tingsrättens dom överraskades patrioterna av att en chefsåklagare yrkade på skärpt straff för Qais. Ingen av målsägandena hade själva någon önskan om överklagan till Hovrätten, och försökte även med en överklagan gentemot beslutet att även skadeståndsdelen överklagas. Denna överklagan godtogs inte och hovrätten ansåg att även skadeståndsdelen skulle prövas.

Huvudförhandlingarna i hovrätten blev en nästan exakt repris av tingsrättens huvudförhandling där Qais satt med sin tolk och bedyrade att han hade rätt att knivhugga dessa stora, farliga ”rashatare”, som han uttryckte det, eftersom att de gick i grupp på gatorna i Blomstermåla under en ”nazistisk högtid” (Valborgsmässoafton). Nämndemännen i hovrätten ville väldigt gärna få ur Qais hur han bedömde att de svenska ungdomarna var nazister, som att det då skulle vara legitimt att knivhugga tre svenskar. Inte heller i Hovrätten kunde Qais lägga fram några som helst trovärdiga belägg.

Utanför rättsalen utnyttjade en patriot som var kallad som vittne sin rättighet att filma på offentlig plats. Qais far får syn på detta och blir aggressiv, vilket när patrioten till slut replikerar resulterar i att polismakten handgripligen slänger ut kameramannen. Efter att en representant från Motståndsrörelsen talat polismännen till rätta och gett en utbildning i grundläggande rättigheter kan kameramannen åter filma.

De tre knivhuggna patrioterna lämnade rättsalen i gott mod då inget nytt kommit fram som skulle kunna tyda på något annat än skärpt straff eller fastställande av tingsrättens dom. Men när domen sedan meddelades efter en dryg vecka hade hovrätten ändrat tingsrättens dom i ansvarsdelen på så sätt att de ogillar åtalet mot Joakim, men skärper påföljden till sluten ungdomsvård i sju månader. Skadestånden till de två andra patrioterna sänks.

Hovrättens bedömning är att det är utrett att de tre patrioterna den aktuella kvällen tillfogats de skador som påstås genom knivhugg. Dock i frågan vem som utdelat dessa knivhugg har hovrätten gjort bedömningen att den på grund av att Joakim fegt överfölls bakifrån, och således inte kunde se gärningsmannen, sätter sin tillit till Qais egen uppgift att han var fem meter ifrån Joakim när han föll. Trots att Qais själv säger ”det måste varit jag, jag var den enda med kniv” så bedömer hovrätten ändå att det inte är utrett att det var Qais som är den skyldige.

Qais själv har hela tiden erkänt att han har huggit alla tre men påstår sig ha rätt att gå fri då han anser att reglerna för nödvärn gällde. Här gör hovrätten exakt samma bedömning som tingsrätten att det inte föreligger någon rätt till nödvärn då det var Qais gäng som startade provokationen och Qais själv bedöms av hovrätten varit villig att ”ge sig in i ett gängbråk”.

Qais döms alltså för två fall av grov misshandel av allvarlig art. Skadorna har i ett fall varit livshotande och straffvärdet för dessa handlingar är högt och enligt hovrätten kan påföljden inte understiga fängelse i två år och sex månader. Överlämnande till socialtjänst är inte tillräckligt även om det kombineras med ungdomstjänst. Men med hänsyn till Qais ålder och att villkorlig frigivning ej kommer att ske så blir straffet istället endast sluten ungdomsvård i sju månader. Hovrättens förklaring till de sänkta skadeståndsbeloppen är att Anders och Sebastian inte kan sägas värnat om sin integritet som brottsoffer som utsätts för en helt oprovocerad misshandel eftersom de var villiga att försvara sina egna liv med det våldet som krävdes. Kränkningen bedöms därför vara hälften så stor och därmed halveras kränkningsbeloppen.

Allt som allt tycks svenskt ”rättsväsende” anno 2006 anse att en främling som försöker knivmörda tre svenskar ska kunna komma mycket billigt undan.

Läs även:
Försökte döda tre svenskar – fick ungdomstjänst.

• Publicerad:
  2006-11-22 00:00