HISTORIA. Leif Eriksson granskar här sionismens historia och anspråk med utgångspunkt i judarnas heliga Tora. Artikeln framhåller att sionismen inte handlar om längtan efter ett eget land utan om något mycket större och mera hotfullt.

För mig som nationalsocialist är antisionismen och kontrasemitismen centrala delar i min världsåskådning. Det går inte att förstå historien eller konflikterna i vår tid om man bortser ifrån det mäktiga inflytande som sionister har haft via politisk lobbyism, frimureri och ekonomisk infiltration inom allt från revolutioner och allmänna val, banker och försäkringsbolag, till medier och kulturliv. Det är viktigt att känna sina fiender för att vara rätt rustad, både ideologiskt och bokstavligt. Och för att lära känna den sionistiska hydran lite bättre har jag valt att följa den tillbaka till ursprunget och framväxten av de förmätna anspråken hos ”det utvalda folket”, Abrahams barn, israeliterna, på rätten att behärska världen och förgöra andra folkgrupper.

För att kunna förstå tänkandet inom judendomen och sionismen måste man gå tillbaka till dess absolut grundläggande och centrala dokument: Toran (hebreiska: תּוֹרָה), ibland också kallad Pentateuken eller de fem Moseböckerna i gamla testamentet i Bibeln. Så här skriver Judiska församlingen i Göteborg om detta dokument: ”Toran, som anses ha gudomligt ursprung, är den viktigaste av Bibelns tre delar och som religiös urkund föremål för stor vördnad.” I Toran beskrivs både hur och varför israeliterna blev Guds utvalda folk, här finns förbundet mellan Gud och Israel och den gudomliga lagsamling som skulle efterlevas av alla som ville ha Guds godkännande. Här finns också förhållningsorderna om hur israeliterna skulle se på och behandla andra folk. Det är en mycket viktig men skrämmande läsning.

Begreppet Israels och judarnas ursprung
Enligt Toran fick patriarken Abraham ett heligt löfte av sin Gud Jahve: ”Åt dina ättlingar ger jag detta land, ända från Egyptens flod till den stora floden, Eufrat” (1 Mos. 15:18). Redan här, för cirka 4000 år sedan, grundas alltså myten om det anspråk på ett landområde i Mellanöstern som än idag är föremål för konflikter och krig. Det var ju inte så att det här var ett obebott land som Gud lovade bort, här levde ett stort antal folk sedan lång tid med sina kulturer. Var inte detta ett problem? Inte för Abrahams Gud, som lite längre fram i Toran deklarerar: ”När Herren, din Gud, för dig in i det land du kommer till och tar i besittning driver han undan många folk för dig … sju folk som är större och mäktigare än du. När … du besegrar dem skall du viga dem åt förintelse” (5 Mos.7:1, 2).

Ser man på: förintelse var alltså ett etablerat begrepp och en godtagbar metod att lösa problem med – så länge det drabbade hebréernas fiender. Och i Torans fortsättning Neviim beskrivs utförligt hur de olika folken i det utlovade landet anfölls och förintades. För att det inte skulle råda några tvivel om omfattningen av förintelsen förtydligar skribenten resultatet: ”Allt byte i dessa städer och all boskap behöll israeliterna. Människorna högg de ner tills de utrotat alla. De lät ingen förbli vid liv” (Jos. 11:14). Hebréerna såg nogsamt till att det inte fanns några ”överlevare” som kunde åka runt och berätta om hemskheterna.

Men landet som israeliterna fick hette ju Kanaan – varifrån kommer då namnet Israel? Israel var det namn som Abrahams sonson Jakob fick av Gud för att bli stamfader till Guds utvalda folk (1 Mos. 35:10–12). Men att det var Jakob som fick den rollen och blev Israel var i själva verket orsakat av ett bedrägeri. Berättelsen i 1 Moseboken kapitel 27 förtäljer att när Abrahams son Isak var gammal och nästan blind kallade han till sig sin förstfödde son Esau för att ge honom välsignelsen som stamfader för Guds utvalda folk. Men genom ett sinnrikt bedrägeri förklär sig den yngre sonen Jakob som sin bror och går in till sin far.

Isak frågar sonen om han verkligen är Esau. Jakob ljuger då: Det är jag! Därefter får Jakob felaktigt den gudomliga välsignelsen som bland annat innebär: ”Folkslag skall tjäna dig, folk bli dig underdåniga. Härska över dina bröder!” (1 Mos. 27:29). Jakobs söner blev Israels 12 stamfäder som sedermera bildade folket israeliterna, det folk som (lite missvisande) fått den vedertagna beteckningen judarna. Vi kanske nu kan le lite åt denna berättelse, men faktum kvarstår att detta är grunden för judarnas anspråk på att vara utvalda av Gud och på den eviga rätten till det landområde i Mellanöstern som idag är det mest konflikttyngda området i världen.

De gudomliga lagarna i Toran
När Gud i Toran lovade israeliterna ett land gav han dem också en lagsamling som skulle reglera livet för det utvalda folket. Denna samling lagar och föreskrifter ger en bra insikt i den judiska moralen och det judiska tänkande eftersom det åtminstone för ortodoxa judar är regler som gäller än idag. Hela lagen förmedlades från Gud till Israels folk via Mose, som var den utvalde ledaren som skulle föra israeliterna in i det utlovade landet.  Många kommer säkert att tänka på de tio budorden när de hör talas om Mose lag, men dessa budord utgör bara ett litet abstract eller en koncentrerad sammanfattning av budskapet i lagen.

Den fullständiga lagen omfattar ungefär 140 sidor i Moseböckerna i Bibeln och behandlar alla sidor av människans liv in i minsta detalj. Hela lagen genomsyras av tanken på att vara ren respektive oren inför Gud. Det var bara rena människor som blev godkända av Jahve. Orena var per automatik människor av andra raser eller folkslag (5 Mos. 9 .5). Men även israeliterna blev orena av de mest vardagliga saker, som exempelvis sädesutgjutning (3 Mos. 15:16), menstruation (3 Mos. 15:19), olika sjukdomar (3 Mos. 13:36), barnafödande (3 Mos. 12:2), att äta fel sorts mat (3 Mos. 11:8) och att ha fel sorts tyg i kläderna (3 Mos. 19:19). Metoden för att bli ren igen var att offra olika djur till Gud, djur som dödades rituellt och sedan åts upp av prästerna, kastades eller brändes upp (3 Mos. 4–5).

Men det fanns också en lång rad mänskliga handlingar och överträdelser där det inte räckte med att offra djur till Gud för att sona brotten. Om exempelvis en ung flicka blev våldtagen av en man blev straffet att mannen var tvungen att gifta sig med flickan (5 Mos. 22:28). En människa som orsakade kroppsskada hos någon annan skulle själv utsättas för samma skada eller handikapp (3 Mos. 24:19, 20). Och straffet för att häda Gud, för att begå äktenskapsbrott eller för ett barn som var upproriskt mot sina föräldrar var att bli stenad till döds (5 Mos. 21: 18–21).

Sionismens drivkraft, mål och metoder
Vad som är viktigt att poängtera är att lagsamlingen i Toran inte bara var ett juridiskt verktyg för att upprätthålla lag och ordning i en forntida nation. Nej, att följa lagen skulle vara ett evigt bevis på att israeliterna var rena, utvalda och överlägsna alla andra folk, som det beskrivs i 5 Moseboken 26:18, 19: ”Herren har idag försäkrat att du skall vara hans dyrbara egendom, så som han har lovat dig. Du skall hålla alla hans bud, och han skall upphöja dig över alla andra folk”. Det är kraften i detta löfte som har legitimerat judarnas anspråk på särställning och rättigheter i alla tider, och det är förmätenheten i detta anspråk som har gjort judarna avskydda av andra folk.

Symbolen eller den fysiska manifestationen av utvaldheten har genom alla tider varit det utlovade landet med staden Jerusalem, byggd på det heliga berget Sion, i centrum. Under de tidsperioder då judarna har varit utkörda ur det land de kallar sitt och levt i förskingring, den så kallade diasporan, har längtan tillbaka alltid symboliserats av Sion, det heliga landet. En sådan förskingring skedde när assyrierna erövrade Israel år 722 f Kr, en annan orsakades när romarna intog och förstörde Jerusalem år 70 e Kr. Under 1800-talet formulerades sionismen som en politisk ideologi med målet att återförena världens judar i en egen stat i det som då hette Palestina.

Men här begår de flesta av dagens historiker och politiker ett misstag när de menar att sionismen bara handlar om judarnas längtan och anspråk på det heliga landet, på skapandet och upprätthållandet av staten Israel. Detta är nämligen att banalisera sionismen. För som vi har sett så är det utvalda landet och den heliga staden Sion bara en symbol. Judarnas slutmål var inte ett stenigt landområde, mindre än Småland. Slutmålet var att de skulle bli talrika som stjärnorna på himlen (1 Mos. 15:5) och att de skulle härska över alla andra folk och nationer (5 Mos. 15:6). Den verkliga drivkraften och essensen i sionismen är den gudomliga utvaldheten att behärska alla andra folk och nationer – världsherravälde.

I vår tid finns det många sätt att behärska andra nationer utan att behöva erövra dem militärt. Att vinna den ekonomiska makten är ett. Genom att skaffa sig kontrollen över de flesta centralbanker och viktiga finansinstitutioner i världen har sionisterna skapat en maktposition som ger dem möjlighet att styra nationer, påverka valresultat, organisera migrationsströmmar, starta krig, orsaka börskrascher och mycket annat. Ett annat sätt är att ta kontroll över medierna. Genom att äga de flesta av de stora medieföretagen, filmföretagen och förlagen i världen har sionisterna skaffat sig kontroll över en stor del av informationsflödet, nyhetsrapporteringen, underhållningsbranschen och därmed också reklambranschen. Ett tredje sätt är att organisera supereffektiva lobbygrupper som oavbrutet bearbetar makthavare, företagsledare och utbildningsväsenden i de svaga liberala samhällssystemen idag, framför allt USA.

Varför vi kämpar mot sionismen
Den nutida globala sionismen har som mål att försvaga de etniskt homogena och starka nationerna i framför allt Nordeuropa men även Nordamerika och Asien för att krossa det hot som dessa utgör. Hot mot den fysiska staten Israel? Nej, naturligtvis inte, den är fortfarande bara en symbol, utan mot sionismens urgamla mål att härska över alla andra folk och nationer. Och medlen att försvaga dessa nationer är massinvandring, rasblandning, fördummande kultur, kontrollerade medier, psykologisk försvagning genom skuldbeläggande för ”förintelsen”, för den vite mannens orsakande av nöden i tredje världen, för utsugningen, för klimathotet, för att västvärlden har utvecklat ett materiellt välstånd på andra länders bekostnad och så vidare.

Kommer sionisterna att lyckas? Definitivt inte, för de fyratusenåriga anspråken på utvaldhet är falska och den illvilliga agendan att nå världsherravälde har avslöjats. Allt fler människor idag inser sanningen i orden: ” To determine the true rulers of any society, all you must do is ask yourself this question: Who is it that I am not permitted to criticize?” (Kevin Alfred Strom, National Vanguard 14 augusti 1993). Finns det någon eller något som vi i vårt liberala, toleranta samhälle med yttrandefriheten som en hörnsten inte får lov att kritisera? Finns det kritik som kan leda till allmänt åtal och fängelsestraff? Finns det kritik som kan leda till att man förlorar sitt jobb? Finns det kritik som gör att Google och Youtube censureras? Finns det kritik som får ledande politiker att tala om förbud för organisationer och deras hemsidor, skrifter och symboler? Ja, vi vet svaret: Kritik mot det sionistiska inflytandet och av det judiska folkets exklusiva anspråk på att vara mer utvalda, renare, högre, känsligare och mer utsatta än alla andra folk är förbjudet även i Sverige. Detta faktum bör väcka oss och göra oss redo för kamp för vår frihet och för vårt folks framtid.

Låt mig avslutningsvis betona att vi nationalsocialister vill inte döda alla judar i världen. Vi vill inte ta deras land eller krossa deras kultur. Vi vill att sionisternas agenda avslöjas, att deras angrepp på andra länder stoppas och att deras inflytande bryts. Vi vill bevara och utveckla vår egen ras, våra egna folk och nationer i frihet och efter våra förutsättningar. Vi vill skapa en framtid för våra barn med en sund kultur, en ren miljö och med materiella förutsättningar för var och en att nå sin fullständiga potential. Detta kräver ett nationalsocialistiskt styre över en folkgemenskap fri från sionism, kapitalism och marxism. Vi slutar inte kämpa förrän vi är där.


  • Publicerad:
    2018-03-31 15:00