INTERVJU. Nordfront har intervjuat en kvinna som jobbar som lärare på SFI (Svenska för invandrare) någonstans på en skola i södra Sverige. Utgångspunkten för intervjun var de låga resultaten inom undervisningsformen – något som Skolverket vetat om, men inte velat kännas vid. Under samtalets gång börjar dock samtidigt en personlig och mycket skrämmande berättelse om miljön bakom kulisserna växa fram. En berättelse om fusk, hot, trakasserier och IS-sympatisörer som fritt får sprida sin propaganda.

Vi kan kalla henne för Anne. Hon har bott här i över 20 år men kommer från ett annat land i väst, där hon tidigare utbildade sig till lärare. Väl på plats i Sverige kämpade hon sig igenom en grundläggande utbildning i svenska, vilket var en tuff men lärorik resa som hon säger inspirerade henne till att vilja hjälpa andra nyanlända till ett bra språk. Hon utbildade sig därför till lärare i svenska, engelska och svenska som andraspråk.

Idag är hon en erfaren yrkeskvinna som varit med om en hel del förändringar inom skolväsendet, men det hon menar varit den mest förödande reformen gällande just SFI var när Arbetsförmedlingen tog över och etableringsstödet kom med i bilden. Detta innebar nämligen att tiden för språkinlärning blandades ut. Istället för att läsa svenska på heltid skulle eleverna även ut på någon praktisk aktivitet. Syftet var dels att ge dem möjlighet att öva på svenska ute bland folk, men också att hjälpa dem att komma ut på arbetsmarknaden.

— Detta kan förstås låta som en bra idé men det funkade inte i praktiken, säger Anne och fortsätter:

— En elev hamnade till exempelvis ensam mitt ute i skogen och det var ju heller inte ovanligt att eleverna fick tillbringa tiden bland sina egna landsmän. Hur mycket kan man öva sig i sitt nya språk om man exempelvis får stå i ett pizzakök omgiven av arabisktalande?

Detta var dock inte det enda problemet med den nya reformen. Hon menar att eleverna blev splittrade och inte riktigt orkade med studierna. På mindre orter fick de dessutom pendla en hel del, vilket inte alltid fungerade med kollektivtrafiken. Det hände också alltför ofta att eleverna erbjöds yrkesinriktade heltidsutbildningar på allt mellan 1-6 månader.

— För det första hade de ingen chans att klara av dessa utbildningar på grund av. för dåliga språkkunskaper, och när de väl kom tillbaka till oss hade de nästan alltid tappat det mesta av det de lärt sig och fick börja om från början igen, berättar Anne.

Statistiken såg lysande ut från Arbetsförmedlingens sida. De kunde stolta visa upp hur många åtgärder de ordnat fram, men för SFI:s verksamhet så det mindre bra ut. Ett dilemma som snart skulle komma att bidra till ännu större problem.

SFI riktar sig i första hand till vuxna över 20 år som har fått uppehållstillstånd i Sverige. Barn och ungdomar ingår i det reguljära skolväsendet. Anne menar att de flesta hon stött på har varit motiverade att lära sig språket, men systemet har inte varit designat för att de ska kunna lyckas.

Det har exempelvis kommit en stor mängd analfabeter, inte minst under de senaste åren, och i utbildningen till lärare i svenska som andraspråk får man inte den rätta pedagogiken för att klara av detta på ett tillfredsställande sätt. Det finns heller inte så stor tillgång till bra studiematerial, riktat till analfabeter.

På många skolor finns också en bortre tidsgräns, vilket innebär att när den tilldelade tiden är över så är den över. Anne menar att ett system som vill ge eleverna en bra grund skulle låta dem fortsätta studierna så länge det finns en tydlig progress. Ibland har elever misslyckats trots att så lite som bara några veckor extra hade kunnat göra stor skillnad. Det hon menar är mest alarmerande är dock det stora antalet icke-behöriga lärare. De kallas ofta för ”stödlärare”, ibland för lärare, och är i de flesta fall inte tillräckligt bra på svenska själva för att kunna lära ut språket till sina landsmän. Det finns även fler problem med dessa lärare. Något vi strax ska återkomma till.

Etnisk nepotism och IS-rekrytering
Det finns alltså många problem med själva systemet. Hon vill här poängtera att högre ort, inklusive Skolverket, känt till de problem som funnits och fortfarande finns inom SFI- undervisningen, men att de utåt sett hävdar att de inte alls vet varför bara 40 procent av eleverna uppnår ett godkänt resultat.

— På otaliga konferenser och hearings har vi lärare påtalat allt vi upplevt som problem, men ingenting har hänt. Jag har läst igenom den senaste kursplanen och där nämns förslag till ändringar. Det återstår väl dock att se om det kommer att genomföras i praktiken. Framförallt vad gäller Arbetsförmedlingen.

Här någonstans börjar Anne glida in på sina egna, personliga upplevelser av miljön bakom kulisserna. Det finns en mörk sida, säger hon, och inleder med att berätta om hur det går till när det ska ”snyggas upp” i statistiken, delvis på grund av att man inte vill ha sämre siffror än Arbetsförmedlingen.

Hon har själv varit med om att rektorer beordrat lärarna att godkänna fler elever, trots att dessa inte uppnått betygskriterierna. Men på hennes arbetsplats fanns det betydligt större problem än så. Några andra lärare, med behörighet som lärare, och som undervisade framförallt sina somaliska och arabiska landsfränder visade sig i flera fall ”hjälpa” sina elever med mer än bara undervisning.

Regelverket säger att eleven måste närvara på lektionerna för att få ut fullt bidrag, annars görs avdrag, men detta gick att kringgå genom regelrätt fusk.

Anne berättar att hon ett flertal gånger bevittnat hur vissa lärare skrivit under närvarorapporter, trots hög frånvaro. Dessa lärare fuskade även vad gällde betygsättning och provresultat. Elever fick exempelvis träna på de prov de senare skulle få.

— De hjälpte sina egna landsmän på detta sätt, trots att det ju i långa loppet inte hjälper någon på riktigt att eleven inte genomför sin undervisning som det är tänkt.

Anne och flera av de andra kollegorna hade svårt att stillatigande se på, så hon tog upp detta med rektorn, men det hände ingenting. Det var som att prata med en vägg, säger hon. I samma veva dök det upp ännu värre bekymmer. En av de somaliska lärarna sympatiserade med IS – ett problem som Anne menar är återkommande inom hela SFI-verksamheten.

Hon upplevde honom som obehaglig och säger att han behandlade bland annat henne som skräp. En form av vuxenmobbning som snart skulle komma att eskalera.

Anne menar att det var uppenbart att denne man försökte värva folk till IS, men inte heller detta togs emot väl av högre chef. Istället började detta vändas emot både henne och några av de andra kollegorna som bara försökte göra sitt jobb.

Flera av de utländska manliga kollegorna, inklusive denne somalier, började hota och trakassera dem. En av de drabbade var en ung tjej, som de utnyttjade genom att hon bland annat tvingades att täcka upp för dem så att de kunde ta långluncher, ibland upp emot två timmar extra. Detta samtidigt som de behandlade henne illa och kallade henne för nedvärderande saker.

Vad gällde Anne, som då hade en arbetsledande funktion, gjorde de allt för att försöka få henne att framstå som inkompetent.

— De gjorde schema- och salsändringar utan att prata med mig först. De ställde in lektioner utan att prata med mig. Eleverna kom till mig för att veta vilken sal de skulle gå till, men jag kunde inte hänvisa dem rätt eftersom jag inte visste om att något hade ändrats. Det såg ut som om jag inte hade koll på saker och ting.

Hon berättar även om den rädsla dessa män framkallade bland henne och de andra kvinnliga kollegorna.

— Särskilt en av killarna hade mycket dåligt temperament och kunde explodera utan förvarning. Han kunde bli väldigt arg över ingenting. Han skällde ut en av kvinnorna, till och med inför rektorn, men rektorn gjorde ingenting. Han skällde ut mig en gång för att jag hade schemalagt honom på en fredag eftermiddag, berättare Anne och fortsätter:

— Han gapade och skrek och jag var rädd att han skulle slå mig! Trots att vi inte fick något direkt hot om fysiskt våld var vi rädda. Vi ville inte vara på jobbet ensamma och vi såg till att inte gå ensamma till våra bilar. Jag och den äldsta kvinnan pendlade till jobbet. Vi var ibland rädda att killarna skulle sabotera våra bilar. Det fanns så mycket som hände bakom ryggen på oss och på arabiska. Vi märkte på eleverna att killarna hade pratat illa om oss, men vi visste knappt vad de sade. Det kändes bara väldigt obehagligt på jobbet och vi litade inte alls på killarna. Vi visste inte hur långt de kunde tänka sig att gå.

Omflyttningar och dödshot
Till sist utmynnade det hela i en arbetsplatsutredning som utfördes av företagshälsovården. Ett fiasko från början till slut.

Männen påstod att det i själva verket var dem som blivit mobbade, och när resultaten redovisades hade många av de problem kvinnorna påtalat inte ens tagits upp i rapporten.

Anne blev avsatt som samordnare/arbetslagsledare, trots att all kritik mot ledarskapet handlade om rektorn. Tre av de andra kvinnorna blev sjukskrivna, varav två idag har gått i pension och den tredje förmodligen aldrig mer kommer att kunna återgå till arbete. Den yngsta tjejen hade redan sagt upp sig vid det här laget och för Anne återstod inget annat alternativ än att byta arbetsplats.

Anne trivdes till en början väldigt bra på det nya stället, men i mitten av sommaren 2017 började så allt åter förändras till det sämre, efter att hon och en kollega underkänt en elevs prov. Eleven svarade med att dödshota både henne och kollegan, samtidigt som de kände sig illa behandlade av ledaren i arbetslaget, som inte följde rutinerna för krishantering.

Men det som på allvar skulle komma att påverka arbetssituationen inträffade i samband med Nordiska motståndsrörelsens demonstration i Göteborg. Efter en artikel i ett nyhetsblad för SFI började en dag några av hennes elever att berätta om sin syn på den så kallade förintelsen. Denna stämde inte med den officiella versionen, vilket ledde till upprörda känslor i arbetslaget.

— I fikarummet berättade en annan lärare vad eleverna hade sagt och frågade oss andra hur eleverna kunde säga att bara 200 000 människor dog i koncentrationslägren. Jag svarade på hennes fråga. Det blev några frågor till, och jag svarade på dessa också. Jag sade aldrig var jag själv stod i frågan, utan jag bara berättade vilka åsikter mina elever hade.

Nordiska motståndsrörelsens Göteborgsdemonstration ledde till mindre uppskattade diskussioner om ”förintelsen” bland lärare och elever på Annes SFI-skola.

Detta räckte dock för att situationen skulle bli infekterad. Läraren i fråga överöste henne med anklagelser rörande hennes eventuella politiska åsikter.

De lyckades reda ut situationen där och då, men nu – flera månader senare – har saken bubblat upp till ytan igen. Facket är inkopplat och utgången är oviss. Anne riskerar nu alltså att få sparken, trots att hon är en mycket kompetent och erfaren lärare inom ett område där bristen på sådana är skriande.

— Man hör ofta om så kallade högerextremister som får sparken från sina jobb inom skolan på grund av ”fel” åsikter, men ingen verkar reagera på IS-sympatisörer. Inte ens om de sprider sin politiska propaganda på skolan.

Anne säger att hon börjat bli allt mer geopolitiskt intresserad, inte minst efter sina negativa upplevelser inom SFI-verksamheten. Hon berättar även om givande samtal med nyanlända som också de har uppfattat hur situationen i världen ser ut. De har förstått att det är starka krafter som ligger bakom den massförflyttning av människor som vi ser just nu. Hon tycker också att det är uppenbart att det inte finns något mål att invandrarna ska lära sig svenska, och tror själv att syftet med det är att de är lättare att ha makt över om de inte lär sig språket. Motsättningarna i samhället blir därmed större.

Anne är idag sjukskriven. Hon säger att oavsett hur det går nu, om hon får behålla sitt jobb eller inte, så kommer hon att söka sig bort från läraryrket och hitta något annat att lägga sin energi på.

— Jag har verkligen gjort allt jag kunnat för mina elever och SFI. Men nu har jag fått nog. Det verkar som om arbetsgivarna vill ha okunniga lärare som inte känner till reglerna så att de kan göra vad de vill. Jag går inte med på sådant.

  • Publicerad:
    2018-07-11 10:54