Seriemördare – mångkulturens baksida?

Av ,
Kulturskribent
10

MÅNGKULTUR. Daniel Olofsson skriver här om fenomenet seriemördare och resonerar om vem som blir seriemördare och varför. Känsliga läsare varnas!

Ända sedan 1888 då Jack the Ripper spred skräck i London har berättelserna om seriemördare fascinerat och skrämt oss. En seriemördare är någon som dödat minst tre människor vid olika tillfällen och det som är mest skrämmande är att de finns mitt ibland oss. De är ofta intelligenta, charmerande och finns i alla samhällsgrupper och det uppskattas att det finns så många som 500 lösa seriemördare världen över just nu.

Dessa mänskliga monster får ofta stor uppmärksamhet i media och det har uppstått ett mindre kulturfenomen kring seriemördare. Filmer, tv-serier, böcker, konst, spel, actionfigurer, musik och samlarkort, listan kan göras lång över de uttryck som vår fascination för dessa monster tar sig. Varför många finner seriemördare så intressanta kan nog liknas med att de är en slags monsterberättelser för vuxna och vem tycker inte om en bra skräckhistoria?

En del av det märkliga fenomenet seriemördare, här en leksak i form av kannibalen och gravskändaren Ed Gein.

Allt sedan seriemördarnas glansdagar på 80-talet har vi formligen sköljts över med denna seriemördarkultur där främst vita seriemördare lyfts fram och mer eller mindre kultförklarats. Bilden de flesta har av seriemördare är vita män som Ted Bundy, Jeffrey Dahmer eller John Wayne Gacy och denna bild har i det närmaste cementerats hos de flesta.

Men stämmer verkligen detta? Är det mest vita män som blir seriemördare? Har en stor del av vita män en önskan att plåga oskyldiga människor och härska över liv och död? Är detta något latent inneboende i alla vita människor? Är vita människor rent av ondare än andra människor?

Detta tema är något som media gärna trycker på och inte sällan spelar man på detta fortfarande, att de flesta seriemördare är vita blodtörstiga män. Låt oss ta reda på hur det egentligen ligger till.

Hur vi lärt oss att en seriemördare är. Vit, smart och blodtörstig, som Norman Bates i filmen Psycho.

Enligt FBI är detta en myt och läser man mer om seriemördare som gripits hittills blir detta tydligt.

Myth: Serial killers are all white males.
Contrary to popular belief, serial killers span all racial groups. There are white, African-American, Hispanic, and Asian serial killers. The racial diversification of serial killers generally mirrors that of the overall U.S. population.

Seriemördare finns i alla folkgrupper i alla länder över hela världen. Amerika har överlägset flest seriemördare och ser man till demografin blir det givetvis flest vita. Skulle vi däremot räkna andel i varje folkgrupp skulle afroamerikaner besitta en större andel seriemördare då dessa utgör ungefär 40% av landets seriemördare men bara 12% av befolkningen.

Svarta seriemördare, en nertystad sanning.


Att media gärna förmedlar en felaktig bild är kanske inget som överraskar Nordfronts läsare så med denna myt ur vägen kan vi gå vidare till denna artikels kärnfråga. Vad är det som skapar en seriemördare och vem blir det?

Miljö och barndom är ofta bakomliggande faktorer som brukar nämnas och i vissa fall kan man finna en viss logik i varför en del seriemördare började mörda. Som med den ryske mördaren Andrej Chikatilo, känd som The Red Ripper.

Andrej Chikatilo föddes 1936 i Ukraina och upplevde på så vis både andra världskriget och svälten som följde under sin barndom. Hans bror blev troligtvis uppäten av hungriga grannar under svältkatastrofen Holodomor och Chikatilo har sagt att han var 12 år då han första gången åt bröd. Han bevittnade sin mor bli våldtagen och hans far betraktades som en förrädare då han som soldat tillfångatogs av tyskarna.

Chikatilo föddes med hydrocefalus, så kallad vattenskalle, och led av sängvätning och impotens på grund av detta och under sina tonår blev det senare ett allt större problem. Chikatilo var intelligent och gick ut skolan med strålande betyg. Han engagerade sig i det kommunistiska partiet men hans impotens förföljde honom och han retades och fick ofta förnedrande smeknamn.

När jag använde kniven gav det mig mental lättnad. Jag vet att jag måste förgöras, jag var ett misstag av naturen.

Andrej Chikatilo

Efter 42 år av förnedring och självförakt började han ta ut sin frustration på de utstötta i samhället. Han såg sig själv som en hjälte som hjälpte samhället att eliminera de svaga och mellan åren 1978 och 1990 mördade Chikatilo minst 53 barn, unga kvinnor, hemlösa och missbrukare.

En del av Chikatilos offer.

Chikatilos grymhet är unik i världen av seriemördare. Han ströp, knivhögg och styckade sina offer och det var inte ovanligt med över 70 knivhugg och avbitna bröstvårtor. På vissa av offren skars inälvor ut och åts upp, speciellt livmödrar och testiklar verkade fascinera Chikatilo. Även om han påstår att han aldrig svalde något utan bara tyckte om att tugga på de utskurna delarna kan vi nog ändå tillskriva honom titeln kannibal då vissa kroppsdelar aldrig hittades.

Andrej Chikatilo dömdes till döden för 52 mord och avrättades med ett pistolskott bakom höger öra på alla hjärtans dag, 14 februari 1994.

En av de sista bilderna på Chikatilo.

I Chikatilos fall kan vi nog inte anklaga kommunismen för att ha skapat denna seriemördare utan snarare en mängd andra bidragande faktorer som just i detta fall formade ett verkligt monster. Hade han fått en ledande roll i det kommunistiska partiet eller fått bukt med sin impotens hade han kanske inte gått till historien som en av de värsta och grymmaste seriemördarna.

För den amerikanske seriemördaren Ted Bundy var det närmast tvärtom. Han föddes 1946 i Vermont och hade en lycklig barndom, bortsett från att hans mor adopterade bort honom till hans morföräldrar. Bundy var intelligent och vältalig men han drogs till spänning och började tidigt att snatta och smygtitta på grannarna. När hans första flickvän gjorde slut och han fick veta att hans syster egentligen var hans mor började ett förakt för kvinnor sakta gro inom honom.

Ted Bundy, skolboksexempel på myten om hur vi lärt oss att en seriemördare oftast är.

Bundy flyttade till Seattle 1968 där han skötte den lokala valkampanjen för presidentkandidaten Nelson Rockafeller och med sitt politiska engagemang kom han även att få en nära relation med guvernör Daniel J. Evans.

Bundy utbildade sig i psykologi och började studera juridik 1973 men hoppade av 1974 då han istället började mörda kvinnliga studenter. Bundy var väldigt undvikande och tog aldrig ansvar för sina handlingar fullt ut så ingen vet när han mördade sitt första offer men det finns vissa belägg för att det var så tidigt som 1961. Vad man däremot vet är att han riktade in sig på unga vita brunetter med långt hår kammat i mittbena, likt hans första flickvän.

Bundy drogs till unga kvinnor som påminde om hans första flickvän.

Mellan åren 1974 och 1975 mördade Bundy minst 36 unga kvinnor runtomkring i Amerika. Han ströp och våldtog sina offer och njöt av själva dödsögonblicket. Han njöt av detta så mycket att han återupplivade flera av sina offer för att kunna döda dem igen. Bundy var även nekrofil och fann stor tillfredsställelse i att sminka sina döda offer och att tvätta och kamma deras hår.

Vi seriemördare är era söner, vi är era äkta män, vi finns överallt och fler av era barn kommer att vara döda imorgon.

Ted Bundy

Ted Bundy dömdes till döden i elektriska stolen för mord på 30 kvinnor. Vid avrättningen den 24 januari 1989 klockan 07:06 hade det samlats runt 500 människor utanför fängelset. Klockan 07:16 förklarades han död och jublet steg bland de som hade samlats.

Runt 500 samlades då Ted Bundy avrättades.

Ted Bundys fall är tyvärr inget unikt mer än att han var en av de första som gavs enormt utrymme i media. Redan under rättegången började han få mängder av beundrarbrev och hur absurt det än må låta så friade han till en kvinna under sin rättegång och de gifte sig.

Carole Ann Boone, kvinnan som gifte sig med Ted Bundy.

Men svaret på gåtan om vad som skapar en seriemördare kan nog knappast hittas i den mediala uppmärksamhet som just detta monster gavs. Då Amerika kan stoltsera med hela 3204 gripna seriemördare kan nog en del falla in i teorin om jakt på medial uppmärksamhet som motiv men knappast alla.

Vissa kan vi nog även bortförklara med liknande bakgrund som Chikatilo men vi lämnas ändå med en skrämmande stor andel individer som drivs av en oförklarlig önskan av att mörda.

Om vi blickar ut i världen och ser på Sydafrika, det kanske mest multikulturella landet i Afrika upptäcker vi att även de plågas av seriemördare men här är det svarta män som står för mördandet som den charmige och framgångsrike Moses Sithole, mannen bakom The ABC murders.

Moses Sithole, Afrikas Ted Bundy.

Moses Sithole föddes 1964 i Vosloorus och spenderade sin barndom på ett barnhem från fem års ålder då hans far dog. Sithole greps för våldtäkt i tjugoårsåldern och dömdes till fängelse där han enligt egen utsago formades till en mördare. Som bekant står inte sexbrottslingar högt i fängelser och i Afrika är det troligtvis ännu värre. Sithole misshandlades och våldtogs själv under sin sju år långa fängelsevistelse.

När Sithole släpptes ut i friheten igen startade han en välgörenhetsorganisation, Youth against human abuse. Denna organisation skapade han emellertid enbart för att kunna locka till sig unga arbetssökande kvinnor som han kunde våldta och mörda. Han lurade med sig kvinnorna till avlägsna platser under sina anställningsintervjuer och våldtog och ströp dem. Mellan åren 1994 och 1995 våldtog och mördade Sithole ett stort antal kvinnor i städerna Atteridgeville, Boksburg och Cleveland, därav namnet The ABC murders.

Likt Ted Bundy njöt han av själva dödsögonblicket och även han återupplivade sina offer för att kunna döda dem igen. Enligt honom själv fann han störst njutning då ögonen började tränga ut ur ögonhålorna när de ströps. Han brukade även knyta fast offrens händer vid sina egna halsar så att när de kämpade för att ta sig loss ströp de sig själva. Sithole brukade då titta på och masturbera. Sithole säger att dessa handlingar var en slags hämnd mot kvinnan som anmälde honom för våldtäkten som fick honom fängslad.

Sithole gjorde, likt många andra seriemördare, stora rubriker när han greps.

Till domarens och offrens anhörigas stora förtret hade Sydafrika slutat med dödsstraff just innan Sithole greps så han kunde inte avrättas. Han dömdes för 38 mord och 40 våldtäkter till 2410 års fängelse varav han måste sitta av minst 930.

Svaret på gåtan om seriemördare hittar vi efter att ha studerat dessa tre typiska fall rimligtvis varken i den politiska bakgrunden, den mediala uppmärksamheten eller i en specifik ras eller folkgrupp men om vi tittar på kartan över vilka länder som har flest seriemördare kanske vi kan dra en del slutsatser däremot.

Om vi pekar ut världens ledande mångkulturer ser vi att dessa ligger väldigt tydligt i framkant. Södra delarna av USA, Australien, Tyskland, England och Sydafrika ligger i framkant medan Norden, Asien och delar av den muslimska världen och Sydamerika ligger nära noll.

Klicka för större bild.

Att länder med en homogen befolkning, enhetlig kultur och religion skapar få seriemördare visar statistiken tydligt. Givetvis finns det avarter i alla samhällen men ställer vi Amerikas 3204 seriemördare mot Kinas 57 får vi en fingervisning om vilket slags samhälle som skapar seriemördare.

Klicka för större bild.

Kan det vara så att en kulturell och raslig blandning av människor skapar rotlöshet och utanförskap och i förlängningen, seriemördare? Kan det vara så att när människor förminskas till en mer eller mindre könlös, mångkulturell brun massa så skapas desperata mållösa individer som enbart ser mord och lidande som livets mening?

Inte alltför sällan ser vi mördare som tydligt visar just detta och vissa fall kan härledas direkt till dessa faktorer. Ta till exempel självmordsbombare och skolskjutningar. Det är lika befängt att påstå att skolskjutningar sker för att det är enkelt att skaffa vapen som att påstå att självmordsbombare spränger sig för man kan hitta bombrecept på internet, givetvis är dessa dåd ett eko av samhället som skapat dem.

Är seriemördare egentligen en skapelse av mångkultur och rotlöshet?

Problemet med seriemördare ligger hos samhället och hur detta skapar förutsättningar för sina medborgare. I ett samhälle som trycker hårt på individualism och ständigt förminskar stora delar av befolkningen skapas desperata individer som väljer en egen väg till självförverkligande.

Hos vissa seriemördare kan rasliga motsättningar göra det mer naturligt att mörda då främlingar helt enkelt kan ses som ett hot. Hade dessa levt i en mer homogen nation hade de rent naturligt funnit ett större samband till samhället än det som nu skapat dem. Många seriemördare hade med stor sannolikhet riktat sin destruktiva energi till något kreativt om de känt samhörighet och folkgemenskap.

Ett ofta återkommande drag hos seriemördare är att de viger hela sina liv till dessa brott. Mördare som Andrej Chikatilo, Ted Bundy och Moses Sithole som var rena psykopater, drivna av maktbegär och dominans, hade nog vållat lidande och problem även i ett friskt samhälle. Men vem vet hur det hade gått om de levt i ett rasligt homogent samhälle med folkgemenskap och gemensamma mål?

Källor:
FBI-Serial murder multi-disciplinary perspectives for investigators
Radford/FGCU Serial killer database research project
Serial killers by country
Murderpedia

Sprid artikeln på sociala medier!

Kommentarerna är efterhandsmodererade. Den som kommenterar är själv juridiskt ansvarig för innehållet i kommentaren. För att delta i diskussionen, läs våra regler här och läs våran guide för att skapa ett konto här.

10
Lämna en kommentar

Please Login to comment
8 Comment threads
2 Thread replies
0 Followers
 
Most reacted comment
Hottest comment thread
9 Comment authors
nordboDanielParRagnarKim Recent comment authors
  Subscribe  
Senaste Äldst Mest röstad
Meddela om
_DH_
Medlem
_DH_

Lite förvånad att du inte tar upp ett element som tycks vara av enorm betydelse för om någon ska bli seriemördare: Homosexualitet. Jag menar, drygt hälften av alla seriemördare genom historien har ju varit homosexuella, trots att de endast utgör sådär 1% av befolkningen. John Wayne Gacy, Jeffrey Dahmer, Herb Baumeister, Fritz Haarmann, Carl Panzram, Randy Steven Kraft, Dean Corll, Patrick Kearney, Aileen Wuornos m.fl… Det tycker jag är något som borde uppmärksammas mer, hur störda och farliga sodomiter är.

Ragnar
Medlem

Tror man kan dömas för åsiktsbrott om man tar upp det, som bekant även om det är sant!
Eller kanske särskilt då ska jag säga.

Daniel
Medlem

Det ligger mycket i det du säger men det är svårt att hitta statistik som styrker det. Poängen med artikeln var mer svepande om seriemördare och mångkultur. Varför just homosexuella är så vanliga bland seriemördare är kanske något vi får återkomma till i framtiden.

Gunnar
Medlem

Mycket välskriven och spännande artikel som verkligen sticker ut från mängden här på Nordfront. Tummen upp! (Ja, inte för seriemördare då alltså…)

Leif
Medlem

Otroligt intressant artikel, Daniel! Och en väl underbyggd slutledning om att individualism och etniskt splittrade samhällen kan bidra till orsaken.

Fredrika
Medlem

Superintressant. Flera av mina fördomar kom på skam. Eftersom så många seriemördare har varit judar, trodde jag att det främst var homosexuella judar som blir seriemördare men då var det fel!

Svarta seriemördare hade jag nog knappt hört talas om. Jag trodde svarta gjorde mer impulsstyrda mord som inte alltid ”var meningen” och de inte alls hade benägenhet för seriemord. Här får man lära sig saker—igen!

De flesta seriemördarna bor i och runt Midsomer i England. Det har jag sett på tv. Det konstiga med Midsomer är att minst hälften av seriemördarna där är kvinnor. Ovanligt i resten av världen.

trackback

[…] Daniel Olofsson medverkar för att berätta om en artikel som han skrivit gällande seriemördare. […]

Kim
Medlem
Par
Medlem

Bra artikel och ett rätt spännade ämne.
, givetvis så mörkas statistik även på detta av slaskmedia

nordbo
Medlem

En del av dessa vita seriemördare hade en i princip idyllisk uppväxt men kunde inte hantera den snabba process som tillfall (tröcks på) samhället just då med en allt för strukturerad uppförandekod – Är övertygad om att ifall den civiliserade koden hade fått på sig 15/20 år till att landa i samhället i en mer normal takt så hade uppförandet varit mer naturligt – ingen djävulsk eftertänksamhet alltså. ps: 50/60 talet ps2: bild 4 högst upp vill jag minnas utöver sina brott så plågade han även sig själv – i en scan vid dödsbädden så fann man uppstoppade nålar överallt… Läs mer »