Schinderhannes – ”Tysklands Robin Hood”

Dagens datum 21 november: Denna dag 1803 avrättades Johannes Bückler, även känd som Schinderhannes, för flera års rån riktade mot framförallt rika judiska köpmän.

Schinderhannes avrättning.

Schinderhannes avrättning.

Johannes Bückler, även känd som "Schinderhannes".

Johannes Bückler, även känd som ”Schinderhannes”.

Av de som på sin tid uppfattades som folkhjältar var en av de mer intressanta den laglöse tysken Johannes Bückler – idag omnämnd som ”Tysklands Robin Hood” och på sin tid känd som ”Schinderhannes” – som avrättades med giljotin 1803.

Att legenden om Schinderhannes är i det närmaste okänd utanför Tyskland, till skillnad från ”Robin Hood” som kanske inte ens har existerat, torde vara för att Schinderhannes av oklar anledning riktade in sig på just de människor som idag styr Hollywood. Schinderhannes stal nämligen från rika judar och gav, enligt legenden, delar av pengarna till de fattiga. Och till råga på allt: han hade folkhjältestatus på sin tid!

Johannes Bückler föddes år 1778 i den lilla byn Miehlen i Rhenlandet, Tyskland. Han tillhörde en arbetarfamilj med låg social status där hans fäder hade arbetat som bödlar och rackare (styckare m.m.). Smeknamnet Schinderhannes (”Styckaren Johannes”) fick Bückler som ung då han arbetade som lärling till två rackare.

Schinderhannes hus i Miehlen.

Schinderhannes hus i Miehlen.

Schinderhannes har mycket stora likheter med ”Robin Hood” men hans resa till laglösheten var inte lika glamorös. Vid 16 års ålder arresterades Schinderhannes för att försökt stjäla flera kalvskinn och en kohud. Han lyckades dock fly och på vägen träffade han två andra ungdomar med vilka han inledde sin rövarkarriär. De tre ungdomarna stal boskap som de sedan styckade och sålde i städerna runt Rhenlandet.

Schinderhannes ägnade sig inledningsvis åt boskapsstölder vid bägge sidor av Rhen – i Frankrike och Tysk-Romerska Riket. Han tycks redan inledningsvis ha inriktat sig på mellanhänderna, köpmännen, och inte bönderna – även om det senare förekom. Han lär ha haft 94 medbrottslingar. En av hans mest kända medarbetare var Johann Peter Petr som gick under smeknamnet  Der alte Schwarzpeter eller Schwarzer Peter, eller på svenska Svarte Petter.

Schinderhannes straffades vid ett antal tillfällen. En gång pryglades han offentligt med 25 piskrapp och han satt ett antal gånger i fängelse. Vid ett tillfälle, 1799, var Schinderhannes inlåst i en fånghåla i ett torn i Kirn. Med en insmugglad kniv lyckades Schinderhannes bryta upp gångjärnen till hålans enda öppning som han sedan limmade igen med tuggat bröd så att ingen skulle märka att han var borta. Från stadsmuren hoppade han sedan ner och försvann så till skogs igen med en stukad fot. Denna flykt blev legendarisk.

schinderhannesFörfattaren Leitch Ritchie skrev i ett av de allra viktigaste verken, ”Schinderhannes, the robber of the Rhine” (1848), att Schinderhannes var antifransk, antijudisk men populär bland tyskarna, särskilt bönderna som skyddade honom och gav honom husrum när han befann sig på flykt.

Schinderhannes var elegant och modig, vilket också gick hem hos kvinnorna. Flickor rymde hemifrån i förhoppning om att slå följe med Schinderhannes, och en av dem, Schinderhannes stora kärlek Juliana Bläsius, fick honom på kroken. Schinderhannes var också kunnig inom musik och poesi och en romantiker. En ballad som han skrev till Juliana lär finnas kvar än idag.

I samma bok skriver Ritchie hur judiska köpmän var livrädda för Schinderhannes och hans rövarband:

Till skillnad från de andra banditerna förföljde han judarna med särskild och obeveklig fientlighet och blev i förlängningen så fruktad av hela det israeliska släktet i länderna vid Rhen att de bad om tillåtelse att förena sig med honom genom att betala en avgift […] En av dessa skattskyldiga, Isaac Herz, en mycket rik köpman från Sobernheim, var trots detta så rädd för sitt liv att han inte vågade röra sig utanför dörren utan att bli eskorterad av gendarmer.

När Schinderhannes fick reda på att Herz hyrde gendarmer – vilket var olagligt – letade han reda på Herz för att få honom att svara för sig. När Schinderhannes blev inbjuden att komma in, ledd bland sina officerare som de kallades, möttes han av en Herz som ”hukade sig nästan helt mot golvet” (Ritchie) och var likblek i ansiktet. Schinderhannes frågade med mild röst: ”Vet du inte, att om jag gav ordet så skulle du bli skjuten?” Därefter gav Herz sällskapet 26 francs och upphörde att hyra in gendarmer för sitt särskilda beskydd.

Att judarna fruktade Schinderhannes var kanske inte så konstigt. Hans liga anklagades för flera rånmord på judiska köpmän, även om flera av dem inte gick att bevisa eller koppla till specifika gärningsmän.

Vid 1802 ökade kraftigt de polisiära insatserna, från franskt håll, mot Schinderhannes. Flera av hans medhjälpare hade hamnat under giljotinen. Schinderhannes tvingades anta ett antal pseudonymer, däribland ”Jakob Ofenloch” och ”Jakob Schweikard”, för att göra sig osynlig.

Johannes Bückler med sin hustru Juliana Bläsier och deras barn Franz Wilhelm.

Johannes Bückler med sin hustru Juliana Bläsius och deras barn Franz Wilhelm.

Som ”Jakob Schweikard” sökte han militärtjänst hos den österrikiska armén i syfte att kunna fly landet. Men han blev igenkänd och fängslades av franska myndigheter i ett torn i Mainz. Samtidigt fängslade man också hans Juliana, då Schinderhannes fru och havande med hans barn, och hotade att döma henne som medbrottsling vilket säkert skulle leda till giljotinen.

Om han erkände och lämnade ett par namn, sades det, skulle han och de andra få lindrigare straff. Schinderhannes tog då det ödesdigra beslutet att vittna mot sina kamrater. Resultatet var att han och 19 andra dömdes därefter till döden. Däremot höll myndigheterna sitt löfte gällande Juliana Bläsius, som dömdes till två års fängelse. Hon födde i fängelset Schinderhannes son, Franz Wilhelm.

Den 21 november 1803 avrättades till sist Johannes Bückler, även känd som Schinderhannes, med giljotin innanför Mainz portar. 40 000 åskådare bevittnade processen.

Legenden om Schinderhannes har inte gått hem i Hollywood trots att berättelsen om honom både innehåller dramatik och tragedi och är en sann berättelse. Det har skrivits ett antal böcker om Schinderhannes, de flesta dock på tyska, och 1929 skrevs en teaterpjäs om honom som samma år blev stumfilm och ordinär spelfilm 1958. Mannen bakom teaterpjäsen och de bägge filmerna var uppenbarligen inte så nöjd med den tidigare positiva bilden av Schinderhannes och såg istället till att utmåla honom som en ”lumphund” som ”satte skräck i kvinnor och män”. Dramatikern och regissörern hette Carl Zuckmayer och var jude.

När Schinderhannes satt fängslad, åren 1802-1803, ansåg man dock annorlunda. Då uppstod bland folket bilden av en sorts Robin Hood som stal från de rika och gav till de fattiga. Hur stor välgörare han var åt de fattiga diskuteras än idag, men vid denna tid sjöngs sånger och skrevs biografier om ”folkhjälten Schinderhannes”.

Artikeln publicerades ursprungligen 2014-11-21.

Dela artikeln på sociala medier:

Kommentarerna är efterhandsmodererade. Den som kommenterar är själv juridiskt ansvarig för innehållet i kommentaren. För att delta i diskussionen, läs våra regler här och läs våran guide för att skapa ett konto här.

1
Lämna en kommentar

Please Login to comment
1 Comment threads
0 Thread replies
0 Followers
 
Most reacted comment
Hottest comment thread
1 Comment authors
Anders Recent comment authors
  Subscribe  
Senaste Äldst Mest röstad
Meddela om
Anders Jonsson
Medlem

Hans antisemitiska gärningar: Att han stal från rika JUDAR och gav till fattiga tyskar är värda stort beröm och ihågkommande.