Genom logiska tankeövningar och tillgång till konkret fakta ska det inte krävas någon större ansträngning för att genomskåda många av de falska anklagelser och krigslögner som fabricerats av segrarmakterna från andra världskriget. Vad som kanske är lite mer svårt att förstå är varför och hur det kan komma sig att även de mest galna påståendena lever kvar och lärs ut som absoluta sanningar.

Få eller inga anklagelser om ”nazismens brott” blir ifrågasatta inför offentligheten utan sanktioneras systemetiskt då de i sin monstruösa framställning utgör själva grunden för hur vi lydiga undersåtar förväntas se på världen. Bedrägerier och lögner som avslöjats för decennier sedan dyker upp igen. Och vad spelar det för roll förresten om en och annan hostar till för sig själva när de märker dessa felaktigheter? Den stora okunniga massan av nyttiga mediakonsumenter kommer ingenting märka och höra. Dessa personer som av egen kraft låtit sig översköljas av antinazistpropaganda och som godtagit allt utan den minsta kritik eller reflektion – det vore ett önsketänkande att ställa några förhoppningar på dessa vilsna själar. Det krävs något annat som i grunden förändrar deras liv.

På sitt sätt kan man ha förstående för de okunniga och okritiska. Dessa tar inte personligen åt sig av själva skräckpropagandan då de har ett rent samvete och inte identifierar sig med de ”mörkerkrafter” propagandan envisas att tala om. Det vanliga enkla livet kan vara nog så komplicerat och upptaga nog så mycket av deras uppmärksamhet. Men de som engagerar sig i det vanliga enkla livet kan mycket väl vara människor som bär på egenskaper och storheter de ej själva har kunnat upptäcka, deras liv kan en dag ta en oanad vändning och deras namn kan folket komma att minnas som hjältarna som skrev historia.

Förakta inte människorna som lever i det enkla livet utan inse vilken enorm kraft som slumrar i vårt folk. I det vanliga enkla livet dväljs hedersmänniskan, han som känner att han absolut måste stå för vad han lovar och alltid tala sanning. Häri dväljs han som känner och handlar med empati och omtanke och som utan att förstå det själv personifierar det osjälviska och uppoffrande. Häri dväljs han – eller hon för den delen – som ser en orättvisa bli begången och som instinktivt använder all sin styrka för att ställa sig på rättens sida om så det innebär hot och fara för det egna livet. Någonstans i mötet med det vanliga enkla livet kan en människa finna vad han blivit kallad till av högre makter att göra som livsgärning.

Så länge dygderna lever kvar i vårt folk finns det hopp om befrielse och vi måste se det som vår uppgift att hålla liv i dessa värden. I synnerhet i denna mörka tid när fienderna använder alla krafter för att bryta sönder grundläggande moraliska uppfattningar genom sitt hyllande av exempelvis otrohet och skilsmässor, när de undervisar våra barn till att förakta både sig själva och sitt ursprung, när de bespottar och demoniserar alla som talar klarspråk om lögnerna som upprätthåller Systemet.

Sanning är ingenting som har explosiv styrka i sig självt, sanning kan inte segra av egen kraft. Propagandan, sagoberättelserna och lögnerna kommer att upprepas och fortsätta ohejdat hur falskt tonerna än klinga. Men för den sanne och ädle människan är sanningen honnörsordet, rätten hans kall och kärleken till sin familj och sitt folk det som får honom att uthärda.

Fransmannen professor Robert Faurisson avslöjade bland annat ”gaskammrarna” redan på 1970-talet. Bevisningen mot gaskammarbedrägeriet har förvisso stärkts under åren men sagorna består. Den monstruösa propagandan om gaskammare för avrättning av människor fortsätter trots sin ihålighet och den kommer fortsätta så länge de verkliga krigsförbrytarna och ockupanterna tillåts styra vårt samhälle och våra liv.

Styrka och handling i kombination med sanningens välsignelse är det som får leda oss i vår fanatiska tro i denna bittra ödeskamp mot lögnens herravälde på jorden.

Eller varför inte avsluta denna artikel med att citera Robert Faurisson själv:
– Endast personer som nyligen blivit revisionister kan föreställa sig att revisionismen kommer att besegra förintelseanhängarna med samma övertygelse som att det ”efter regn kommer solsken”. I själva verket kommer dock förintelseanhängarnas lögner att fortsätta sväljas av allmänheten för årtionden framöver. För att vederlägga myter från ett krig förefaller det krävas ett annat krig. (Föredrag vid den åttonde internationella revisionistkonferensen 1987.)

  • Publicerad:
    2007-03-11 00:00